SVT visar omstridd gazafilm som dokumentär

SVT kommer den 20e december visa filmen “Tears of Gaza” eller Gazas tårar som rubriceras som dokumentär. Så här skriver SVT om filmen:

Gazas tårar är ett dokument över den israeliska militärens bombningar av Gaza under åren 2008 och 2009. Med hjälp av palestinska fotografer fokuserar den norska regissören Vibeke Løkkeberg på attackernas effekt på civilbefolkningen.

Vad som lett fram till konflikten tas aldrig upp i filmen. Detta för att understryka krigets pris och de civila offer det innebär. Vi kastas från själva bombningarna till efterspelet på gatorna och i sjukhusen. Barnkroppar grävs fram ur ruinerna, kroppar som är så svårt tilltygade att de ofta inte kan identifieras.

Så här skrev franske filosofen Bernard-Henri Levy om filmen i norska Aftenposten: Fremmer krig, ikke fred

Ingenting kunne i mine øyne være mer edelmodig enn å lage dokumentarfilm om krig. Men det finnes heller ingenting som er vanskeligere. Jeg vet, fordi jeg selv har prøvd meg på det, at sjangeren ikke fungerer med mindre man holder seg til visse enkle, men strenge regler.

Først og fremst redelighet: Hvorfor skulle man få noen til å gråte over en angivelig «massakre på sivilpersoner», for ikke å snakke om «folkemord», som Gaza-krigen liksom skal ha vært, når palestinernes egne anslag (så sent som nå den 4. november, ifølge uttalelser fra Fathi Hamad, innenriksministeren til Hamas) snakker om 700 stridende, og da sier jeg altså stridende, som falt i januar 2009 under denne krigen og dermed faktisk bekrefter de israelske tallene?

Dernest hvilken sammenheng man setter filmen inn i: Har man rett til å vise disse bildene, forferdelige som alle bilder fra en krig, uten å si ett eneste ord om ideologien til dem som er herrer i Gaza, om deres ansvar for at disse operasjonene ble igangsatt, samt deres måte å kjempe på – for eksempel ved å gjøre sine egne barn til menneskelige skjold?

Og endelig, det siste prinsippet, troverdigheten i det som vises: Jeg viste selv arkivbilder i «Bosna!». Men de aller fleste opptakene i filmen var av meg, tatt av Alain Ferrari og meg selv i det bombede Sarajevo og andre steder; mens teamet til denne filmen ikke har satt sine ben i Gaza, og har nøyd seg med å sette sammen bit for bit filmsekvenser laget av kamerafolk under streng overvåking av Hamas-milits.

En slik film – som man dessverre snart vil få fremvist på all verdens festivaler – er ikke en dokumentar, men et propagandaverk. Det er en film som sataniserer Israel og ikke fremmer fred, men krig.

Tidigare kritiserades SVT starkt när man visade en film om folkmordet i Srebrenica. Nu är det alltså dags igen där en vinklad film presenteras som “dokumentär”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.