Way Out West: Jonathan Richman

Min kompis Olle tipsade mig om Jonathan Richman när vi pluggade. Jag fattade inte riktigt grejen men började lyssna, och med tiden blev han en stor favorit. Och när jag fick veta att han skulle komma till Way Out West blev jag mycket glad.

Låten ovan heter “That summer feeling” och är en av mina favoritlåtar.

Låten nedan heter “You can’t talk to the dude” och är en klassiker om en tjej som har en dålig kille. Sättningen är också klassisk, endast trummor och gitarr.

 


Jonathan Richman gör mycket naiva, roliga låtar. Barnsliga utan att vara dåliga (Ett exempel är Rockin’ rockin leprechauns, om rockande vättar.)

Richman har spelat in skivor själv, men också med sin kompgrupp Modern Lovers. Jag har inte hört alla skivor, men alla jag har hört har varit bra. Ett tips är att börja med hans skiva “Vampire Girl“, så syns vi framför scenen i Slottsskogen i augusti.

Muslimska brödraskapets europeiska dröm

Axess sände för en tid sedan dokumentären Muslimska brödraskapet – om frihet och jämlikhet. Programmet är gjort av exilirakiern Walid al-Kubaisi som utvandrat till Norge.

Den finns på youtube i tre delar. Jag rekommenderar alla att ta er tid att kolla på denna film.

Del 1


Del 2


Del 3

Al-Kubasi intervjuar ledare för muslimska brödraskapet och de berättar om sin plan – att göra Europa muslimskt genom demografi, eftersom muslimer föder mer barn än infödda européer. Detta är alltså en plan från en stor islamistisk organisation med förgreningar i 70 länder.

Men trots att detta är en uttalad idé för en stor islamistisk organisation anses det till exempel av tidskriften Expo vara problematiskt att tro på den här typen av föreställningar – Eurabia.

Dokumentären visar också att i Egypten är hijab, slöja, ett modernt påfund. Studentbilder från 1959 och 1979 visade inga slöjor alls. Men 1995 bar nästan alla kvinnor slöja.

Tesen som drivs i dokumentären är att muslimska brödraskapet har radikaliserat egypten, och att samma process pågår i Europa. Genom att tvinga kvinnorna att bära hijab/niqab låser man in dem i islamism, och samma radikalisering drabbar då barnen.

Dokumentären gjordes 2010. Genom den arabiska våren har nu muslimska brödraskapet tagit makten i Egypten, och de kämpar för makten i Syrien. Deras uttalade plan är alltså också att få makten i Europa, och avskaffa demokratin.

Al-kubasi möter en människorättsaktivist i Jemen, som visar sig tillhöra muslimska brödraskapet. Han låter först som en genuin människorättsaktivist, och pratar med västlig terminologi. Men efterhand visar det sig att han är islamist, och har en annan definition på mänskliga rättigheter än vi. Han menar bland annat att den som lämnar islam ska dödas.

En västlig journalist hade aldrig kunnat tro att han var islamist.

Denna dokumentär har också sänts på engelska under titeln Mask of Peace: Brotherhood’s plot for global rule.

Några intressanta namn ur filmen:

CUF: Banta staten

CUF Storstockholm gjorde under Almedalsveckan ett utspel: Banta staten!

En stor stat bör inte förväxlas med en stark stat. Vi i CUF tror på en stat som är stark, men begränsad. Den ska garantera oss våra fri- och rättigheter, men absolut inte styra våra liv. Staten ska garantera oss bl a sjukvård, skola och äldreomsorg, men inte blanda sig i våra privatliv eller diktera vår framtid. 

Människor är olika, och ska därför tillåtas fatta olika beslut, oavsett vad politiker tycker om dem. Därför ser vi negativt på när allt för normstyrda lagar inskaffas, när man helt enkelt inte tar hänsyn till individers olikheter och rätt att bestämma över sin egen kropp. 

Vi i CUF vill att du ska få mer makt över ditt liv. Du ska bestämma, inte staten. Därför vill vi banta bort alla onödiga och överflödiga lagar och regler som hindrar människor från att leva sitt liv efter sina egna ritningar. Många av dagens stora politiska problem, som bostadsbrist och arbetslöshet, skulle kunna lösas om vi hade en mindre stat, som inte hindrade bostäder från att byggas eller unga från att få jobb. Det är dags att banta staten!

Jag har haft lite svårt att hitta information om denna kampanj. Om någon CUF-are läser detta får de gärna höra av sig med mer info!

Hursomhelst – briljant anslag i kampanjen. Mer sånt från alla borgerliga ungdomsförbund.

Två sidor av invandring

Almegas näringspolitiska chef Ulf Lindberg skrev på Aftonbladet debatt tidigare under veckan:

Arbetskraftsunderskottet i Sverige ökar, så de inrikes födda räcker inte till. Samtidigt framförs kritik om att invandrarna inte får jobb, men statistik från SCB ger en positivare bild:

  • Antalet förvärvsarbetande har ökat med sammanlagt 250 190 personer mellan 2000 och 2010. Av dem som har fått jobb är 2 av 3 utrikes födda.
  • Antalet förvärvsarbetande i Stockholm ökade mellan 2000 och 2010 med cirka 59 000 personer. Av dessa var 31 500 utrikes födda. I Malmö ökade antalet förvärvsarbetande med drygt 36 000 varav 17 000 var utrikes födda.

Den starka tillväxten i dessa städer har med andra ord möjliggjorts av den invandrade arbetskraften.

Samtidigt har ännu ett kommunalråd kommit ut med nödrop till staten. Bo Frank, moderat kommunalråd i Växjö i Smålandsposten:

För det första har staten under ett antal år anvisat näst intill dubbelt så många flyktingar som det funnits avtal om. För det andra så vägrar samma stat att betala kommunens skenande kostnader för socialbidrag som är en direkt följd av att man anvisat fler flyktingar än avtalats. Utöver detta har Växjö kommun träffat avtal om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Och kommunen har varit pådrivande för att möjliggöra anhöriginvandring av humanitära skäl. […]

Av 600 personer som kommit under de senaste 18 månader har fem fått arbete. Och kommunen måste betala socialbidrag då statens ansvar för försörjning gått över till kommunen. 

Växjö kommun har nu för första gången någonsin högre arbetslöshet och högre socialbidrag än kommuner vi brukar jämföra oss med. Den genomsnittliga tiden det tar för människor att komma in på arbetsmarknaden ligger kring 9 år och uppåt för personer med bristfällig eller ingen utbildningsbakgrund. Sedan finns det alltid lysande undantag. 

Och Sverige och Växjö har aldrig tidigare tagit emot så många människor med dålig eller obefintlig utbildning.

En annan stad som inte klarar av att hantera invandringen är Borlänge. 80% av invandrarna går till socialbidrag (dec 2011), kommunen går med underskott (11 april 2012), 600 anhöriginvandrande somalier väntas (30e april 2012). Lägg ihop ett och ett där.

Ulf Lindgren kängar på de som kritiserar invandringen och nämner bland annat Dilsa Demirbag-Sten och Johan Norbergs debattartikel. Men båda sidor måste synas.

Vi måste få en fungerande politik för invandring. Det jag personligen hoppas på är att man kan liberalisera arbetsmarknaden så att även de med lägre kompetens kan konkurrera om jobb.

Tips: Black Keys – El Camino

Black Keys är en av de mest spännande banden till Way out West. För er som inte vet spelar de bluesrock, tidigare i stil med White Stripes men nu mer orkestrerat. De är rent teoretiskt en duo, men inte på skiva längre.

Förutom klassisk bluesrock är bandet även känt för sina roliga videos. Deras första singel från nya plattan El Camino är Lonely boy:

Lonely Boy finns även på Spotify.

Den andra singeln från El Camino heter Gold on the ceiling (Spotify), men videon till den är inte särskilt rolig utan en vanlig klassisk rockvideo. Inte rolig, men bra, och dessutom är låten riktigt grym.

Resten av skivan finns tyvärr inte på Spotify, så här gäller det alltså att betala för en enskild skiva. Är det värt det? Svaret är ja. Jag tog steget igår, och det var en riktigt härlig genomlyssning.

Vill ni bli mer övertygade finns flera recensioner på kritiker.se. Se även recensionen på Pitchfork.

Här är länken till iTunes – slå till.

PS: Rekommenderar också deras gamla skivor Brothers och Attack & Release. Oerhört bra.
Även sångaren Dan Auerbachs soloskiva Keep it hid är hur bra som helst.

Antisemitisk tolerans inom socialdemokraterna

För ett par dagar sedan skrev en socialdemokratisk ersättare i Malmö kommunfullmäktige om en “judisk-europeisk sammansvärjning” på Socialdemokrater för Tro och Solidaritets (f d Broderskap).

Så här skrev Kaba:

”I denna miljö och i den så kallade USA-baserade Counterjihadrörelsen, med sina konspirationsteoretiska termer som ”Eurarbia” och teorier om muslimernas demografiska ”övertagande” av Europa och Sharialagstiftningens införande, har monstret Breivik skapats. Dessa globala rörelsers starka stöd åt Israel och dess täta band med sionistiska rörelsen har banat vägen för en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning, där judiska avdelningar i EDL-skapats och där Counterjihadrörelsen ihop med högerextrema israeliska parlamentariker och högerextrema tankesmedjor, nära kopplade till högerpartiet Likud, arrangerat konferenser i Jerusalem med temat ”Facing jihad”.”

Vad är reaktionen från socialdemokraterna? Kabas text har tagits ned. Inget mer. 

Ilmar Reepalu tillåts härja obehindrad, och nu detta. Det går tyvärr inte att säga annat än att det finns en tolerans för antisemitiska idéer inom socialdemokraterna. Göran Persson är saknad.

Smålandsposten skriver: Antisemitisk sörja inom (s)

Socialdemokraterna har en lång historia av att bekämpa antisemitism. Det råder heller inga tvivel om var partiet står i frågor som rör mänskliga rättigheter. Samtidigt är den socialdemokratiska rörelsen på olika håll representerad av personer som sprider eller medverkar till att sprida antisemitiska myter. Det är mycket allvarligt.

Stefan Olsson kommenterar:

 Varje gång en enskild lokalpolitiker i Sverigedemokraterna häver ur sig något rasistiskt kablar TT ut det som en riksnyhet. På bara några minuter sprids varje rasistiskt SD-uttalande till varje lokaltidning som prenumerarar på TT:s nyhetstjänst. 

Nu har en socialdemokrat gjort samma sak. […] Vad händer? Ingenting. Jag har sökt på hemsidorna för Sydsvenskan, Skånska Dagbladet och Sveriges Radio Malmöhus. Ingen verkar tycka att antisemitismen inom S i Malmö är värd att uppmärksamma, trots att nyhetstorkan så här års brukar få reportarna att göra nyheter om vad som helst.

Se även länkarna nedan:
SvD: Broderskap på antisemitisk mark
Nordic Dervish: judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning

Dags för pop, inte bara höger

Jag har reflekterat över min blogg under almedalsveckan och efter. Något som slog mig var hur få det finns som är höger och har bra musiksmak. Dom exempel jag kan tänka på är Adam Cwejman (synth och indie) och Linda Nordlund (hip hop).

Därför tänkte jag börja skriva om pop här på bloggen. Jag är storkonsument av ny popmusik, så det blir inga mängder extrajobb för min del.

Min metodik för att hitta ny intressant pop är som följer: Jag läser Best New Music-recensioner på Pitchfork. Om jag är tveksam till artisten matchar jag mot recensioner i SvD och DN. Finns den med på båda ställen så är det intressant. Jag prenumererar också på Sonic Magazine.

Jag lägger sedan till albumen i min spotifylista “Nytt intressant” och lyssnar igenom på min iPhone tills jag fått en bild av musiken. I jobbet reser jag mycket så det blir en del tid att lyssna på musik.

Mitt stora projekt nu och de senaste månaderna har varit att plugga musik inför Way Out West. Jag har lyssnat igenom alla band som ska spela på området. Det har gett mig mycket glädje, för det är fantastiska band som kommer.

Jag ser främst emot att se Kraftwerk, Black Keys, Jonathan Richman, Hot Chip och Refused. Jag lyssnar en del på Hip hop när jag tränar, och ser följaktligen också fram emot att se Odd Future.

Ett guldkorn jag har hittat bland de band som kommer är Best Coast. Deras nya album “The Only Place” är gullig och naiv pop i stil med Hello Saferide.

Ni som mot all förmodan inte vill läsa om pop får ge er till tåls. Jag tror det kan vara av stort värde att ha ett popsnöre som är höger. Tror det kan skapa intresse hos en hel del indiekids.

Borgerlig innefattar både liberal och konservativ

I förrgår bytte Magasinet Neo beteckning, från liberal till borgerlig. Det har skapat ett stort utbrott i den liberala tyckarsfären. Sanna Rayman skrev om det: Oroligt i ankdammarnas ankdamm.

Den gnälliga stämningen i den borgerliga idédebatten är något som har påverkat mig mycket. Idéerna har flugit ut och ersatts av personangrepp.

Var går gränsen mellan liberalism och konservatism? För mig finns det enormt mycket mer gemensamma nämnare än avskiljare. Jag lyssnar gärna på konservativa debattörer, eftersom jag tycker de har intressanta åsikter. Jag tror dessutom säkert att borgerliga magasinet Neo kan rymma respektfull debatt mellan liberala och konservativa.

Det finns inte mycket att göra åt det här tjafsandet och personangreppen. Det enda som återstår är att höja blicken och fokusera på idédebatten. Så kanske de som beter sig som barn växer upp efterhand.