Rapport: Studieresa i förintelsens spår

Jag har precis kommit tillbaka från en träff med Samfundet Sverige-Israel där jag är medlem. Vår ordförande Lotta Jansson har deltagit i en studieresa i förentelsens spår med Forum för levande historia.

De flesta har hört berättelse från förintelsen. Det har jag också, men jag fick veta lite nytt. En nyhet för mig var berättelsen om Kurt Gerstein, en SS-officer som var emot nazismen och i protest skrev ned ett detaljerat vittnesmål från förintelselägren. Detta vittnesmål som kallas Gerstein-rapporten blev senare ett viktigt bevis mot bland annat Göring.

Lotta berättade att många av hennes medresenärer inte ville koppla samman förintelsen med frågan om Israel. Men på många minnesplatser hade judiska besökare placerat israels flagga.

Lotta visade bilder från många judiska miljöer i Europa, alla övergivna. Det handlar om två saker. Dels dog många judar i förintelsen. Och de som är kvar har flytt, de flesta till Israel.

Alla svenskar är överens om att förintelsen aldrig ska få hända igen. Men för att dessa ord ska få någon betydelse måste frågan härledas till ättlingarna till dagens förintelse. Europas judar finns idag i Israel.

Det är intressant och viktigt att höra om genomförandet av förintelsen. Civilisationsens fernissa är tunn, vi är alla kapabla att utföra hemska grymheter. Men det viktiga är hur civilisationens fernissa nöts ned. Det görs genom demonisering.

Samhället har tagit avstånd från demonisering av judar. Men demonisering av Israel och sionister är idag oerhört stark. De fördomar som förr sades om judar sägs idag om sionister, och dessa fördomar är helt legitima att framföra. Jag är väldigt rädd när jag ser hur långt demoniseringen av Israel har gått i Sverige.

På mötet fick jag också träffa två överlevare från Förintelsen. Det är otroligt starkt att få träffa personer som varit med om detta ofattbara.

Det är viktigt att höra berättelserna om förintelsen, men det som hände då kan hända igen. Vi måste prata mer om vad det är som leder till att förintelsen blev möjlig. Demoniseringen av Israel är lika illa som demoniseringen av judar som ledde till förintelsen.

Positiva signaler från fp

Här är några saker som jag tycker pekar på att fp går i rätt riktning. Man vill:

  • Ändra LAS och avskaffa turordningsreglerna
    Nyliberalt, utropar fackförbundet jusek.
  • Sänka ungdomslöner så fler unga får jobb
    Dessa båda reformer omskrivs på FPs kampanjsajt Unga ska ha jobb!.
  • Avskaffa värnskatten
    Kongressbeslut här.
  • Se en ny skattereform, som innebär att skatterna sänks.
    Kongressbeslut här.

Alla dessa beslut är faktiskt ganska radikala, och som det ser ut idag är fp det parti som ligger mest till “höger” eller i frihetlig riktning ekonomiskt om man så vill. Oerhört positivt att se att ett parti faktiskt rör sig i den riktningen.

Extremfeministisk pjäs för skolbarn

Johan Lundberg på Axess har under en tid kritiserat Turteatern för deras uppsättning av Valerie Solanas SCUM-manifestet. Här är en debattartikel: Svenska feminister måste sluta hylla feminister som mördar män.

Om man får tro Valerie Solanas livshistoria hade hon goda skäl att hata män. Hon hade utnyttjats sexuellt av sin far, blev gravid vid 15 års ålder med en sjöman, försörjde sig som prostituerad och tiggare, var narkotikamissbrukare, tillbringade långa tider på mentalsjukhus och dog vid blott 52 års ålder. Under hela sitt liv tycks Solanas ha utnyttjats av män.

Att ta denna tragik som förevändning för att även efter hennes död fortsätta att exploatera henne, blir inte mindre osmakligt för att det är svenska feminister som roar sig på hennes trasiga livsödes bekostnad.

”Vi viker oss i skratt”, skriver till exempel Nina Lekander i Expressen omTurteaterns nu aktuella föreställning, baserad på Solanas förvirrade anteckningar om vikten av att ”störta regeringar, eliminera det ekonomiska systemet, införa fullständig automatisering [av fortplantningen] och utplåna det manliga könet”.

Som framgår av citatet emotsätter sig hennes SCUM-manifest (där SCUM står för ”Society for Cutting up men”) själva fundamentet i det demokratiska samhället.

Manifestet förespråkar revolution, konfiskering av medborgarnas egendom samt mord av alla företrädare för tidigare generationers förtryck. Det är en uppfattning som bygger på en kollektivistisk tankefigur och som propagerar för våld mot alla representanter för stora befolkningsgrupper.

Med tanke på att uppsättningen på Turteatern är avsedd för skolelever, finns anledning att dra öronen åt sig inför en text som argumenterar för massmord på företrädare för kollektiv, vare sig dessa utgörs av kapitalister, muslimer, bögar, judar, borgare eller – som i detta fall – män.

Här är lite av den respons han har fått:

Jesper Nilsson, chefredaktör för Dagens konflikt, skriver på Twitter: ”Män som våldtar kvinnor. Det sticker väl inte Johan Lundberg i ögonen”.

Johannes Klenell, förläggare på Galago, skriver på Twitter: ”Johan Lundberg är beviset på att det ibland inte spelar någon roll hur många böcker man läser, du kan ändå vara dum i huvudet”.

Paula Melkersson beskriver mig i nättidningen Feministiskt perspektiv som tillhörande gruppen ”hatare” som ”inte [gillar] konst”, men som däremot ”vill bygga murar och stänga dörrar”.

Nina Lekander påstår i Expressen att jag i min kritik ”skummar av humor- och perspektivlös vrede”. […]

Kristina Lindquist, redaktör på DN påstår på Twitter att jag i en radiodiskussion med Nina Lekander har sagt att det finns ”inget kvinnohat i teaterhistorien”. När hon får frågan om jag verkligen har påstått det, svarar hon: ”Inte exakt, därför struntade jag i citattecken”.

Johan Wennström har också skrivit om ämnet, Scummar av ilska:

Männen i publiken får hårt strålkastarljus i ansiktet och tilltalas “aphjärnorna”.

Vissa åskådare hummar trots allt med som om de lyssnade till något djupsinnigt. MenScummanifestet skrevs av en person som levde ett liv kantat av övergrepp, prostitution, narkotikamissbruk och vistelser på mentalsjukhus, och som mötte slutet utfattig och ensam på ett vandrarhem för socialfall. Dess starka inslag av våld och sexuell automatik tyder på ett känsloliv som var kraftigt ur balans.

Så förmodligen bör man förstå den oförsonliga texten som en trasig människas besvikelse över hur livet kom att utveckla sig. I alla fall är den inte mycket till samhällsanalys, varken i dess ursprungliga form eller i den version som Turteatern levererar.

Ändå är det precis vad Turteatern (“Teatern utan reaktionärer”) tycks vilja säga oss. Enligt dem är Solanas uppmaning till könskrig mot män ett tankeväckande inlägg i jämställdhetsdebatten, lämpligt till och med för gymnasieungdomar att se och “reflektera” över.

Det är otroligt att en pjäs som SCUM för det första finansieras av skattemedel. Såvitt jag kan se har inga skolföreställningar planerats, och om någon sådan genomförs måste skolledningen ställas till svars.

Tips: Las Palmas

Jag har tidigare skrivit om Simon G och hans skiva Att leva med skammen. Men det är inte det första Simon G har gjort, han har också varit medlem i duon Las Palmas.

Las Palmas - Utvalda demolåtar

Jag måste varmt rekommendera deras skivor som finns på Spotify – Utvalda demolåtar samt Vi blir i familjen. Det är nästan lika bra som Simmes soloskiva. Simme är den som rappar mest och hans partner Calle Thörn står för beats. Utöver detta bidrar han med en del sång/pratsång. Den stora skillnaden är reggae-influenserna, gissar att det är Calle Thörn som står för detta.

Precis som på “Att leva med skammen” finns en del låtar som inte är helt rumsrena, som Summer Camp del ett och två. Riktigt sköna låtar.

Eftersom jag är ett stort fan av Far & Son är jag riktigt glad åt det spår där Frej Larsson rappar tillsammans med Simme – Lågliv heter det.

En annan riktigt rolig låt är Millenium där Simme rappar på i hela låten igenom. Bland annat kommer den minnesvärda frasen om “priskrig mellan Vivo och Rimi”. Men allt är inte humor, det finns också den känslosamma “Jag trodde det var kärlek“.

Det är kul att höra artister som går sin egen väg. Mer egensinnigt än Simmes musik är svårt att hitta.

Spakur finns med på någon låt, måste även tipsa om hans hemsida och hans egna låtar. På den finns lite olika monologer, bland annat denna oväntat vackra video: Fågelungar

PS: Simme uppmärksammade min förra recension på sin blogg.

PS2: Kolla Simmes battle med Henry Bowers från Peace and Love.

Aftonbladet: Netanyahu "högerextrem"

I dagens Aftonbladetledare utmålar Aftonbladets Anders Lindberg Israels ledare Benjamin Netanyahu som högerextrem:

I Israel har nationalismen ökat. Den högerextrema delen av regeringen, med premiärministern Benjamin Netanyahu och utrikesministern Avigdor Lieberman i spetsen, hetsar för krig.

Avigador Lieberman är en ganska extrem politiker. Men Benjamin Netanyahu är en bred högerpolitiker. Att utmåla honom som högerextrem är absurt. Han har inga rasistiska tendenser.

Det extrema som Benjamin Netanyahu gör är att han är höger i Israel. Då är det fritt fram för svartmålning.

Att kalla någon högerextrem är en hårsmån från att kalla någon för nazist. Aftonbladets svartmålning är samma typ.

Bosättningarna 1.1% av Västbanken

I Commentary Magazine skriver Evelyn Gordon om Israels bosättningar på Västbanken:

In an  interview with Charlie Rose this week, Israeli Defense Minister Ehud Barak said the Palestinians’ refusal to negotiate unless Israel freezes settlement construction is unjustified, because their claim settlements are stealing the land needed for a Palestinian state is pure “propaganda.” How so? Because “after 44 years, the whole Jewish settlement in the whole West Bank together doesn’t cover even two percent of the area.”

Is this mere propaganda on Barak’s part – a lie meant to downplay the devastating impact of Jewish settlement? Actually, Palestinians put the figure even lower: In an interview with the Arabic radio station As-Shams two weeks ago, chief Palestinian negotiator Saeb Erekat said that based on an aerial photograph provided by European sources, the settlements cover only 1.1 percent of the West Bank.

Hon ställer också en berättigad fråga: Om bosättningarna är 1.1% av Västbanken, hur kan de vara ett sådant enormt hinder för fred?

So if settlements cover only 1.1 percent of the West Bank, why does the entire West deem them the main obstacle to peace? Because admitting that settlements aren’t the main obstacle to peace would force it to confront an unpalatable truth: that the real obstacle to peace is Palestinian unwillingness to accept a Jewish state in any borders.

It’s not that evidence of this has ever been lacking. In July, for instance, a poll found that 66 percent of Palestinians view the two-state solution as a mere stepping-stone to Israel’s eradication. Last month, a whopping 89.8 percent of Palestinian respondents in another poll said they opposed waiving the “right of return” – their demand to eradicate the Jewish state demographically by flooding it with five million descendants of refugees – “even if [that means] no peace deal would be concluded.” Translation: If getting a state of their own means giving up their goal of destroying the Jewish one, they’d rather keep living under “the brutal Israeli occupation.”

Med det fokus som är på bosättningarna skulle man kunna tro att de låg på 45-50%. Men de ligger alltså på 1.1%, och detta enligt palestinierna själva.

Samtidigt vägrar de palestinska ledarna eller deras folk att säga nej till “rätten att återvända”. Det är att säga nej till en tvåtstatslösning.

Det var sämre förr

Svenskt Näringsliv driver den utmärkta satsningen Så var det 1980. Syftet är som följer:

KANSKE VAR DU INTE FÖDD 1980. För din skull har vi dykt ner i Sveriges Televisions utmärkta arkiv och tagit en titt på hur Sverige såg ut då. Vi vill visa på den fantastiska utveckling som Sverige genomgått de senaste tre decennierna.

Varför har vi gjort det? Jo, för om vi ska kunna bestämma oss var vi vill gå i framtiden så måste vi veta varifrån vi kommer. För allt var verkligen inte bättre förr (även om Ebba Grön möjligen är ett undantag).

Då bestämde politiker vilken skola barn skulle gå i, vilken vårdcentral dina föräldrar hörde till och var farmor skulle få sin äldrevård. Ingen valfrihet där inte. Fredagsmys  innebar en kväll med  SVT som hade två kanaler. Om du hade tur visades någon enstaka utländsk film senare på kvällen. Människan var liten och staten stor.

Mycket har förändrats sedan dess – nu kan företagsamma människor med smarta idéer utveckla företag och bidra till valfrihet och mångfald på många områden. Sverige har blivit bättre.

Jag har kollat på filmen om Mat& dryck, och så mycket kan jag säga – det var sämre förr:

En bra blandning av humor och dokumentär i filmen tycker… Men kanske något lång. 9 min på Youtube är en evighet!

Viktig och tänkvärd kampanj av Svenskt Näringsliv!

NGO Monitor: Granska svenskt bistånd till åsikter

NGO Monitor har skrivit ett öppet brev till Gunilla Carlsson med anledning av hennes kritik mot Palestinagrupperna. Delar av detta mail publicerar jag nedan.:

November 11, 2011

Dear Minister Carlsson, […]

NGO Monitor’s research documents how a group of NGOs selected for funding by SIDA and by framework organizations such as Forum Syd and Diakonia, use taxpayer funding to advance politicized agendas behind a façade of human rights (See appendix for specific examples).

In order to prevent further abuse, and to ensure that the funding of NGOs reflects Swedish standards for good governance in displaying transparency and responsibility, NGO Monitor proposes the following recommendations to be undertaken by the government of Sweden:

1) Immediate investigation into the decision making processes within SIDA and Forum Syd that facilitated the grant for Palestinagrupperna, including whether officials from SIDA and Forum Syd were aware that funds were utilized to produce the anti-Israel materials criticized by the Minister and whether proper due diligence was carried out.

2) Professional, independent evaluation of all SIDA funding for projects pertaining to the Israeli-Palestinian conflict and the promotion of human rights, including the funds channeled via Forum Syd.

3) Establishment and implementation of clear guidelines and regulations for SIDA and framework organizations, to ensure transparency and accountability when funds are transferred via several channels to local NGOs.

4) Creation of regulations and procedures to guide the government’s response to the misuse of state funds during a grant cycle.

5) Establishment of a parliamentary committee, with the aim of bringing together a wide range of experts, to discuss concrete ways to ensure transparency in SIDA’s funding decisions, as well as oversight and accountability before, during, and after the grant-cycles.

[…]

Sincerely,

Prof. Gerald Steinberg

President
NGO Monitor

Till brevet hör också en snabb sammanfattning om grupper som får  bidrag från SIDA och som rör sig i gränsland mellan mänskliga rättigheter och politiska aktioner.

1) The Alternative Information Center (AIC)

SIDA contribution: 375.192 SEK (2010-2012)

Responsible organization: Diakonia

  • AIC endorsed the BDS (boycott, divestment and sanctions) National Committee’s Strategy Position Paper for the Durban Review Conference, which accused Israel of “apartheid, colonization, and occupation.” This paper also calls for “holding to account those responsible, in particular the State of Israel, its organs and agents [i.e. World Zionist Organization, Jewish Agency, Jewish National Fund],” for “massive violation[s] of human rights and war crimes.”

 

2) Sabeel

SIDA contribution: 225.000 SEK

Responsible organization: Diakonia

  • Supports “one state solution,” meaning the elimination of Israel as a Jewish state: “But Israelis might also consider an alternative, one with roots in history and recently developed by Jewish, American and Palestinian intellectuals: a one-state solution.”(article on its website in November 2010)

  • Refers to Israeli “apartheid that is much worse than what was practiced in South Africa.”

 

3) The Human Rights/Good Governance Secretariat: The NGO Development Center (NDC)

SIDA contribution: 6.424.049 SEK

Responsible organization: SIDA

  • NDC “facilitated,” funded, and encourages its NGO grantees to adopt the “Palestinian NGO Code of Conduct,” which demands that Palestinian groups reject “any normalization activities with the occupier, neither at the political-security nor the cultural or developmental levels” (emphasis added).

  • The HR/GG Secretariat renewed its support for BADIL, an NGO that in 2010 signed a document explicitly rejecting the Roadmap for Peace and the Arab Peace Initiative, in sharp contradiction to the goals and policies of its government sponsors. BADIL has also published antisemitic cartoons on its website, as well as imagery promoting a one-state solution and denying Israel’s right to exist.

  • HR/GG funds Al Haq, whose General Director Shawan Jabarin has been denied exit visas by Israel and Jordan on account of his alleged ties to the PFLP terrorist organization (a group most known for airline hijackings; the assassination of Israeli tourism minister, Rehavam Ze’evi; and the March 2011 brutal murder of a sleeping Israeli family, including three small children).

4) Gaza Community Mental Health Program

SIDA contribution: 60.844.507 SEK

Responsible organization: SIDA

  • Offensive rhetoric: During the June 2009 Goldstone mission hearings in Gaza, Eyad Sarraj, president of the GCMHP made antisemitic remarks: “. . . inside Israel there is an identification with the aggressor, the Nazis.” Another GCMHP employee, Dr. Ahmed Abu-Tawahini stated, “Israeli soldier has the image of absolute superiority . . .”

  • Sarraj signed a statement saying “Please do not participate in the next Israeli massacre of innocent civilians. BOYCOTT ISRAEL NOW!”

  • GCMHP “denounces this brutal action and the attack that targets everything in Gaza. We, call upon the international community to urgently intervene and make all their efforts to protect Palestinian civilians and institutions in Gaza, which are under real danger of death and destruction.” (The Israeli shelling caused massive damage in GCMHP Headquaters in Gaza, December 2008)

  • BDS efforts: GCMHP has signed petitions for economic and academic boycotts of Israel

 

5) Defense for Children Israel – Palestine Section

SIDA contributions: 12.625.000 SEK

Responsible organization: Save the Children Sweden – Rädda Barnen

  • An op-ed published by DCI-PS director Rifat Odeh Kassis (March 1, 2011) on Electronic Intifada promoting the antisemitic canard of dual loyalties against Dutch Foreign Minister Uri Rosenthal, characterizing him as “so blind, so brazen, so hypocritical and so unjust.”

  • DCI-PS continues to promote the libel of a “Jenin massacre” on its website, including a statement on the “horror” of the “Israeli army massacre in Jenin refugee camp.”

  • DCI-PS’s board of directors includes Shahwan Jabarin (director of Al Haq – see above).

Intressant i sammanhanget: Daniel Schatz skrev nyligen om att Palestinagrupperna bara var toppen på ett isberg.

SR sparkade politisk programledare, försvarar Ana Gina

Bloggaren Mina Tankar har återigen gjort ett viktigt gräv i historien Ana Gina och svensk public service:

Efter stormen runt Sveriges Radio programledaren Gina Dirawis blogginlägg, visar det sig att SR tidigare inte dragit sig för att stänga av medarbetare som blandat ihop sin yrkesroll med privata åsikter.

2007 stängde SR av en medarbetare som bla. bloggat kritiskt om den sittande regeringen.

  • ”This is beginning to get silly. They are abandoning their promises like a cat shedding hair.”

Branschtidningen Resumé skrev om detta och i deras artikel kan man läsa hur Sveriges Radios resonerade runt avstängningen.

  • ”– Det är tydligt i kollektivavtalet att anställda inom public service inte ska framföra politiska åsikter offentligt. Det skadar vår opartiskhet.”
  • ”xx är dessutom programledare och journalist
  • ”Reglerna är glasklara för hur man ska uppträda som public servicejournalist.”
  • ”tror inte att xx kommer att kunna fortsätta som nyhetsjournalist.”

Mina Tankar skriver vidare om hur SR hanterat fallet Ana Gina:

Två år senare skriver Gina Dirawi, samtidigt som hon är anställd av Sveriges Radio ett flertal våldsamt antiisraeliska och antisemitiska inlägg. […]

Denna gång ställer sig Mats Svegfors bakom Ginas inlägg och försvarar henne, detta till trots att hon precis som den tidigare avstängda medarbetaren, brutit mot Public Services-programregler.

Anna Ekström skriver också om händelsen och sätter den i ett sammanghang med andra mediala skandaler.

Tystnad inför antisemitismen

För några dagar sen var det årsdagen av Kristallnatten, och på den dagen skrev SKMAs ordförande Willy Silberstein på Sydsvenskans debattsida: “Allt värre för judar i Malmö

Efter andra världskriget fanns det en utbredd uppfattning om att antisemitismen omöjligen skulle kunna återkomma. Hade någon påstått då att judar i en stad i södra Sverige år 2011 skulle trakasseras bara för att de är judar, hade han eller hon förmodligen inte blivit trodd. Men tyvärr är detta ett faktum. […]

Det finns förvisso statsråd, som EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) och integrationsminister Erik Ullenhag (FP), som understrukit problemets allvar, men vi vill höra fler engagerade röster. Var finns exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt (M) när judar i en svensk stad är rädda för att gå till en gudstjänst? Var är andra ledande företrädare inom olika sektorer, personer som visar vrede, avsky och svarar med åtgärder mot judehatet i Malmö?

För det är väl ingen som menar att vi ska vänja oss vid att judar trakasseras för att de är judar?

Tyvärr är det den signalen samhället skickar ut. Det är inte bara i Malmö som judar hotas, i Stockholm måste synagogan ha skydd av vakter inför de religiösa cermonierna.

Israelkritiken i Sverige har gått över styr och skulle bättre kunna beskrivas som anti-sionism. Nyhetsrapporteringen går ut på att plocka de händelser som gör Israel störst skada. Toleransen inför antisionism är oerhört stor, trots att antisionism ofta går över i antisemitism.

I Sverige växer antisemitismen och det enda partiet som seriöst uppmärksammar detta är Folkpartiet. De andra ledande företrädarna är tysta.