Förrädarland av Vilhelm Moberg

För en tid sedan läste jag Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Den grep mig djupt, och jag fascinerades av Moberg språk och hur mycket av det gamla han beskrev som fortfarande kändes relevant idag.

Genom Projekt Allmogen fick jag klart för mig att Moberg var en frihetskämpe och fortsatte läsa hans böcker. Jag fick tag i “Min svenska historia: berättad för folket” via Bokbörsen. Även “Rid i Natt!” köpte jag hem och läste.

Till sist har jag även fått tag i Förrädarland.

Förrädarland av Vilhelm Moberg

Boken handlar om Mobergs hemtrakter i Småland och den bäck som skilde dåvarande Danmark och Sverige. Smålänningarna hade såklart samröre med sina grannar på andra sidan bäcken. Men plötsligt kom Gustav Vasa och bäcken var en gräns.

Genom olika personer runt gränsen och deras liv får vi lära oss om livet under Gustav Vasa och danskarnas krig.

Som alltid med Vilhelm Moberg är det lätt att dra paralleller till dagens samhälle. Idag kommer inte knektarna och rövar och våldtar, vilket är en klar förbättring. Men deras makt är lika stor som då, över våra själar och våra liv. Men vi är lydigare idag.

Sverige var då katolskt och en av personerna vi följer är katolsk präst. I bokens slut kommer Gustav Vasas tyska knektar till prästens kyrka för att plundra. Gustav Vasa beslagtog nämligen kyrkans värdesaker och påtvingade svenskarna en ny religion, protestantismen.

Han besöks av en kringvandrande munk, broder Jakob.

“Broder Jakob ryckte på axlarna. Han kände självhärskarna och kostade inte på sig någon vrede över deras regemente. […]

Vandrarmunken hade sett så mycket av Djävulsriket på jorden, att han blivit oförmögen att uppröras över dess framfart, medan sockenherden alltid blev upptänd i sinnet över de svarta änglarnas ondska och grymhet.

Han hade varnat vännen: Akta dig för vredens dödssynd! Och var rädd om ditt hjärta”

Dessa rader talade särskilt till mig. Det finns en tidlöshet över herrarnas galenskaper. Deras vansinne har pågått sedan Gustav Vasas tid in i våra dagar.

Jag har som broder Jakob sett så mycket galenskaper att jag har blivit oförmögen att uppröras. Jag ser till mitt och mina käras väl, och resten är ett skådespel som glider förbi.

Vreden varnar jag inte för, men att låta den få fäste och dominera livet är inte bra. Var rädd om era hjärtan, lär er mer och minns de illdåd som görs och har gjorts.

Det som har hänt angår oss, även om det var hundratals år sedan. Och vetskapen om det som hänt skänker frid.

Svenskarna och fiolen

Jag följer violinisten Giora Schmidt på instagram. Han spelade nyligen på en konsert med instrument som genomlevt förintelsen:

Giora Schmidt is a professional violinist and a visiting music professor at the University of Cincinnati. He is also one of the concert soloists

“There’s something about the Jewish people and the violin that’s timeless for me,” said Giora.

Det stämmer som Giora säger att judarna har en stark koppling till violinen.  Hans ord väckte mina egna tankar.

Som svenskar har vi av lärt oss att vi inte är en del av något folk. Vi är utan tillhörighet, moderna människor som svävar i rymden.

Jag har insett att detta är en lögn.

På senare tid har jag läst flera böcker av Vilhelm Moberg. Utvandrarserien, Min svenska historia berättat för folket, Rid i natt och nu håller jag på med Förrädarland. Starkare och starkare känns kopplingen till de som kom före mig.

Sedan jag var liten har jag spelat folkmusik, men utan något sammanhang annat än att jag älskar musiken. Nu växer känslan att musiken hör hemma i ett sammanhang.

Svenskarna har, precis som judarna, en stark koppling till fiolen. Traditionen förs vidare idag, av mig och andra. Det är en fantastisk känsla.

Här är några videor från i helgen:

Lejsmepolska efter Herman Strömberg

Polska efter Pers Olle, Östbjörka