Tankesmedjan Liberalerna: En personligare integration

Idag släppte Tankesmedjan Liberalerna rapporten “En personligare integration”. Tankesmedjan Liberalerna är en mer praktiskt inriktad tankesmedja, en s k Do Tank.

Rapporten innehåller alltså en rad praktiska tips om hur integrationen ska förbättras. Här är några punkter som jag tycker verkar positiva:

– Upprättande av en individuell etableringsplan som innehåller en detaljerade punkter för arbete/praktik, SFI, bostad, yrkesutbildning etc. När dessa mål skall vara uppfyllda i tiden. Det krävs målstyrning i arbetet istället för som i dag – fasta ersättningar.

– Det innehåller förslag till nytt ersättningssystem till arbetsgivare för överhuvudtaget få invandrare anställningsbara som varar under hela etableringsplanens 24 månader.

– Skapa fadderfamiljer som fungerar som lotsar in i det svenska välordnade samhället.

– Låt systemet med dagens lotsar få huvudansvaret för individerna som fått permanent uppehållstillstånd istället för Arbetsförmedlingen. Låt individen få välja lots som huvudsakligen får betalt efter de resultat individen uppnår i den egna etableringsplanen. Låt Migrationsverket betala ut alla ersättningar utifrån målsättningarna i den individuella etableringsplanen vilket kan vara olika aktörer som Arbetsförmedlingen eller en privat aktör.

– Rapporten föreslår införandet av en integrationspeng som följer
individen likt en skolpeng. I dag går ersättningar till kommuner och
myndigheter vilket i praktiken omöjliggör pendling mellan kommuner eller
individuella anpassningar.

Här är några som känns mindre klockrena:

– Utmaningarna ligger i att lösa bostadsfrågan som är akut över hela landet. Skapa modulboenden i och runt storstäderna!

– Låt Migrationsverket genomföra en informationskampanj riktad till arbetsgivare som redogör för regler och förslag till strategier då man skall anställa en person som erhållit permanent uppehållstillstånd.

Och en del som känns mer häpnadsväckande. Bland annat görs ett stort nummer av att varje invandrare ska tilldelas en egen läsplatta att använda i SFI. Jag hoppas för mitt liv att Liberalerna vill att denna läsplatta ska lånas ut till migranterna. Att föreslå att staten ska skänka nysvenskarna läsplattor är för mig direkt stötande.

Tankesmedjan Liberalerna är finliberaler av rang. Därför kan i alla fall inte jag läsa någon tillstymmelse till krav på de nya svenskarna. Jag tror på devisen “att ställa krav är att bry sig”. Och jag tror på ekonomiska styrmedel.

De förslag som Liberalerna lägger fram är viktiga, men jag tror de måste kombineras med åtstramade bidrag. Det är möjligheten att leva passivt på bidrag som avgör om en person tar sig upp från sofflocket eller inte. Jämför när alliansen stramade upp a-kassan och sjukförsäkringen – resultat direkt.

Flyktigt berörs att ingångslönerna måste sänkas. Detta är helt rätt och riktigt, men det är den här typen av åtgärder som jag tror är viktigast för att förändra integrationen.

Jag tycker för övrigt det är fel att det ska vara det offentligas ansvar att lära de nyanlända svenska. Varför kan inte detta ligga på deras eget ansvar?

Det finns mycket bra i Liberalerns rapport men jag tycker den präglas av ett snällistiskt tänk. Snällist kan man gärna vara, men det är inte självklart att detta är något liberalt.

Hursomhelst – liberalerna sparkar igång en viktig debatt med sin rapport. Läs hela rapporten här.

Frihetssmedjan har också skrivit om rapportsläppet.

Alliansen i Östergötland chockhöjer landsstingsskatten

På Corren.se kan man läsa om de stora nyheterna. Högt upp: Sommarjobbare kan få gratis telefonhjälp. Under detta kommer det rafflande “Misstänkt matförgiftning på pizzeria”

Under detta, bara som i förbifarten: Landstingsledningen: Höj skatten.

“Vi i den politiska ledningen i landstinget tar ansvar för hälso- och sjukvårdens framtida utveckling”, skriver landstingets politiska ledning i ett pressmeddelande.

För att möta dagens och morgondagens utmaningar och ta ansvar för framtidens utveckling av både hälso- och sjukvården och regionen föreslår vi en skattenivå på 10,92 kronor från och med 2013. Det innebär en höjning av landstingsskatten med 65 öre, står det i pressmeddelandet som skickades ut vid lunchtid på tisdagen.

Inte heller i NT är detta någon toppnyhet. Fullständigt obegripligt.

Hela alliansen har lovat att gå till val på att så långt det är möjligt att inte höja skatten. Men mitt i mandatperioden, utan någon särskild förklaring, gör man ett rejält lappkast och höjer skatten.

50 öre var tidigare oppositionens önskemål, men det har nu Marie Morell och alliansen övertrumfat med råge. Folkpartiet har drivit linjen att 50 öre ska vara en övre gräns, men moderaterna och de andra partierna har drivit en annan linje.

Denna skattehöjning kommer kosta Östergötlands medborgare tusentals
kronor varje år. Den kommer slå stenhårt mot de med låga inkomster och
radera ut stora delar av regeringens jobbskatteavdrag.

Detta är ett enormt svek av Alliansens landstingspolitiker.

Det finns grader av antisemitism

David Andersson skriver i Trelleborgs Allehanda om föreställningen att anklagelser om antisemitism används för att tysta israelkritiker:

Den borgerlige debattören Fredrik Segerfeldt påstod för en tid sedan på sin blogg att ”Israel­vänner tenderar att slänga sig med antisemitismbegreppet alltför vidlyftigt i Mellanösterndebatten”.

När Segerfeldt fick frågan om när detta skulle ha inträffat svarade han: ”På rak arm kan jag inte ge några exempel.” 

Fredrik Segerfeldt skriver idag på sin blogg om detta:

En David Andersson menar i Trelleborgs Allehanda
att jag har en lättsinning inställning till faktakontroll. Detta
eftersom jag enligt uppgift vid en förfrågan inte kunde ange något
exempel på hur Israelkramare använder sig av antisemitism-begreppet i
debatten.

Jag kommer inte ihåg frågan, men antagligen
var jag för lat för att svara (Twitter?).

Det som Andersson syftar på är ett blogginlägg från Segerfeldt och det finns här. Segerfeldts svar finns i kommentarerna. Så här skriver Andersson vidare:

Påståendet att kritik mot Israel brukar stämplas som antisemitism
framförs så ofta i debatten att många upplever det som en sanning de
inte behöver kontrollera.

[…] att hävda att detta skulle vara ett
vanligt inslag i den offentliga debatten är nonsens. Det är ett
typexempel på en faktoid, ett påstående många tror är sant utan att vara
det.

Det finns ett besvärande fenomen i Sverige där antisemitismen
reduceras till att endast handla om grova fall, likvärdigt med nazism. Annan
antisemitism finns inte.

Jackie Jakubowski skrev om detta
– vad ska vi kalla detta fenomen om vi inte får kalla det för
antisemitism? Det utarmar språket och gör debatt omöjlig.

Personligen anser jag att det finns ett större stigma i att peka ut
antisemitism än att sprida antisemitiska föreställningar.

Men visst är det som Andersson skriver – det är farligt att legitimera antisemiters vanföreställningar.

Segerfeldt skriver vidare:

Det räcker med att googla på ”Segerfeldt” och
”antisemit”, så hittar du påståenden om att jag är rasist, att jag hatar
judar. Erik Svansbo har exempelvis påstått att jag har ”en liberal-antisemitisk föreställningsvärld” och Henrik Jensen skriver rakt ut att jag är antisemit. 

Jag har aldrig påstått att Segerfeldt hatar judar. I det här blogginlägget har jag dock skrivit om några av Segerfeldts antisemitiska tankefigurer:
konspirationstänk, anklagelser om antisemitism för att tysta kritiker,
förklarande av arabisk antisemitism samt anklagande av israel för den
arabiska antisemitismen.

Segerfeldt beklagar sig också över att han är antisonist och inte antisemit:

Men
det främsta uttrycket för det jag syftade på är den definitionen av
antisemitism som också innefattar antisionism, vilket skulle innebära
att det är en rasistisk idé att vara tveksamt inställd till en etniskt
definierad kolonialstat i Mellanöstern. Det köper jag inte.

Sionism betyder enligt de flesta och även Segerfeldt själv “judarnas strävan efter ett hemland” (se kommentarerna i detta inlägg.) Det är ganska svårt att förvägra judarna rätten till ett hemland utan att vara fientlig mot judar.

Visst är det problematiskt att sprida vanföreställningar om att antisemitanklagelser används för att tysta legitim israelkritik. Det är dock bara en av många problematiska utspel Segerfeldt har gjort.

Det är verkligen beklagligt. Jag hoppas att kritiken kan leda till eftertanke.

Rubin: Meningslös debatt om islams natur

Den svenska debatten kan kort sammanfattas på följande sätt: Islam är en
fredens religion, och den som tycker annorlunda är rasist. På andra
sidan finns Sverigedemokraterna, Avpixlat m fl, som menar att islam är helt igenom
ont.

Författaren och professorn Barry Rubin skriver på sin blogg mycket intressant om detta: Is Islam Innately Evil? Is Islam Innately Good? Why This Debate is A Waste of Time

We all know that the number of Muslims who explicitly put forward a systematically coherent moderate theology of Islam is very small. We also know that radical Islamists pretend to be moderates and fool people in the West. We also know that foolish or dishonest people in the West claim that Islam is innately moderate; that Sharia law as it will inevitably be interpreted at present is no big deal; and that the radicals are a minority, hijackers, or will soon become moderate. People must know the truth about these issues.

However, it is also true that the number of Muslims who are anti-Islamist in politics and relatively moderate in their politics and practice of Islam number in the tens and even hundreds of millions. Their motives range from liberalism through ethnic (Berber; Kurdish) or state nationalism, conservative views that do see Islamism as improper, those who find refuge in the West and want to acculturate to it, ruling groups and their supporters who don’t want Islamists to cut off their heads, etc.

These people are our actual or potential allies in the battle against Islamism, and we better understand that and find ways to work with them, even if we don’t agree on everything. How can we find a way to blend those two different factors and combine them into a standpoint and strategy?

Artikeln är lång och mycket insiktsfull. Den sätter fingret på något oerhört viktigt.

Jag anser att det är fritt för var och en att tycka hur illa som
helst om islam. På samma sätt som vi kritiserar kristendomen ska vi
kritisera andra religioner.

Men detta klarspråk leder
sällan någonvart. Man kan på goda grunder säga att islam är ont, men om
man fördjupar sig i detta leder det oftast till svartsyn och hopplöshet. Man alienerar potentiella allierade.

Rubin menar dock att dessa allierade inte kommer vara särskilt toleranta:

The alternative is not “moderate Islam” in theological terms but those who see themselves as pious Muslims and yet are relatively moderate politically, more tolerant socially, and oppose revolutionary Islamism. They do not want to impose a Sharia dictatorship, seek to destroy U.S. and Western interests (or the West itself), and even if they hate Israel they are not prepared to risk their lives and devote extensive resources to trying to commit genocide against it.

 Vad innebär detta då i praktiken?

What is needed is to see what is happening in the real world among actual political forces and people: to attack the lies that Islamism is not a threat and that it has no legitimate connection with Islam; to show the extremism and broad base of support for revolutionary Islamism; and to formulate a strategy for victory that includes identifying and supporting allies including many Muslims. This is a life-and-death political battle, not a theological debate.

För mig känns det som en mycket konstruktiv hållning. Islamism måste bekämpas och Rubin pekar ut en väg framåt.

Orrenius om offren för Malmös judehat

I dagens Expressen finns en mycket viktig artikel: De är offren för judehatet i Malmö

MALMÖ. Eleverna bildade talkör utanför klassrummet: “Jävla jude! Jävla jude!”
Kvar där inne stod juden – den 65-årige läraren Henryk Grynfeld. I förra veckan hände något unikt: supermakten USA läxade upp en svensk kommunstyrelseordförande. Ilmar Reepalus språkbruk är antisemitiskt, menar Obamas sändebud. 
I skuggan av de politiska grälen finns vardagsverkligheten för Malmös judar.
En verklighet där spelarna i den judiska fotbollsklubben SK Hakoah får höra att de är “judejävlar”. Där 14-årige Jonatan skulle vilja bära kippa – men inte vågar. Och där Henryk Grynfeld konstaterar att judehat är en del av hans arbetsmiljö i Rosengårds skolor.

Läs hela artikeln, för detta är sprängstoff.

Nu borde det stå klart för samtliga att det finns problem bland Malmös muslimer. Det finns en kulturellt och religiöst betingad antisemitism inom gruppen. Det betyder inte att alla är antisemiter, men det betyder att många är det.

Orrenius berättar också om muslimska kritiska röster, som hjälten Siavosh Derakhti:

Han är troende muslim och ogillar starkt Israels politik mot palestinierna. Men när han under uppväxten på Värnhem i Malmö hörde andra tala illa om “judarna” sparkade han bakut. 

– Det är så fel att skylla på judar här i Malmö för saker som Israel gör. Att judar ska behöva vara rädda är sjukt, säger han. 

Under sin gymnasietid på Malmö Latinskola retade Siavosh Derakhti sig på de grumliga föreställningar om judar, romer och muslimer som han mötte. 

– Jag hörde saker om judar: de styr världen, de äger medierna, de äger bankerna. Om romer var det: de är tjuvar, de anpassar sig inte. Om muslimer hör man: ni är terrorister.

Siavosh Derakhti bildade föreningen Unga muslimer mot antisemitism. Han och fyra skolkamrater reste till Auschwitz och filmade besöket.
– Det finns inte längre så många överlevande som kan berätta. Det är vårt ansvar att bära deras historier vidare, säger Siavosh Derakhti.  

Han ser en oroande tendens: vissa Malmöskolor skyggar för att tala om Förintelsen.

– Jag tror lärarna är rädda att det ska bli bråk.

Det svenska etablissemanget vrider sig i plågor när man i panik försöker anpassa verkligheten efter ideologin. Ända sedan Maurico Rojas försökte prata om kultur och blev paria har ämnet varit tabu. Att prata om kultur hos invandrare är lika med rasism.

Men som jag tidigare skrev, det borde för de flesta stå klart att det finns antisemitiska föreställningar bland svenska muslimer. Vad är det stora problemet – att åsikterna finns, eller att debattörer uppmärksammar detta på fel sätt?

Frihetssmedjan om invandring

Torbjörn Jerlerup på Frihetssmedjan har skrivit intressant om invandring. I går tog han upp att det helt saknas en plan för de stora mängder somaliska flyktingar som nu är på väg till Sverige:

Nu väntas ca 30.000 somalier hit mer än vad man räknat med under de närmasta åren. Antalet anhöriginvandrare som kommer hit totalt gör att Migrationsverket förväntar sig ca 30.000-40.000 mer invandrare under detta året än man räknat med. 

Det är bra, det är jag för. MEN… utanförskapet bland somalier är stort, bostadsproblem, språkproblem, problem med analfabetism, arbetslösheten enorm (delvis pga fördomar), samt: somalier är överrepresenterade i brottsstatistiken. Det sista må vara känsligt men är inget egendomligt. Skillnader i lagar och skillnader i kulturella sedvanor skapar problem och överrepresentation. […]

Gamle Gunnar sträng brukade säga: ”att skita i byxorna och hoppas att hängslena håller”. Exakt så ser jag på regeringens och oppositionens politik just nu. 

Det måste finnas en gyllene medelväg mellan Avpixlats hat och att inte göra någonting alls. 

Jerlerup har också skrivit ett gammalt inlägg som är intressant: Erik Ullenhags myter 1: Massinvandring eller ej?

Sen 2006 har vi haft en exceptionellt stor invandring. 2006 var den 70.000 pers om man räknar bort gäststudenter och hemvändande svenskar. Folkmängden var 9 miljoner. Det är 0,78% av befolkningen. Om man tittar på åren 1960 till 2011 bör siffran mellan 0,55-0,6%. Om någon läsare vill, får ni gärna räkna ut den exakta siffran. 

Det gör att Sverige förändras radikalt. Det är denna förändring vi som är positiva till invandringen bör försvara, inte käbbla och tvista om Sverige förändras eller inte!

Det man kan och bör diskutera också är hur man skött de demokratiska besluten kring denna stora förändring av Sverige. Det har inte tagits någon egentlig debatt bland befolkningen någon gång om detta. Invandringen är ett beslut som politiker tagit över huvudet på folk, utan att involvera medborgarna i beslutsprocessen eller ens höra vad de anser. 

Det kan man säga även om man är positiv till invandringen, som jag är. Hade vi förankrat invandringen lite mer bland folk, varit lite ärligare med statistiken och involverat fler i beslutsprocessen så hade kanske läget sett annorlunda ut idag. 

Jerlerup sätter här fingret på något mycket intressant. Stämmer det som Jerlerup skriver, att invandringen innebär en radikal förändring av samhället?

De flesta svenskarna vill se invandring, men vill man se en radikal samhällsförändring. Troligen inte, och frågan är om ens de politiker som står bakom besluten vill se det. Men den svenska migrationsdebatten är obefintlig, samtidigt som migrationspolitikens effekter påverkar Sverige starkt.

 Mycket ärligt och rakryggat av Jerlerup att skriva som han gör.

Segerfeldts bokrecension: Fakta mot fakta

Fredrik Segerfeldt har i Svensk Tidskrift recenserat Ingemar Karlssons bok: “Bruden är vacker men har ingen man”. I sin recension påstår Fredrik två saker:

  • Att det fanns en tydlig arabisk befolkningsmajoritet i området som kraftigt motsatte sig både den judiska invandringen (eftersom de insåg att dess syfte var att ta över landet) och bildandet av en judisk stat går inte att komma ifrån.
  • Israel bildades som ett resultat av en politisk process över huvudet på människorna som bodde i Palestina. Och som ytterst baserades på våld. 
Båda dessa påståenden finns upptagna i Alan Dershowitz’ bok The case for Israel. Dershowitz menar:
  • Judarna var i majoritet i det ursprungliga Israel. (Se även Wikipedia)
  • Invandringen till Israel var flykt från förföljelse i Europa
Förutom Ingemar Karlsson hänvisar även Segerfeldt till Sören Wibeck som källor till sina påståenden.
Segerfeldt menar att det inte är naturligt för högerna att stödja Israel, eftersom landet definierar sig etniskt och kom till på ett illegitimt sätt.
En av dessa två påståenden går att debattera faktabaserat. Det finns trovärdiga källor som motsäger det som Segerfeldt ser som självklart.
Lisa Abramowicz har skrivit om flera faktabrister i Karlssons bok. De viftar Segerfeldt bort, eftersom Abramowicz är “ointressant”. Intressant eller inte – fakta är fakta.
Vad som vore naturligt för högern är att alltid ha fakta som en ledstjärna. Därför uppmanar jag Fredrik Segerfelt att läsa Alan Dershwitz och andra kritiker. Som Segerfeldt själv skriver är det uppenbart att Karlssons bok är en partsinlaga.
Franz Cohn har också recenserat Karlssons bok i samma tidskrift.

Obama slängde ut kinesisk dissident

I svenska medier kan vi läsa motstridiga uppgifter om dissidenten Chen: Chen ber om ursäkt – men vill till USA. Det framstår som ganska uppenbart att Obama-administrationen slängde ut Chen.

Commentary Magazine skriver om hur det gick till och citerar en intervju från Daily Beast:

At the embassy, Chen said he came under tremendous pressure from American officials—“not those from the embassy but others” —to leave the diplomatic facility as quickly as possible. From the very beginning, he said, the assumption was that he would stay in China. 

“I had no information, I got no phone calls from friends, I was isolated,” he told me, his voice trembling. “Then I heard about the threat that my wife would be sent back home to Shandong if I didn’t leave the embassy. So I left.” … 

“[Chen’s current situation] totally contradicts the rosy picture I got in a conference call I had with U.S. officials Wednesday morning. They summarized the situation, and it sounded like a beautiful, happy scene,” said Bob Fu, president of the U.S.-based ChinaAid Association, which has acted as a facilitator in Chen’s case. 

Fu had spoken by phone with Chen shortly before I had. “He was very heavy-hearted,” Fu said. “He was crying when we spoke. He said he was under enormous pressure to leave the embassy. Some people almost made him feel he was being a huge burden to the U.S.”

Raketer över Israel

I all sin stillhet fortsätter raketerna falla över Israel. Den första maj föll en raket över Ashkelon. IDF slog mot terrorister som svar.

Det är vanliga människor som du och jag som får sina liv förstörda av antisemitiska mördare. Deras barn utsätts för dödlig fara varje gång en raket landar.

Det är terroristernas strävan att utplåna Israel som driver konflikten i mellanöstern vidare.

Kim Milrell skriver:

Ännu en raket, som vanligt med avsikt att ha ihjäl så många civila judiska barn, kvinnor, män och husdjur som möjligt, landade igår kväll på israelisk mark. [Arutz Sheva] 


Listan över raketattacker från Gaza är lång. Fler än 265 raketer har avfyrats från Gaza under 2012 (och vi skriver bara den första maj idag). 

Om detta talar vi så klart tyst om.

Skenande kostnader för ensamkommande

Staffan Danielsson från Centern gjorde något mycket bra förra veckan. Han skrev på DN debatt om hur hanteringen av ensamkommande minderåriga fullständigt inte fungerar och att åldersbestämningen måste bli bättre.

Mycket bra av Danielsson, som fick beröm både från SvD Ledarbloggen och från s-debattören Erik Laakso.

En passage ur Danielssons artikel fick mig faktiskt att studsa till:

Migrationsverket bedömer att antalet ensamkommande under 18 år till Sverige kommer att öka till 3.100 år 2012 och 3.300 år 2013. Utvecklingen i Afghanistan och Somalia är allvarlig och ökningen torde kunna bli betydligt större. 

Eftersom så många av de ensamkommande väljer att ta sig till Sverige, vanligen genom kanske 7–8 länder, har Sveriges kostnader för mottagningen ökat kraftigt och uppgår nu till cirka 1.500 miljoner kronor per år, vilket är hela 40 procent av de totala kostnaderna för alla som söker asyl. (min fetstil)

Det är häpnadsväckande hur migrationspolitiken ballat ur. Men eftersom regeringen gör upp med Miljöpartiet är väl risken stor att inget kommer göras för att styra upp skutan.

Danielsson har bloggat om efterspelet – bland annat har han kallats för rasistnazist.