Har vi en moralisk flyktingpolitik?

Många i Sverige idag ser migrationspolitiken som ett lätt sätt att visa sig som god. Ett exempel på detta är det senaste uppropet från Expressen där kändisar skriver på mot rasism. Eller Aftonbladets “Vi gillar olika”.
Men för den som vill skryta med svensk flyktingpolitik finns det fallgropar. Anna Dahlberg skrev en viktig text idag: Den vilseledande flyktingdebatten 

Förra söndagen stod integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i Agenda och hyllade beslutet att ge syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Han beskrev inkännande krigets fasor och förklarade med stigande patos att det handlar om vilket slags Sverige vi vill vara […] 

Vad ingen har berättat för dem är det finstilta: Det finns ingen legalt sätt att söka det där permanenta uppehållstillståndet som Ullenhag viftar med

Sverige utfärdar inte visum för asylsökande – så det enda sättet för asylsökande att ta sig till Sverige är genom trafficking. Den asylpolitik som Erik Ullenhag framhåller som moralisk förutsätter människosmuggling.

En annan viktig aspekt är att de flesta som får uppehållstillstånd i Sverige idag är inte flyktingar – de klassificeras som “skyddsbehövande“. Bedömningen av vem som är skyddsbehövande är ofta felaktig – se till exempel detta blogginlägg från Merit Wager.

Lägg till detta att en stor andel av de asylsökande har en identitet som inte går att styrka – enligt Merit Wager endast 5-10%.

Det är sant att Sverige tar emot stora mängder asylsökande. Men har inte vi ett större ansvar än att bara ta emot många?

Kan ett system med så omfattande brister som det svenska verkligen beskrivas som moraliskt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.