Att göra röstandet meningsfullt

Den här valrörelsen är politiskt ointressant. Riksdagspartierna ligger nära varandra men bråkar ändå till döds. Principerna hörs inte av, eftersom riksdagspartierna är överens om statens stora makt och roll i samhället.

En röst som betyder något

Jag minns frustrationen när jag lämnade Folkpartiet, att känna ilskan över Alliansens feghet och slapphet. Den ilskan har inte mattats av, men nu har jag kanaliserat min energi i ett nytt parti.

Om jag inte haft KLP hade jag varit oerhört frustrerad. Nu gör jag något konstruktivt och sprider frihetens idéer till fler. Min förhoppning när jag gick in i KLP var just detta, att vara frihetsrörelsens parlamentariska gren och sprida idéerna.

Jag tvekade att gå in i politiken igen innan jag gick med i KLP. Men när jag såg denna video med Toine Manders där han berättade om sitt val att engagera sig politiskt kunde jag inte stå emot: 

Jag tycker fortfarande det är tragiskt att jag och andra tvingas engagera oss för att försvara våra rättigheter, men så ser samhället ut idag. 

Långsiktigt bygger vi något som kommer påverka samhället. Kortsiktigt gör vi den 9e september till en meningsfull dag. Det gör mig stolt.

Medicin för ett sjukt land

Sverige är ett vanstyrt land. Under årtionden har socialdemokraterna metodiskt förändrat landet efter sina värderingar. Naturliga auktoriteter som familjen, lärare i skolan eller företagsledare har underminerats. Politiken har metodiskt låtits tränga in i det mesta.

Område efter område har lagts under statens direkta kontroll – skola, sjukvård, pensioner. Resten av samhället har lagts under mjuk kontroll genom bidrag – föreningsliv, medier och kultur har stöpts i en och samma form.

Som final i detta verk har storskalig bidragsmigration genomförts. Detta har medfört att de statliga systemen har överbelastats och blivit än sämre. Utanförskapsområden, som från början skapades av staten, har tillåtits bli normlösa genom slapp rättstillämpning.

Det som är fel idag i Sverige är socialdemokratins verk. Utvecklingen sker med socialdemokraternas goda minne, och det passiva stödet från borgerligheten.

Men det går att vända utvecklingen.

Lägg ned de delar av staten som bara skadar och fokusera på de delar som gör nytta.

Se till att införa kännbara straff för alla våldsverkare och avlöna poliser så att de vill göra sitt jobb. Gör polisen lokalt förankrad genom valda polischefer. 

Grip våldsverkare oberoende av ålder, och se till att de inte längre kan begå brott. Låt människor skydda sig själva.

Stoppa bidragsmigrationen och dra in alla bidrag för utländska medborgare. Utvisa utländska medborgare som begår brott.

Minska bidragen generellt så att det lönar sig att jobba. Ta bort straffskatten på höga inkomster så människor kan skapa sin egen rikedom.

Lägg ned alla bidrag till civilsamhället och låt det stå på egna ben. 

Det är mycket som behöver göras, men vägen framåt är tydlig. Låt staten träda tillbaka och civilsamhället åter växa sig starkt. 

Detta är den medicin Klassiskt Liberala Partiet ordinerar för ett Sverige svårt infekterat av socialdemokrati. 

Bidragsmigrationens konsekvenser

Jag och Valdermar Kerpens spelade in podd för Klassiskt Liberala Partiet nyligen. Vi behandlade bidragsinvandring, islamism och återvandring.

Jag skrev nyligen om bidragsinvandringen och den prognos om 300 000 migranter de kommande åren. Den släpptes på en söndag i juli på order av regeringen

Detta kan inte tolkas på annat sätt än som en ren mörkläggning. Man vill inte att medborgarna ska känna till migrationen. Mot bakgrund av detta spelade vi in vår podd.

Ett lands kultur formas av dess medborgare. I takt med stor invandring från mellanöstern ser vi hur dessa värderingar nu får genomslag. Detta kommer att öka ju längre tiden går, och den demografiska utvecklingen kommer också slå in. Detta har jag skrivit om tidigare.

Vi i KLP är emot bidragsinvandring. Bidragsinvandringen är ett av många statliga projekt för att förändra landet, men det har potential som inget annat statligt projekt har. Med tiden kommer Sverige mer och mer påminna om länderna i mellanöstern där migrantströmmarna kommer ifrån. Fnordspotting har skrivit bra om detta.

Jag anser att vi måste motverka bidragsinvandringens effekter. Principen är enkel – migranter som inte kan försörja sig måste uppmuntras att lämna landet. Man ska inte komma hit för att leva på bidrag.

Ett första enkelt steg är att fasa ut tillgång till välfärdsstaten för de som inte har medborgarskap. Det är glasklart.

Något som vi diskuterar internt nu är om vi också ska stötta att ge bidrag för de som vill lämna landet. Kanske blir detta inte nödvändigt, men om det blir det tycker jag det är en acceptabel åtgärd.

Jag anser att frågan om migrationens långsiktiga påverkan måste upp på bordet. Vi för diskussionen inom vårt parti, men detta angår oss alla.

Bidragsmigration framför allt

Alla tjänar på om debatten lägger sig

Hanif Bali skriver om Migrationsverkets senaste rapport om asylmigration:

Idag släppte migrationsverket sin rapport om hur många asylsökande som förväntas komma till Sverige de kommande två åren.

På en söndag. Mitt i semestertider. Det är ju uppenbart så att Migrationsverket – tillsammans med regeringskansliet – gör sitt yttersta att denna rapport inte ska uppmärksammas.

Vad säger den då? Jo, den säger att asylärendena kommer fortsatt ligga på abnormt höga nivåer på ca 23 000. De tillfälliga asyllagarna man antog 2015 kommer löpa ut i mitten av 2019 och därefter beräknas asylvolymerna öka med ytterligare 25%. Enbart på ett halvår.

Antalet anhörigärenden prognostiseras att landa på ca 70 000 bara för 2019. Bara nästa år är det ca 100 000 asyl och anhörigärenden som ska behandlas.

Gunnar Sandelin skriver om reaktionerna på migrationen på Dagens Samhälle: Media sprider en felaktig bild av invandringen

Via media sprids bilden från politiker, opinionsbildare, journalister och ledarskribenter att Sverige nu tillämpar en strikt migrationspolitik som ligger på ”EU:s miniminivå”. Nyligen fastslog Göteborgs Postens politiska redaktör Alice Teodorescu i en ledarkrönikadetta påstående, liksom vår statsminister har gjort flera gånger.

Emellertid har vi haft en tydlig minskning endast om man ser till dem som söker asyl här nu, jämfört med 2015. Konsekvenserna då var att året därpå beviljades 72.000 uppehållstillstånd till asylsökande. Första halvåret i år har Sverige beviljat uppehållstillstånd i drygt 11.000 asylärenden, vilket trots allt är ungefär fyra gånger så många som övriga Norden tillsammans!

Det är ett smutsigt skådespel som pågår, och ett spel men allvarliga konsekvenser. Bidragsmigration är det mest destruktiva som svenska staten sysslar med idag.

Erik Lidström har skrivit om välfärdsstatens destruktiva effekter på samhället, och samma sak gäller med bidragsinvandring. I ett fritt samhälle har migrationen en positiv kraft. Människor kommer då genom jobb eller investeringar och blir direkt en del av samhället.

Genom bidragsinvandring kommer människor till utanförskap, och genom regleringar och lagar permanentas utanförskapet. Man skapar en ny etnisk underklass. Som Henrik Alexandersson skriver är detta rent självmord för ett land.

Det är intressant att se hur synen på bidragsmigration har blivit ett mått på en persons rasism. Det utgår från perspektivet att svensk bidragsmigration är helt normal, vilket den självklart inte är.

Precis som med det mesta annat som den svenska staten tar sig för är bidragsmigrationen ett enormt experiment. Detta experiment måste få ett slut.

 

Biståndsbluffen

Biståndet är en helig ko för svenska politiker. En procent av statens budget ska varje år spenderas på bistånd. Vad det går till är sekundärt – pengarna ska ut.

Nu rapporterar Ekot öppet om att SIDA inte klarar av att bränna alla pengar på ett rimligt sätt.

Från Ekot: Sveriges biståndsbudget större än någonsin – men svår att kontrollera

Sveriges starka ekonomi har skapat den största biståndsbudgeten någonsin. Men biståndsorganisationen Sida saknar kapacitet att hantera de enorma beloppen, menar erfarna biståndsexperter. Konsekvensen är att nästan hälften av pengarna skänks till FN.
– Sverige klarar inte att kontrollera hur pengarna i FN spenderas, säger ambassadören och förre Sida-chefen Bo Göransson. […]

Förre Sida-chefen och ambassadören Bo Göransson är kanske Sveriges mest erfarna biståndsexpert. Han säger till SVT Nyheter att Sida i dag saknar administrativ kapacitet att hantera de enorma beloppen.

Sida har valt att lösa dilemmat på två sätt. Det ena är att ge stora delar till FN; det andra är att nästan hälften av biståndsprojekten på plats inte drivs av Sida utan av ett 30-tal enskilda organisationer som RFSU, Världsnaturfonden, Pingstmissionen, LO, TCO, Sacos och Kvinna till Kvinna med hjälp av Sidas pengar. Att frivilligorganisationer i dag driver svenska biståndet har gett dem ett stort inflytande över innehållet i svenskt bistånd, vilket enligt flera SVT Nyheter talat med skapar en vildvuxen ideologisk agenda.

Människors pengar tas ifrån dom oavsett om de vill eller inte. Statens löfte är att detta spenderas på saker som gynnar dem. Hur detta fungerar i praktiken illustreras av biståndet.

För mig är det inget annat än ett hån mot svenska skattebetalare att deras pengar bränns på detta sätt. Katastrofbistånd, att stötta andra länder i akut kris, kan ha en god effekt och vara motiverat. Visst bistånd har effekt. Men i de allra flesta fall är det bortkastade pengar.

Faktum är att man får vara glad om pengarna bränns utan att ge effekt. I många fall är de direkt skadliga. Som nämns i Ekot dumpas pengarna på FN – staternas lekstuga där diktaturer dessutom har majoritet.

Men svenska staten stöttar också diktaturerna konkret och direkt. Det bästa exemplet är palestinska myndigheten som avlönar terrorister. Sverige bidrar med ett ovillkorat budgetstöd.

Budgetposten, som utan skada för någon skulle kunna strypas med 95%, är idag lika stor post som försvaret. Om detta finns en fullständig enighet bland riksdagspartierna.

Varför inte? De kan se goda ut, deras vänner kan få fina jobb och deras närstående organisationer kan finansieras.

Min åsikt, precis som Klassiskt liberala partiet, är att biståndet ska slopas. Människor ska själva avgöra vad de gör med sina pengar.

Syna statens vårdbluff

I Sverige har vi statligt finansierad sjukvård. Den är lätt tillgänglig och håller högsta klass. Vi medborgare kan känna oss trygga när vi blir sjuka – sjukvården håller världsklass.

Detta är socialdemokraternas drömbild. Men hur håller den i verkligheten?

Förutsättningarna för skapande är ganska enkla. Människor med idéer skapar varor och tjänster och säljer till andra medmänniskor. De utsätts för konkurrens och måste hela tiden pressa sig till det yttersta.

I en statlig verksamhet finns ingen konkurrens. Varje verksamhet har sin låda med pengar som ska förbrukas varje år. Ingen vinner på att spara. Ingen får skörda frukterna av briljanta idéer.

Den svenska sjukvården drivs enligt planekonomisk modell. Resultatet blir därefter. Om ditt husdjur blir sjukt finns vården tillgänglig omgående. Om du blir sjuk får du stå i vårdkö.

Vårdkö är ett begrepp som bara kan existera i en politiskt styrd vård. Om vården drevs på en fri marknad skulle tillgängligheten motsvara andra tjänster – tillgång och efterfrågan helt enkelt.

När det gäller tjänster kan man välja två av tre: Tillgänglighet, pris och kvalitét. I Sverige har vi pris och kvalitet, men inte tillgänglighet. Du kan helt enkelt inte lita på att få vård när du blir sjuk.

Enligt den statliga vårdgarantin ska du få träffa en specialist och få påbörjad behandling inom 90 dagar. Du får alltså stålsätta dig för 90 dagars väntetid innan du ens får träffa en specialist.

Och vad händer om inte vårdgarantin följs? Då får du klaga, och hoppas att någon lyssnar. På den fria marknaden kan du stämma en part som inte uppfyller sin part av kontraktet. I den svenska vården finns inte ens ett kontrakt.

Varje medborgare betalar landstingsskatt. Strax över 10% av våra inkomster går till en statlig sjukförsäkring som vi inte kan välja bort och som inte är heltäckande.

Drömbilden om vården är skön och härlig att vara i. Verkligheten är mindre härlig.

Sanningen är att statens löften är falska. Det går inte att lämna så viktiga saker som sjukvård till staten – medborgaren måste se om sitt eget hus. Det gäller att skaffa sig ett verkligt skydd.

Stoppa bidragsmigrationen

Bidragsmigrationen är högprioriterad i våp:en – bild av @stegetefter

Migrationspolitiken som den ser ut idag i Sverige är det statliga ingrepp som påverkar oss mest konkret.

Svenska staten utannonserar uppehållstillstånd för alla som tar sig till landets gränser och som uppfyller ett godtyckligt kriterium om skydd. Uppehållstillståndet  innebär fritt tillträde till välfärdsstaten och god chans till medborgarskap med livstidslång försörjning utan motprestation.

Följderna vet vi alltför väl – en etnisk underklass, ökat våld, enorma kostnader. Ökningen av kostnaderna var 31 miljarder i vårbudgeten, och beräknas vara 55 miljarder 2020. Man fullkomligt eldar skattepengar.

Denna politik marknadsförs som vanligt som moralisk men är mycket svår att försvara. Staten har inget mandat att förändra landets befolkningssammansättning genom bidragsdriven migrationspolitik. Staten har ingen rätt att ta våra pengar och dela ut godtyckligt för att uppnå grumliga politiska mål.

Klassiskt Liberala Partiets migrationspolitik bygger på en i grunden positiv syn på migration för produktiva invandrare. Men vi har inget till övers för den bidragsdrivna migration som vi ser idag.

Vi är emot att staten bedriver asylpolitik, och vill att alla migranter behandlas på samma sätt. Ingen statlig integrationspolitik ska förekomma.

Medborgarskap utfärdas efter en prövotid om tio år av gott uppförande. Klassiskt Liberala Partiet anser att medborgarskap som uppnåtts genom osanning ska återkallas.

Följden av denna politik blir att de många som ljugit och på så sätt fått medborgarskap kommer få sitt medborgarskap indraget. Många måste då lämna Sverige – det är helt naturligt.

Se gärna kapitel 10 i vår partiprogram.

Den som följer svensk migrationsdebatt idag vet att närmast omvända förhållanden gäller. Kriminella och bidragsberoende får uppehållstillstånd och massiva satsningar. Produktiva invandrare kastas ut.

Bidragsmigrationen är huvudlös och i grunden ett hot mot samhällsekonomin och sammanhållningen i landet. Den måste omedelbart upphöra.

Kvinnor som villebråd

Är kvinnor säkra i Sverige?

Från Linköping News: Kidnappades och våldtogs i timmar: ”De drack öl och skrattade”

Nästan två år efter den grova gärningen har en av dem, en 40-årig man, nu dömts i Linköpings tingsrätt. Han döms till sex års fängelse för människorov och grov våldtäkt. Dessutom utvisas mannen från landet och får aldrig mer återvända till Sverige. […]

Kvinnan var på väg hem efter en utekväll i den östgötska kommunen när en man i en bil ropade på henne. Hon hörde inte vad mannen sa och gick därför närmare. Plötsligt slogs bakdörren upp och kvinnan slets in i bilen. […]

När bilen stannade slet en av männen av henne byxorna, hon gjorde motstånd genom skrik och sparkar men ju mer hon försökte slå sig fri desto mer våld användes mot henne. Mannen dunkade hennes huvud mot dörrhandtaget och fullbordade våldtäkten. Under tiden stod den andra mannen utanför och rökte. […]

När polisen granskade mannen visade det sig att han tidigare är dömd för våldtäkt i sitt hemland där han har våldtagit en kvinna som var under 18 är. […]

Den östgötska kvinnan berättar för tingsrätten att hon efter händelsen har svårt att sova och äta. Hon mår dåligt och vill inte umgås med vänner. Hon kan inte jobba och har svårt för beröringar.

Det finns män som hatar kvinnor i Sverige. Dessa män förgriper sig på kvinnor.

Männen kommer från kulturer där kvinnor har en annan ställning än i Sverige. De har kommit till Sverige genom statens migrationspolitik, som gynnar män.

Nyheten från Linköping News är inte den enda, det som är ovanligt är att rapporteringen är så tydlig. De flesta medier väljer bort information som visar gärningsmannens etnicitet.

Vi vet inte hur stor faktor ursprunget har, eftersom staten vägrar att ta reda på fakta. Etablissemanget gör vad de kan för att dölja hur de har förändrat Sverige. Sanningen är att kvinnor inte är trygga här längre.

Kvinnor som rör sig ute i samhället är försvarslösa. Om de blir överfallna kan de inte göra motstånd, eftersom staten förbjuder dem att skydda sig på ett meningsfullt sätt.

Ett liknande exempel som ovan finns från USA: Woman shoots rapist in her home

Before shooting and killing her rapist early Friday morning, a Cape Girardeau woman had never fired a shotgun in her life.

Though the woman, whose name has been withheld, lived alone, she’d always felt safe in her neighborhood, where she’d lived for the past four years.

When Ronnie W. Preyer, a registered sex offender who was about to be charged with assaulting her a week earlier, broke into her home shortly after 2 a.m. Friday, she said a calm settled over her as she shot him in the chest before running to a neighbor’s to get help. […]

Cape Girardeau County Prosecuting Attorney Morley Swingle was in the process of charging Preyer with attempted rape, rape, burglary and attempted burglary when he learned Preyer died at the hospital, around 9:30 a.m.

“It is clear that under Missouri’s self-defense law the woman was justified in using deadly force upon the intruder in her home because he was in the process of burglarizing her home when she shot him,” Swingle wrote in a letter to police chief Carl Kinnison.

The woman said she keeps seeing the image of Preyer crashing through her basement door.

“I’m glad I had something to protect me. When your life is in danger, you just do what you have to, you don’t think,” she said. “It’s you or them.”

Vilket samhälle är mest värdigt? Vilket samhälle skyddar kvinnor bäst?

Det är dags att ge svenska kvinnor rätt att skydda sig själva.

Är staten din vän?

En av mina första politiska tankar var varför svenskar litar på myndigheter. Jag skrev en uppsats om detta i kursen Vetenskapsfilosofi som jag gick på Linköpings Universitet. Uppsatsen var inte särskilt bra men tanken var god. Den gäckar mig fortfarande.

Det pratas ofta om svenskarnas tillit till staten som att det vore något positivt. Det är väldigt svårt för mig att förstå ett sådant resonemang.

Tillit har man till människor eller organisationer som förtjänat det. Ett företag som levererat en bra produkt. En vän som hjälpt dig, eller din familj.

Mot staten har vi ett helt ensidigt förhållande. Staten bestämmer, och du lyder. Staten tar dina pengar, och om du inte ställer upp på det kastas du i fängelse.

Mises.ses logga – Dackes armborst riktat mot staten

Benjamin Juhlin skriver på Mises.se: Svenska staten, vår fiende:

Att vara en svensk libertarian är att vara emot den svenska staten. Ingen organisation plågar svenskarna så mycket som svenska staten och ingenting är så viktigt som kompromisslöst motstånd mot den. Ett Sverige utan svenska staten skulle vara lugnare, vackrare och rikare. Människor skulle tjäna sitt levebröd genom att tjäna varandra, inte genom att tjuva andra. […]

Det är viktigt att hålla just staten i blickfånget. Det är den som befaller och tvingar, härskar och söndrar. Staten fängslar för icke-brott, konfiskerar egendom och tar barn från deras föräldrar. Utöver dessa grova förbrytelser bör det även nämnas att staten är den huvudsakliga upphovsmakaren av tristess och obekvämhet. Den upprätthåller ett monopol på alkohol med målet att förstöra människors alkoholupplevelse, avgör hur många stugor som får byggas på en tomt och skapar bostadsbrist för att gynna olika särintressen.

Det är en mycket intressant text av Juhlin, och svår att argumentera emot. Statens med dess lagar och skatter är där vare sig vi vill eller inte, eftersom en majoritet riksdagsledamöter har röstat för det. Om du inte vill betala skatten kommer polisen.

Därför är Juhlins text viktig – vi måste alltid hålla i minnet vad staten egentligen är och hur den får sin makt.

Mitt engagemang i Klassiskt Liberala Partiet syftar till att minska statens omfattning till en minarkistisk roll – rättsamhälle, försvar och polis. Men jag är inte på något sätt låst vid att samhället måste se ut så.

När vi väl har nått dit kan vi ta diskussionen om vi ska fortsätta resan eller är nöjda med den mindre staten.