(M): Ideologi är för de unga

Gunnar Strömer: Ideologi är för de unga – vuxna ska vara sossar

Corren har en intressant intervjuserie med fokus på ideologi. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömer är först ut:

-För mig är ideologi inte alltid en fråga om höger och vänster. […] Den enskilde medborgaren har ett ansvar för sitt liv och i vår politik ställer vi raka transparenta krav. Exempelvis att du har kunskaper i svenska för att få ett svenskt medborgarskap.

Gunnar Strömer får frågor om sin ungdom och de åsikter han hade då:

När det gäller ideologi kan tonläget förstås vara hårdare när någon är ung kontra lite mer erfaren. Läser man på så ska Gunnar Strömmer ha sagt en del saker när han var yngre som uppfattas som kontroversiella. Exempelvis sa han så här i programmet Fittja Paradiso från år 2000: ”Personligen tycker jag inte att det skall finnas en enda kommunal skola”. Han var aktiv i ungdomsförbundet då. Idag ser han annorlunda på den saken, det behövs både kommunala skolor och friskolor. Och han säger att han har en annan roll idag.

– Min ideologiska grund finns där fortfarande. Den ändras inte. Det handlar om individens friheter, rättigheter och skyldigheter. Men som ung har man uppgiften att driva på frågor.

Under läsningen blir jag alltmer förvirrad, vilket även verkar drabba intervjuaren Roland Klinga:

Men vari ligger då de ideologiska skillnaderna i årets valrörelse?

– Välfärdens utveckling är en övergripande fråga och där finns påtagliga ideologiska skillnader mellan oss och Socialdemokraterna om hur vi ser på den. Se bara på Reepalu-utredningen som hotar valfriheten.

Den ideologiska skillnaden enligt Gunnar Strömer är alltså att alliansen vill ha valfrihet i vården. Det är självklart bra, men ingen större skillnad. En gradskillnad i utformningen av den statliga sjukvårdspolitiken.

Journalisten Roland Klinga ställer en närmast desperat fråga till Strömer: “Hur ska en väljare kunna navigera i det här?” Det är en mycket berättigad fråga.

Sanningen är att det är mycket liten skillnad mellan moderaterna och socialdemokraterna. De är överens om det mesta.

Det är också upprörande att höra Strömer ta avstånd från sina ungdomliga åsikter om att kommunen inte ska driva skolor. Det är en ideologisk linje som är enkel att förklara – staten ska inte indoktrinera våra barn.

Enligt Strömer är detta en uppgift för de unga. Sen när man växt upp ska man glömma sin ideologi, gå in i moderaterna och bli “pragmaitsk” –  en sosse som alla andra.

Det har hänt gång på gång – unga ideologiska stjärnskott från ungdomsförbunden sugs upp av moderpartierna och blir grå politiker som pratar om obegripliga saker.

Det spelar ingen roll om moderaterna vinner valet – de har gett upp och accepterat socialdemokratin.

Socialdemokraternas smutsiga spel

Socialdemokraterna kampanjar på Facebook för sitt höjda barnbidrag.

Skattebetalarnas förening uppmärksammar videoklippet:

Självklart vet socialdemokraterna att de har klämt åt barnfamiljerna. Men det märks inte, eftersom skatten tas ut “osynligt”. Pengarna bara försvinner. Barnbidraget däremot går rätt in på kontot och alla som får det ser det.

Självklart vet Stefan Löfven och Magdalena Andersson att barnfamiljerna fått mindre pengar. Men de bryr sig inte, eftersom de saknar något som hederliga människor har – moral.

Socialdemokraterna är ett maktparti. De använder alla medel de har för att nå makten. Om det krävs att tumma på sanningen eller rent av ljuga är det inga problem. De kommer undan med det eftersom varken media eller opposition ställer dom till svars.

Det är ett smutsigt spel, och smutsigast av alla spelar Socialdemokraterna.

 

Wallström och palestinsk terrorism

Margot Wallström intervjuas i Judisk krönika om antisemitism och sitt förhållande till Israel.

Sverige ger budgetstöd till Palestina, som i sin tur betalar ut löner till terroristers familjer. Hon frågas om detta:

Under intervjun betonar Margot Wallström att hon har full förståelse för att israelerna måste leva i trygg och säker miljö. När frågan om ekonomiskt stöd från palestinska myndigheten till palestinska terroristers familjer kommer upp råder det oklarhet om hur hon egentligen ser på det.

– Detta är något vi gör via EU och med Israels godkännande, annars sätts familjer helt utan försörjning.

Så tycker du det är rätt att den palestinska myndigheten ger pengar till terroristers familjer? 

– Nej, jag vet inte vad som riktigt avses i det där fallet, vi måste fundera hur vi använder våra pengar, men ska folk svälta ihjäl eller, vad ska familjerna göra om de inte får pengar?, undrar utrikesministern i en retorisk fråga.

Vidare:

Det finns många judar i Paris och även i Malmö som anser att det är tryggare att bo i Israel och har flyttat dit. Kan du förstå det?

– Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte hur de resonerar. Men att bo bakom murar…man måste känna sig fri var man är för att man har särskild religion eller ursprung.

Vad menar du med att bo bakom murar?

– Ja, att man har satt upp en mur mot Palestina. Som princip är man är sällan riktigt trygg bakom murar.

Om konflikten israel-palestina och ansvar

Parterna verkar nu stå längre från varandra än någonsin. Vem lägger du skulden för det?

– Nej, (skratt) tror du att jag ska lägga skulden på någon… men det är klart är man en ockupationsmakt så har man ansvar att se till att man gör sånt som försvårar fredprocessen. Det säger vi i EU och i FN upprepade gånger. Mer av bosättningar, mer av demoleringar, tror det är tredje gången som EU betalar för samma byggnader, det hjälper inte till och det försvårar.

– Varje uppmuntran till våld och knivmord försvårar också på andra sidan.

Margot Wallström är alltså medveten om att palestinska myndigheten betalar ut löner till terroristers familjer. Hon tycker heller inte att detta är fel.

Hon anser att israel har ansvaret för konflikten i mellanöstern och nämner närmast pliktskyldigt att “uppmuntran till våld och knivmord” försvårar.

Hon passar även på att håna israelerna för att de har byggt en mur, en mur som skyddar dem från attacker från palestinierna.

Man hade kunnat hoppas på att Margot Wallström var godtrogen, men hon är högst medveten om vad hon gör. Det är skrämmande.

Tystnaden kring den svenska regeringens palestinapolitik är också skrämmande. Det svenska etablissemanget har inga invändningar mot att Sverige stöttar terrorism – för det är helt enkelt vad Sverige gör.

Utomlands har reaktionerna dock blivit starkare. Times of Israel skriver: Swedish FM seems to support PA’s payments to terrorists’ families

Margot Wallström fortsätter att skämma ut Sverige, men det är bra. Vi ska skämmas.

Borgerligheten, Bali och vänstern

Övers: Hanif Bali har mailat med en journalist

Under fyra år har borgerligheten varit ett stödparti för socialdemokraterna. Under överskådlig tid har man varit ett moraliskt stödparti för socialdemokraterna. Man har accepterat vänsterns problemformuleringar, lösningar och vänstern som moraliskt överlägsna.

Det pratas ibland om att socialdemokraterna är “västvärldens skickligaste maktparti”. Jag tycker det är problematiskt, eftersom “skicklig” innefattar någon form av moraliskt erkännande. Visst är det sant att de är effektiva – de använder alla verktyg som finns i politikers verktygslåda. De saknar fullständigt moral och går över lik för att få makten.

Men deras påstådda skicklighet är endast möjlig genom borgerlighetens passiva stöd. Man gör inget motstånd, varken kulturellt eller praktiskt.

En person har gjort skillnad, Hanif Bali. Han är nu anklagad för att ha delat en offentlig handling. Så här skriver Jan Kallberg på Facebook:

Jag inser att inte alla är jurister, vilket är uppenbart när man följer debatten om Hanif Bali och dennes twitter. För det första, innan handlingen förklarades offentlig skall det göras en sekretessprövning. Finns det ett allmänt skyddsintresse som väger mer än allmänintresset att få ta del av handlingen? Finns det skyddsskäl att hindra offentlighet? Om det saknas eller saknar tyngd blir handlingen offentlig. Det har rättskraft. Därefter är handlingen offentlig utan restriktioner.

Man kan inte backa och hitta på allmänt skyddsintresse i efterhand. Hur Hanif fick reda på handlingens existens är ointressant. Det är riksdagsledamotens skyldighet att vara öppen att ta emot information från medborgare. Det finns ett betydande allmänintresse att riksdagsledamot kan ta emot information som lagligt anskaffats utan att oroa sig för ett senare fabricerat allmänt skyddsintresse.

Debatter som denna saknar en plats i en funktionell demokrati. 

Se även fnordspottings utmärkta sågning av DN, som nu moderaterna svalt med hull och hår.

Varför angår då moderaternas förnedring av Hanif Bali mig, som inte är borgerlig? Jo, eftersom det pågår en kulturkamp med vänstern (där journalistkåren inkluderas). Moderaterna har underminerat en viktig allierad i kampen mot vänstern.

Att moderaterna fäller krokben för sig själv är ointressant. Hanif Bali är större än moderaterna.

Lite finare socialdemokrater

Tove Lifvendal skriver en krönika på SvD: I huvudet på en liberal

Det finns två typer av liberalism – socialliberalism och klassisk liberalism. Klassisk liberalism står för en liten stat och mycket frihet. Socialliberalismen kan vara allt från klassisk liberalism till socialism.

Lifvendal skriver i sin krönika:

För en liberal blir samhället aldrig färdigt.

Detta uttalande visar på vilken skola Lifvendal tillhör. Sitter man och funderar ut olika statliga lösningar på problem är man socialliberal. En klassisk liberal har ingen vision om ett samhälle som staten och dess ingenjörer kan mejsla fram.

De svenska liberalerna är ihopväxta med staten. Det beskriver Lifvendal själv, synbarligen utan att förstå vad hon skriver:

Men i Sverige är vi mycket tillvanda våra offentliga system, och ser på staten som ett slags facit över vad som är möjligt. Det är ett bekymmer, för den liberalt sinnade. Vår tankeram är snäv, och vår spatiala förmåga att tänka oss hur samhället skulle kunna fungera utan precis lika mycket stat som i dag, mycket klen.

Tala för dig själv, Tove Lifvendahl.

Det inte svårt att vara liberal. En liberal för mig respekterar alltid äganderätten, och är emot aggression. Av det följer att man är emot statens inflytande.

En socialliberal är en intellektuell socialdemokrat som sitter på läktaren och bekymrat pekar på högern när vänstern förstör samhället.

Det finns väldigt få verkligt oppositionella i Sverige idag. Det är en viktig anledning till att jag har engagerat mig i Klassiskt liberala partiet.

Begreppsförvirringen och associationen med socialliberaler är svår men ger samtidigt upphov till viktiga diskussioner. Dom tänker jag vara med och ta.

Migration, nyspråk och välfärdsstaten

Det pratas mycket om migration nu. Moderaterna har efter många år insett att det är fel att ge bidrag till människor som uppehåller sig illegalt i landet. Detta kallas för en “stram” politik.

Människor som inte har rätt, enligt staten, att uppehålla sig i Sverige kallas för “papperslösa”. Det är en rimlig terminologi om man anser att svenska lagar inte är legitima. Det gör inte de flesta journalister, men använder ändå ett starkt politiserat språk.

De andra partierna står för en “generös” migrationspolitik. Det innebär att människor från andra länder som befinner sig på svensk mark ges rätt till svenska medborgares skattepengar.

Bidragspolitiken gör det logiskt för människor från hela världen att smuggla sig till Sverige. När de väl fått uppehållstillstånd kan de ta hit hela sin familj, som också får ta del av svenska skattebetalares pengar. Ekot och Röda korset är missnöjda att denna process tar för lång tid.

Det är fascinerande att det ska ses som ett framsteg att moderaterna plötsligt insett att det inte är bra att skänka bort svenska medborgares pengar till människor som inte ens är medborgare. Att de andra vill fortsätta bränna skattebetalarnas pengar på människor som bryter de lagar de själva stiftat är lika fascinerande.

Välfärdsstaten påstås ha kommit till för att hjälpa medborgarna. Sanningen är att den tillkommit för att politiker ville bli omvalda. Genom att i lönndom ta medborgarnas pengar och basunera ut deras pengar som gåvor har man kunnat expandera staten.

Om välfärdsstaten inte existerade skulle det inte vara lika lockande att smuggla sig till Sverige. De som lyckades ta sig till Sverige skulle ändå vara en tillgång för landet, då de inte belastade någon annan.

Detta förklaras förtjänstfullt av Milton Friedman:

Migration är inte en uppgift för staten att hantera. Migration angår medborgarna, och de ska själva styra över vilka de bjuder in till sina företag och sin egen mark. De migranter som kommer till Sverige ska inte ges tillgång till andra människors plånböcker. Det ska inte heller de svenska medborgarna.

Ett annat samhälle är möjligt

Sverige har en stat som sväller. Skatterna ökar, och regleringarna blir fler. Journalisterna är till stor del finansierade av staten, och för vidare ett vänsterperspektiv på nyheterna.

Det politiska spektrat sträcker sig från jättevänster till vänster. I ett sådant samhälle är det helt naturligt att föreslå förbud mot rökning på uteserveringar och perronger. 

Jag anser att företagare har rätt att bestämma vad som ska ske i deras lokaler. Om de vill att deras gäster ska röka ska de få röka. Om gästerna inte trivs med det går de till ett annat etablissemang.

I mitt samhälle behövs inte byråkrater som övervakar om människor röker på krogar. Polisen behöver inte gå på lekplatser och perronger för att kontrollera om människor röker.

Ett sådant samhälle ligger långt bort. Men det skänker mig  glädje att jag faktiskt bidrar till att skapa detta samhälle.

I höst när det är dags att rösta slipper jag rösta på ett vänsterparti. Jag kommer inte stötta socialdemokratisk politik mer. Och jag är inte ensam.

Det skänker mig glädje när jag ser hur galenskaperna virvlar förbi.

Annie Lööf och hederskulturen

Annie Lööf uppmärksammade hedersförtrycket på årsdagen av mordet på Fadime Sahindal:

Centerpartiets förslag på området är följande:

  • Tillsätta en hederskommission som motverkar normer och förtryck i hederns namn
  • Utbilda för att motverka hederskultur

Samtidigt är centerpartiet för den invandringspolitik som har förts, som har medfört att mängder med invandrare, framför allt män, från mellanöstern kommit till Sverige.

Centerpartiet vill fortsätta med en “generös flyktingpolitik“.  Centerpartiet vill även ha en omfattande anhöriginvandring.

Generös i sammanhanget innebär förstås att medborgarna får betala.

Centerpartiets flyktingpolitik innebär att staten garanterar människor som kommer hit en livslång försörjning. Det skapar enorma incitament för människor att ta risker för att få medborgarskap. När detta väl är klart gör Centerpartiet det möjligt att ta hit hela familjen.

Det är bra att Annie Lööf tar avstånd från hederskultur. Men när de nya medborgarna som Centerpartiet tagit hit inte håller med spelar det mindre roll.

Vi ser idag hur hederskulturen och de patriarkala traditionerna formar Sverige. Landet blir mindre och mindre tryggt för kvinnor, både etniska svenskar och invandrade som vill leva enligt svenska normer och värderingar.

Politik ska inte bedömas utifrån avsikter, utan vilka konsekvenser den får. Därför är Annie Lööfs ord tomma. Hennes politik har bidragit till att hederskulturen fått fäste i Sverige, och kommer fortsätta växa.

Utbildning och hederskommissioner till trots.

 

Skademaximering

Drogpolitiken farligare än drogerna?

Annika Strandhäll intervjuades nyligen i SVD om drogpolitik. Ingressen är rätt talande:

Svensk narkotikapolitik har delvis misslyckats, men det är ingen anledning att tänka om och överge den restriktiva linjen. Att följa Norge och avkriminalisera bruk vore otänkbart, menar socialminister Annika Strandhäll.

– Det är en riskabel och farlig väg, säger hon till SvD.

Några fler citat:

jag är en stark förespråkare för att vi ska hålla fast vid en stringent och restriktiv narkotikapolitik. Den har till stor del varit framgångsrik, exempelvis när det gäller att hålla nere användningen bland unga […]

Är det inte ett misslyckande om den narkotikarelaterade dödligheten är högre i Sverige än i många andra länder?

– Ja, man kan prata om ett misslyckande till viss del. […]

För mer än 15 år sedan lade Portugal om sin stränga narkotikapolitik till en av världens mest liberala. Polisens beslag av narkotika har ökat och narkotikadödligheten har minskat.

– Det är väl bra och man ska aldrig fastna i en position där man är stängd för att följa nya exempel och ta till sig av sådant som fungerar. Å andra sidan ska man heller aldrig göra det så enkelt för sig att tro att bara för att det fungerar på ett ställe måste det fungera på andra ställen.

Det behövs egentligen inga kommentarer till Annika Strandhälls citat. Den framgång svenska staten har haft med sin narkotikapolitik är att det är socialt stigmatiserat att bruka droger. Det kan också tänkas att nöjesbruket av droger hålls tillbaka – men det är inte alls säkert.

Att människor dör i drogmissbruk är bara delvis ett misslyckande enligt Annika Strandhäll. Det är inget problem för Strandhäll, eftersom alla svenska riksdagspartier är för en repressiv narkotikapolitik. Man bryr sig helt enkelt inte om att missbrukare dör.

I Sverige straffas du om du brukar droger. Om du som missbrukare behöver hjälp riskerar du fängelsestraff om du söker hjälp. Då söker man inte hjälp.

Polisens resurser går till att haffa narkotikabrukare för innehav av droger, något som passar perfekt in i pinnjakten som polisen gör för att få upp statistiken.

På samma sätt fungerar det med sexköp. Lagen infördes för att hjälpa sexsäljare, men de drabbas hårt. En kvinna förlorade nyligen vårdnaden av sitt barn på grund av sexsäljande. Hyresvärdar är skyldiga att vräka sexarbetare, annars kan de dömas för koppleri.

Polisen får även här lägga resurser, bland annat spanar konstaplar på hotell och lyssnar i väggarna på folk som har sex.

Sexköp och drogbruk är brott utan offer – ingen människa skadar någon annan. I Sverige har vi massor med verkliga brott som inte utreds då polisen istället får ägna sig åt låtsasbrott.

Det är djupt ovärdigt såklart, men det viktigaste är att människor skadas. Drogmissbrukare kan inte få hjälp. Sexarbetares liv förstörs.

Det är ett rent slöseri, eftersom det inte går att straffa bort drogbruk eller prostitution. Man brukar prata om skademinimering, att genomföra pragmatisk politik för att helt enkelt minska skador.

Staten och vänsterpartierna i Sveriges riksdag ägnar sig åt det motsatta. Man maximerar skador för de utsatta grupperna, och är stolta över det.

Moderaterna, skatt och moral

Ulf Kristersson pratade om skatt i dagens partiledardebatt, och citat kom ut på nya moderaternas twitter

Det är omoraliskt att staten tar mer än hälften av en inkomstökning när någon anstränger sig extra mycket för att ta ett nytt jobb – Ulf Kristersson i .

Då får man förutsätta att det är moraliskt när staten tar hälften av en inkomstökning.

Så här mycket får du kvar av lönen när moderaterna har dragit skatt

Det är vågat av moderaterna att prata om moral när det kommer till skatt. Skatt är en avgift som tas ut av alla medborgare, var sig de vill eller inte.

När en medborgare tar pengar av en annan medborgare mot dens vilja kallas det för stöld. Det anses som omoraliskt.

När staten tar pengar av en medborgare mot dess vilja kallas det skatt. Det anses av moderaterna som moraliskt, så länge man tar max hälften av pengarna.

Vad är det som gör att staten är mer moralisk än en vanlig tjuv? Den frågan bör politiker inte ta i, för då kan det bli jobbigt.

Den här bilden såg jag på twitter idag:

Mitt parti, klassiskt liberala partiet, vill ha skatteuttag. Så vi är hycklare, eftersom skatt är stöld. Men vi vill minska skatten ner till betydligt rimligare nivåer än dagens, som moderaterna vill bibehålla.

Ju lägre skatt, desto mindre orimligt. Men det kommer alltid vara stöld, hur liten den än är.

Moderaterna är ett förment frihetligt parti, men förespråkar ett massivt skatteuttag. Minst hälften av din lön tar de, och framställer det som moraliskt.

För mig är det helt oacceptabelt.