Glad nationaldag!

Idag är det Sveriges nationaldag. Det är en mycket viktig dag. För tio år sedan var nationalkänslan död. Men idag tycker jag mig se en positiv tendens.

Jag besökte i år Stavanger över 17e maj och såg hur kraftfull det firandet är för Norge. Svenskarna sneglar avundsjukt på norskarna, och jag tycker det är dags att vi tar inspiration från dem.

Igår skrev Jasenko Selimovic på DN debatt: “Det behövs en ny svenskhet som alla kan vara stolta över”

Ett land måste ha ett samhällskitt som utgör grunden för en solidaritet medborgarna emellan. Det ger legitimitet åt statens institutioner och representanter, det gör att maktutövandet upplevs legitimt. Detta samhällskitt gestaltas i medborgarskapsidealet eftersom det svarar på frågan om vilka som utgör ett ”vi”.Men det finns olika sätt att definiera ”vi”. Sverigedemokraterna och andranationalister har lagt sitt bud: Det som håller ihop oss, ger oss kraft, styrka och identitet är de tjocka banden av etnicitet och kultur. Därför är, enligt dem, rotlösheten synden, kosmopoliten sjuklingen, Bryssel fienden och EU en främmande makt. Vi hör, enligt dem, helt enkelt ihop eftersom vi är etniskt och kulturellt lika varandra. Zlatan och Loreen göre sig inte besvär i Sverigedemokraternas land.Om vi andra vill bemöta nationalisterna måste vi formulera vårt svar. Genom att ladda det civila medborgarskapet med en mening, genom att prata om vilka värderingar som bör utgöra grunden för samhället kan vi skapa framtida likheter och ett sammanhållet land.

Viktig debatt som Jasenko drar igång. Jag tror vi är på rätt väg.

I Linköping ordnades ett trevligt firande av kommunen, och jag hade gärna varit med. Men nu är jag på resande fot – på väg till London för att turista och besöka vänner. Så det blir radioskugga ett par dagar.

Glad nationaldag, kära bloggläsare!

Tobin: Deligitimisering av Israel förstadie till våld

Jewish
communal leaders in France say an attack on three Jewish men Saturday
night was just the latest in a line of anti-Semitic incidents against
the country’s Jews. 
“There has been a series of acts like the one
in in Villeurbanne,”  said Richard Prasquier, president of the
Representative Council of Jewish Institutions in France (CRIF),
according to Le Figaro. […]

In March, a rabbi, his two children, and an
8-year-old girl were killed outside a Jewish school in Toulouse, France,
by Algerian-French terrorist Mohamed Merah. Following the attack,
French authorities vowed to crack down on Muslim extremism and
anti-Semitic incidents.

But CRIF Vice President Ariel Goldman told Le Figaro that incidents had in fact ramped up.

“In the month following the Merah terror
attack we counted 140 such acts,” said Goldman. “This amounts to a third
of the violent incidents we had in 2011.”

Jonathan Tobin på Commentary Magazine skriver om utvecklingen:

Though attacks against Jews in Western Europe seem to be the province of Muslim immigrants, it is a mistake to view this violence as solely the result of the importation of Middle Eastern attitudes.

The flow of raw hate speech against Jews from Cairo and Tehran and other Arab and Muslim capitals is not to be underestimated, but the willingness of European intellectuals to lend their support to the demonization of the Jewish state has given these sentiments a patina of undeserved legitimacy.

The notion that there is a clean distinction between street violence and the effort to delegitimize Israel’s right to exist and defend itself cannot be sustained. European intellectuals may think they operate on a different level from street thugs.

But the logical next step from the hounding of Jews on the editorial pages and in academia is clear. So long as Israel is singled out for unfair treatment and economic and academic boycotts of the Jewish state are treated as “human rights” causes, we should not be surprised that violence against Jews is on the upsurge.

 Se även EoZ.

Medlem i Glöm aldrig Fadime och Pela

Jag har blivit medlem i föreningen Glöm aldrig Fadime och Pela. Kampen mot hedersvåldet är oerhört viktig, och jag tror den är central för att besegra extremism.

Mona Eltahawy skrev i Foreign Policy: Why do they hate us? Karim Sadjapour skrev i samma tidning: The Ayatollah under the Bed(sheets). Båda artiklarna visar hur oerhört centralt det är för extremister att trycka ned kvinnorna.

Det kvinnohatet finns också i Sverige. Och den förening som bäst kan driva den kampen är Glöm aldrig Fadime och Pela. Därför är jag stolt att säga att jag är medlem.

Boktips: Berg har inga rötter

Häromveckan besökte jag HiQ:s kunskapsbar när jag var nere i Karlskrona och jobbade. Av en slump hamnade jag bredvid Manne Fagerlind som hade hållit ett föredrag om programmering. Vi började prata och det visade sig att han var författare vid sidan av sitt utvecklarjobb.

Manne har precis debuterat med sin bok “Berg har inga rötter“:

I en berättelse som kryper under huden utforskar debutanten Manne Fagerlind vad som händer med en människa som drabbas av en obotlig sjukdom. Vi möter Lasse som försöker skriva bokslut över sitt liv, men historien låter sig inte enkelt berättas. Hur ser sanningen ut, i våra egna ögon och i andras?

Om jag inte hade träffat Manne hade jag aldrig läst denna bok. Men eftersom jag blev inspirerad av vårt möte köpte jag den som e-bok och läste på min iPad. Det fungerade mycket bra. Tyvärr var dock boken så bra att jag gärna skulle vilja ha den i min bokhylla.

Boken har ett härligt språk, vilket gör den mycket kul att läsa. Manne och jag diskuterade Ian McEwan, vars språk jag gillar mycket. Mannes eget språk är inte som McEwans men det är lika attraktivt att läsa.

Rekommenderar Berg har inga rötter varmt. Den har inspirerat mig till vidare läsning, bra att blanda upp alla politiska artiklar med lite skönlitteratur!

Manne Fagerlinds blogg finns här.

Östgötarna rycker på axlarna åt höjd skatt

I Östergötland har landstinget höjt skatten, vilket kommer kosta oss medborgare tusentals kronor per år. Ett vanligt hushåll får höjda kostnader med cirka sex tusen kronor per år.

Alliansen i Landstinget drev igenom beslutet utan att ens tydligt förklara vad pengarna skulle gå till. De gick från att emotsätta sig skattehöjningar till att överträffa oppositionen.

Det har skrivits ett fåtal artiklar i lokaltidningen. Det har gjorts webbomröstningar, och då är en ganska stor andel positiva till skattehöjningar.

Det är inte särskilt sexigt att betala skatt. Jag tycker det är ganska osexigt att bli avtvingad pengar som jag själv skulle kunna förfogat över. Det känns också riktigt surt att det är alliansen som röstat igenom skattehöjningarna.

Hur ska man kunna lita på alliansen i fortsättningen? Vi har en svår demografisk utmaning framför oss, allt fler äldre människor i samhället. De kostnaderna kommer slå mot landstinget, och landstingspolitikerna höjer gladeligen skatten. Med media och medborgarnas goda minne dessutom.

Jag tycker det är skrämmande hur en skattehöjning kan gå så obemärkt förbi. Ingen verkar bry sig. Personligen bryr jag mig å det starkaste.

Frågan är var man som väljare ska lägga sin röst i nästa val för att stoppa skattehöjningarna. Det finns inget bra svar på detta.