Maktlös jättestat

Det gäller att prioritera. Illustration av @stegetefter

Skogarna brinner i Sverige och staten kan inte släcka elden.  Tino Sanandaji kommenterar en artikel från SVT: Regeringen får kritik för brandberedskapen

Morgan Johansson: ”Jag tror att det är en bättre väg att gå över en EU-kapacitet så att man kan dela på kostnaderna. Det är ganska stora investeringar, vi talar kanske om 100 miljoner kronor för två flygplan som man kanske då kan komma att använda var tredje, var fjärde år under några veckor”

Är det så det låter nu? SR ett halvår sen: ”Sverige skeptiskt till räddningsstyrka i EU. Morgan Johansson: Det blir för dyrt.”

Regeringen är mästare på skylla ifrån sig.Varför kan inte både EU och Sverige satsa mer? 100 miljoner är småpengar, och det är absurt att klaga på att det bara används ibland, när det behövs är det oumbärligt. Ska vanligt folk inte försäkringar, brandlarm och bransläckare hemma med samma argument att de knappt använder den?

Polis, försvar och krisskydd är billig relativ de enorma summor som lägs på sociala åtgärder, men vänstern är av ideologiska skäl fientliga till statens kärnuppgifter. Polisen kostar ca 25 miljarder och Brand- och räddningsverksamhet ca 10 miljarder kr per år. Som jämförelse kostar Socialt skydd ca tusen miljarder per år, där bara arbetsförmedlingen får 80 miljarder per år.

Samma regering som säger att Sverige inte har råd med helikoptrar för 100 miljoner ger 16 miljarder per år till Kultur, medier, trossamfund och fritid. Utöver detta ska regeringen utreda att ge sina partivänneri Malmö en ”demokrati- och migrationsmuseum” för kanske en miljard kr.

Vad har Sverige mer nytta av, ännu ett propagandistisk museum i Malmö eller 20 brandhelikoptrar?

Mot bakgrund att varje flykting från låginkomstländer kostar netto ca tre miljoner kr kostar amnestyn till ensamkommande ca 27 miljarder kr, som hade kunnat köpa fem hundrahelikoptrar och släcka hela EUs skogsbränder.

Från Expressen: Svidande kritiken mot svensk krisberedskap

Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara.

Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist.

– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist.

Det som Aud Sjökvist verkar mena när hon säger “samhället” är staten. Staten kan man inte lita på – däremot kan man lita på samhället. De ideella krafterna möter upp när staten sviker.

Den svenska staten är en koloss på lerfötter. Staten har växt okontrollerat och utan styrning. Följaktligen har MSB satsat på genusforskning istället för att fokusera på brandbekämpning. Utredningen som skulle granska hur MSB skötte sitt arbete vid förra branden la regeringen ned och hänvisade till MSB att utreda sig själva.

Det finns en föreställning om att staten naturligt borde prioritera sina kärnuppgifter. Men det fungerar inte så. För staten idag är Nämnden för hemslöjdsfrågor lika viktigt som brandbekämpning.

En mindre stat med mer regionalt självbestämmande går att hantera bättre. Dagens jättestatstat saknar allt moraliskt berättiganden. Den är en födkrok för politiker, tjänstemän och lobbyister.

Biståndsbluffen

Biståndet är en helig ko för svenska politiker. En procent av statens budget ska varje år spenderas på bistånd. Vad det går till är sekundärt – pengarna ska ut.

Nu rapporterar Ekot öppet om att SIDA inte klarar av att bränna alla pengar på ett rimligt sätt.

Från Ekot: Sveriges biståndsbudget större än någonsin – men svår att kontrollera

Sveriges starka ekonomi har skapat den största biståndsbudgeten någonsin. Men biståndsorganisationen Sida saknar kapacitet att hantera de enorma beloppen, menar erfarna biståndsexperter. Konsekvensen är att nästan hälften av pengarna skänks till FN.
– Sverige klarar inte att kontrollera hur pengarna i FN spenderas, säger ambassadören och förre Sida-chefen Bo Göransson. […]

Förre Sida-chefen och ambassadören Bo Göransson är kanske Sveriges mest erfarna biståndsexpert. Han säger till SVT Nyheter att Sida i dag saknar administrativ kapacitet att hantera de enorma beloppen.

Sida har valt att lösa dilemmat på två sätt. Det ena är att ge stora delar till FN; det andra är att nästan hälften av biståndsprojekten på plats inte drivs av Sida utan av ett 30-tal enskilda organisationer som RFSU, Världsnaturfonden, Pingstmissionen, LO, TCO, Sacos och Kvinna till Kvinna med hjälp av Sidas pengar. Att frivilligorganisationer i dag driver svenska biståndet har gett dem ett stort inflytande över innehållet i svenskt bistånd, vilket enligt flera SVT Nyheter talat med skapar en vildvuxen ideologisk agenda.

Människors pengar tas ifrån dom oavsett om de vill eller inte. Statens löfte är att detta spenderas på saker som gynnar dem. Hur detta fungerar i praktiken illustreras av biståndet.

För mig är det inget annat än ett hån mot svenska skattebetalare att deras pengar bränns på detta sätt. Katastrofbistånd, att stötta andra länder i akut kris, kan ha en god effekt och vara motiverat. Visst bistånd har effekt. Men i de allra flesta fall är det bortkastade pengar.

Faktum är att man får vara glad om pengarna bränns utan att ge effekt. I många fall är de direkt skadliga. Som nämns i Ekot dumpas pengarna på FN – staternas lekstuga där diktaturer dessutom har majoritet.

Men svenska staten stöttar också diktaturerna konkret och direkt. Det bästa exemplet är palestinska myndigheten som avlönar terrorister. Sverige bidrar med ett ovillkorat budgetstöd.

Budgetposten, som utan skada för någon skulle kunna strypas med 95%, är idag lika stor post som försvaret. Om detta finns en fullständig enighet bland riksdagspartierna.

Varför inte? De kan se goda ut, deras vänner kan få fina jobb och deras närstående organisationer kan finansieras.

Min åsikt, precis som Klassiskt liberala partiet, är att biståndet ska slopas. Människor ska själva avgöra vad de gör med sina pengar.

Syna statens vårdbluff

I Sverige har vi statligt finansierad sjukvård. Den är lätt tillgänglig och håller högsta klass. Vi medborgare kan känna oss trygga när vi blir sjuka – sjukvården håller världsklass.

Detta är socialdemokraternas drömbild. Men hur håller den i verkligheten?

Förutsättningarna för skapande är ganska enkla. Människor med idéer skapar varor och tjänster och säljer till andra medmänniskor. De utsätts för konkurrens och måste hela tiden pressa sig till det yttersta.

I en statlig verksamhet finns ingen konkurrens. Varje verksamhet har sin låda med pengar som ska förbrukas varje år. Ingen vinner på att spara. Ingen får skörda frukterna av briljanta idéer.

Den svenska sjukvården drivs enligt planekonomisk modell. Resultatet blir därefter. Om ditt husdjur blir sjukt finns vården tillgänglig omgående. Om du blir sjuk får du stå i vårdkö.

Vårdkö är ett begrepp som bara kan existera i en politiskt styrd vård. Om vården drevs på en fri marknad skulle tillgängligheten motsvara andra tjänster – tillgång och efterfrågan helt enkelt.

När det gäller tjänster kan man välja två av tre: Tillgänglighet, pris och kvalitét. I Sverige har vi pris och kvalitet, men inte tillgänglighet. Du kan helt enkelt inte lita på att få vård när du blir sjuk.

Enligt den statliga vårdgarantin ska du få träffa en specialist och få påbörjad behandling inom 90 dagar. Du får alltså stålsätta dig för 90 dagars väntetid innan du ens får träffa en specialist.

Och vad händer om inte vårdgarantin följs? Då får du klaga, och hoppas att någon lyssnar. På den fria marknaden kan du stämma en part som inte uppfyller sin part av kontraktet. I den svenska vården finns inte ens ett kontrakt.

Varje medborgare betalar landstingsskatt. Strax över 10% av våra inkomster går till en statlig sjukförsäkring som vi inte kan välja bort och som inte är heltäckande.

Drömbilden om vården är skön och härlig att vara i. Verkligheten är mindre härlig.

Sanningen är att statens löften är falska. Det går inte att lämna så viktiga saker som sjukvård till staten – medborgaren måste se om sitt eget hus. Det gäller att skaffa sig ett verkligt skydd.

Stoppa bidragsmigrationen

Bidragsmigrationen är högprioriterad i våp:en – bild av @stegetefter

Migrationspolitiken som den ser ut idag i Sverige är det statliga ingrepp som påverkar oss mest konkret.

Svenska staten utannonserar uppehållstillstånd för alla som tar sig till landets gränser och som uppfyller ett godtyckligt kriterium om skydd. Uppehållstillståndet  innebär fritt tillträde till välfärdsstaten och god chans till medborgarskap med livstidslång försörjning utan motprestation.

Följderna vet vi alltför väl – en etnisk underklass, ökat våld, enorma kostnader. Ökningen av kostnaderna var 31 miljarder i vårbudgeten, och beräknas vara 55 miljarder 2020. Man fullkomligt eldar skattepengar.

Denna politik marknadsförs som vanligt som moralisk men är mycket svår att försvara. Staten har inget mandat att förändra landets befolkningssammansättning genom bidragsdriven migrationspolitik. Staten har ingen rätt att ta våra pengar och dela ut godtyckligt för att uppnå grumliga politiska mål.

Klassiskt Liberala Partiets migrationspolitik bygger på en i grunden positiv syn på migration för produktiva invandrare. Men vi har inget till övers för den bidragsdrivna migration som vi ser idag.

Vi är emot att staten bedriver asylpolitik, och vill att alla migranter behandlas på samma sätt. Ingen statlig integrationspolitik ska förekomma.

Medborgarskap utfärdas efter en prövotid om tio år av gott uppförande. Klassiskt Liberala Partiet anser att medborgarskap som uppnåtts genom osanning ska återkallas.

Följden av denna politik blir att de många som ljugit och på så sätt fått medborgarskap kommer få sitt medborgarskap indraget. Många måste då lämna Sverige – det är helt naturligt.

Se gärna kapitel 10 i vår partiprogram.

Den som följer svensk migrationsdebatt idag vet att närmast omvända förhållanden gäller. Kriminella och bidragsberoende får uppehållstillstånd och massiva satsningar. Produktiva invandrare kastas ut.

Bidragsmigrationen är huvudlös och i grunden ett hot mot samhällsekonomin och sammanhållningen i landet. Den måste omedelbart upphöra.

Kvinnor som villebråd

Är kvinnor säkra i Sverige?

Från Linköping News: Kidnappades och våldtogs i timmar: ”De drack öl och skrattade”

Nästan två år efter den grova gärningen har en av dem, en 40-årig man, nu dömts i Linköpings tingsrätt. Han döms till sex års fängelse för människorov och grov våldtäkt. Dessutom utvisas mannen från landet och får aldrig mer återvända till Sverige. […]

Kvinnan var på väg hem efter en utekväll i den östgötska kommunen när en man i en bil ropade på henne. Hon hörde inte vad mannen sa och gick därför närmare. Plötsligt slogs bakdörren upp och kvinnan slets in i bilen. […]

När bilen stannade slet en av männen av henne byxorna, hon gjorde motstånd genom skrik och sparkar men ju mer hon försökte slå sig fri desto mer våld användes mot henne. Mannen dunkade hennes huvud mot dörrhandtaget och fullbordade våldtäkten. Under tiden stod den andra mannen utanför och rökte. […]

När polisen granskade mannen visade det sig att han tidigare är dömd för våldtäkt i sitt hemland där han har våldtagit en kvinna som var under 18 är. […]

Den östgötska kvinnan berättar för tingsrätten att hon efter händelsen har svårt att sova och äta. Hon mår dåligt och vill inte umgås med vänner. Hon kan inte jobba och har svårt för beröringar.

Det finns män som hatar kvinnor i Sverige. Dessa män förgriper sig på kvinnor.

Männen kommer från kulturer där kvinnor har en annan ställning än i Sverige. De har kommit till Sverige genom statens migrationspolitik, som gynnar män.

Nyheten från Linköping News är inte den enda, det som är ovanligt är att rapporteringen är så tydlig. De flesta medier väljer bort information som visar gärningsmannens etnicitet.

Vi vet inte hur stor faktor ursprunget har, eftersom staten vägrar att ta reda på fakta. Etablissemanget gör vad de kan för att dölja hur de har förändrat Sverige. Sanningen är att kvinnor inte är trygga här längre.

Kvinnor som rör sig ute i samhället är försvarslösa. Om de blir överfallna kan de inte göra motstånd, eftersom staten förbjuder dem att skydda sig på ett meningsfullt sätt.

Ett liknande exempel som ovan finns från USA: Woman shoots rapist in her home

Before shooting and killing her rapist early Friday morning, a Cape Girardeau woman had never fired a shotgun in her life.

Though the woman, whose name has been withheld, lived alone, she’d always felt safe in her neighborhood, where she’d lived for the past four years.

When Ronnie W. Preyer, a registered sex offender who was about to be charged with assaulting her a week earlier, broke into her home shortly after 2 a.m. Friday, she said a calm settled over her as she shot him in the chest before running to a neighbor’s to get help. […]

Cape Girardeau County Prosecuting Attorney Morley Swingle was in the process of charging Preyer with attempted rape, rape, burglary and attempted burglary when he learned Preyer died at the hospital, around 9:30 a.m.

“It is clear that under Missouri’s self-defense law the woman was justified in using deadly force upon the intruder in her home because he was in the process of burglarizing her home when she shot him,” Swingle wrote in a letter to police chief Carl Kinnison.

The woman said she keeps seeing the image of Preyer crashing through her basement door.

“I’m glad I had something to protect me. When your life is in danger, you just do what you have to, you don’t think,” she said. “It’s you or them.”

Vilket samhälle är mest värdigt? Vilket samhälle skyddar kvinnor bäst?

Det är dags att ge svenska kvinnor rätt att skydda sig själva.

(M): Ideologi är för de unga

Gunnar Strömer: Ideologi är för de unga – vuxna ska vara sossar

Corren har en intressant intervjuserie med fokus på ideologi. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömer är först ut:

-För mig är ideologi inte alltid en fråga om höger och vänster. […] Den enskilde medborgaren har ett ansvar för sitt liv och i vår politik ställer vi raka transparenta krav. Exempelvis att du har kunskaper i svenska för att få ett svenskt medborgarskap.

Gunnar Strömer får frågor om sin ungdom och de åsikter han hade då:

När det gäller ideologi kan tonläget förstås vara hårdare när någon är ung kontra lite mer erfaren. Läser man på så ska Gunnar Strömmer ha sagt en del saker när han var yngre som uppfattas som kontroversiella. Exempelvis sa han så här i programmet Fittja Paradiso från år 2000: ”Personligen tycker jag inte att det skall finnas en enda kommunal skola”. Han var aktiv i ungdomsförbundet då. Idag ser han annorlunda på den saken, det behövs både kommunala skolor och friskolor. Och han säger att han har en annan roll idag.

– Min ideologiska grund finns där fortfarande. Den ändras inte. Det handlar om individens friheter, rättigheter och skyldigheter. Men som ung har man uppgiften att driva på frågor.

Under läsningen blir jag alltmer förvirrad, vilket även verkar drabba intervjuaren Roland Klinga:

Men vari ligger då de ideologiska skillnaderna i årets valrörelse?

– Välfärdens utveckling är en övergripande fråga och där finns påtagliga ideologiska skillnader mellan oss och Socialdemokraterna om hur vi ser på den. Se bara på Reepalu-utredningen som hotar valfriheten.

Den ideologiska skillnaden enligt Gunnar Strömer är alltså att alliansen vill ha valfrihet i vården. Det är självklart bra, men ingen större skillnad. En gradskillnad i utformningen av den statliga sjukvårdspolitiken.

Journalisten Roland Klinga ställer en närmast desperat fråga till Strömer: “Hur ska en väljare kunna navigera i det här?” Det är en mycket berättigad fråga.

Sanningen är att det är mycket liten skillnad mellan moderaterna och socialdemokraterna. De är överens om det mesta.

Det är också upprörande att höra Strömer ta avstånd från sina ungdomliga åsikter om att kommunen inte ska driva skolor. Det är en ideologisk linje som är enkel att förklara – staten ska inte indoktrinera våra barn.

Enligt Strömer är detta en uppgift för de unga. Sen när man växt upp ska man glömma sin ideologi, gå in i moderaterna och bli “pragmaitsk” –  en sosse som alla andra.

Det har hänt gång på gång – unga ideologiska stjärnskott från ungdomsförbunden sugs upp av moderpartierna och blir grå politiker som pratar om obegripliga saker.

Det spelar ingen roll om moderaterna vinner valet – de har gett upp och accepterat socialdemokratin.

Är staten din vän?

En av mina första politiska tankar var varför svenskar litar på myndigheter. Jag skrev en uppsats om detta i kursen Vetenskapsfilosofi som jag gick på Linköpings Universitet. Uppsatsen var inte särskilt bra men tanken var god. Den gäckar mig fortfarande.

Det pratas ofta om svenskarnas tillit till staten som att det vore något positivt. Det är väldigt svårt för mig att förstå ett sådant resonemang.

Tillit har man till människor eller organisationer som förtjänat det. Ett företag som levererat en bra produkt. En vän som hjälpt dig, eller din familj.

Mot staten har vi ett helt ensidigt förhållande. Staten bestämmer, och du lyder. Staten tar dina pengar, och om du inte ställer upp på det kastas du i fängelse.

Mises.ses logga – Dackes armborst riktat mot staten

Benjamin Juhlin skriver på Mises.se: Svenska staten, vår fiende:

Att vara en svensk libertarian är att vara emot den svenska staten. Ingen organisation plågar svenskarna så mycket som svenska staten och ingenting är så viktigt som kompromisslöst motstånd mot den. Ett Sverige utan svenska staten skulle vara lugnare, vackrare och rikare. Människor skulle tjäna sitt levebröd genom att tjäna varandra, inte genom att tjuva andra. […]

Det är viktigt att hålla just staten i blickfånget. Det är den som befaller och tvingar, härskar och söndrar. Staten fängslar för icke-brott, konfiskerar egendom och tar barn från deras föräldrar. Utöver dessa grova förbrytelser bör det även nämnas att staten är den huvudsakliga upphovsmakaren av tristess och obekvämhet. Den upprätthåller ett monopol på alkohol med målet att förstöra människors alkoholupplevelse, avgör hur många stugor som får byggas på en tomt och skapar bostadsbrist för att gynna olika särintressen.

Det är en mycket intressant text av Juhlin, och svår att argumentera emot. Statens med dess lagar och skatter är där vare sig vi vill eller inte, eftersom en majoritet riksdagsledamöter har röstat för det. Om du inte vill betala skatten kommer polisen.

Därför är Juhlins text viktig – vi måste alltid hålla i minnet vad staten egentligen är och hur den får sin makt.

Mitt engagemang i Klassiskt Liberala Partiet syftar till att minska statens omfattning till en minarkistisk roll – rättsamhälle, försvar och polis. Men jag är inte på något sätt låst vid att samhället måste se ut så.

När vi väl har nått dit kan vi ta diskussionen om vi ska fortsätta resan eller är nöjda med den mindre staten.

Socialdemokraternas smutsiga spel

Socialdemokraterna kampanjar på Facebook för sitt höjda barnbidrag.

Skattebetalarnas förening uppmärksammar videoklippet:

Självklart vet socialdemokraterna att de har klämt åt barnfamiljerna. Men det märks inte, eftersom skatten tas ut “osynligt”. Pengarna bara försvinner. Barnbidraget däremot går rätt in på kontot och alla som får det ser det.

Självklart vet Stefan Löfven och Magdalena Andersson att barnfamiljerna fått mindre pengar. Men de bryr sig inte, eftersom de saknar något som hederliga människor har – moral.

Socialdemokraterna är ett maktparti. De använder alla medel de har för att nå makten. Om det krävs att tumma på sanningen eller rent av ljuga är det inga problem. De kommer undan med det eftersom varken media eller opposition ställer dom till svars.

Det är ett smutsigt spel, och smutsigast av alla spelar Socialdemokraterna.