Immigration: Ljus eller mörk framtid?

Axess hade för ett tag sedan en mycket läsvärd text om Malmö: Rapport från en belägrad stad

När jag går tillbaka till bilen tar jag en sväng bort till den arabiska restaurangen Abu Nouas, på Ystadvägen, drygt hundra meter från Sevedsplan. Förr hette den Wendi’s. Hösten 2004 mördades en av ägarna, den unga kinesiskan Yixi Zhou, när krögarparet överfölls inne på restaurangen av ett ungdomsgäng från Hermodsdal. 

Jag följde rättegången. Gärningsmännen såg tagna och ångerfulla ut men gänget på åskådarplats provocerade med sin stil, sina leenden och en till synes total avsaknad av empati. En av dem, med irakisk bakgrund, härmade Wendi med en rasistisk rörelse mot ögonen samtidigt som denne gråtande beskrev hur hans hustru kämpade mot mördarna med en dammsugarslang. Den eroderade empatitröskeln drabbade mig som ett slag isolar plexus och ingenting som hänt i Malmö sedan dess har chockat mig som det.

Texten är som synes väldigt mörk, men innehåller också strimmor av hopp.

Hélène Lagercrantz är rektor på Örtagårdsskolan i Rosengård. Hon har varit där i tio år och går i pension senare i år. Två barn till den mördade mannen på Fosievägen går här, pojken som fick benet amputerat efter en nyårsraket går här och för någon vecka sedan besköts en praktikant på skolan på Hårds väg, gatan som leder till skolan.  […]

– Hur ser du på framtiden?
– Malmös framtid som stad är nog ljus. Hur det kommer att se ut på Rosengård är det svårt att sia om. Om tiderna blir bättre och om det skapas arbete för fler boende på Rosengård tror jag att även Rosengård har en chans.

Även andra som intervjuas uttrycker hopp för framtiden.

Det officiella politiska samtalet om migration saknar som jag upplever det verklighetsförankring. Det officiella Sverige duckar för de svåra frågorna om immigration, kultur och kriminalitet. Samtidigt fortsätter invandringen hög takt. Det är i städer som Malmö och Södertälje konsekvenserna blir som tydligast.

Mängder med människor kommer hit utan att kunna uppfylla de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden. Det finns två vägar, antingen liberaliserar man arbetsmarknaden och sänker ingångslönerna. Eller så stryper man invandringen.

Den tredje vägen, som vi följer nu, var leder den? Jag vet faktiskt inte vad den officiella politiska visionen är för immigrationen. Som jag upplever det finns det ingen plats för detta i den allmänna debatten. Den svenska immigrationspolitiken är bra som den är, och den som påstår något annat, eller ställer kritiska frågor, har inte rent mjöl i påsen.

Det inofficiella politiska samtalet som förs bland invandringskritiska som Avpixlat och Merit Wager är verklighetsförankrat. De fokuserar på verkliga problem med kopplingar till migration, men kan överdriva det negativa. Ibland slår också det uppenbart främlingsfientliga igenom (anm, ej hos Wager).

Vad är en realistisk prediktion? Johnny Munkhammar ser en ljusnande framtid: Tydligt minskande utanförskap. Kan Sverige lyckas trots bristande migrationspolitisk kontroll, obefintlig politisk debatt och dåligt fungerande polis?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.