Brottslingar bakom engelska upplopp

Den utmärkta twittraren FrHaJo, Fredrik Johansson skrev igår några intressanta tweets om upploppen i London:

“Who participated in London riots. Race=evenly distributed. Age=mostly youth. Income=very poor” Tidigare criminal record=Jajamen! (länk)

“Nearly 90 percent of those arrested had previously being arrested, convicted or cautioned by officials.” Mest slående om Londonupploppen. (länk)

“56 percent had committed three or more offenses.” Möjligt att många var låginkomsttagare, men fra a var det en free for all för kriminella. (länk)

Hans källa var The Atlantic: The People and Places behind England’s Summer Riots

 

Mycket intressant!

Svåra kompromisser för Läkare utan gränser

Läkare utan gränser har släppt en bok om de svåra kompromisser som organisationen har gjort.

A controversial new book produced by one of the world’s best-known aidagencies, Médecins sans Frontières, lifts the lid on the often deeply uncomfortable compromises aid organisations are forced to make while working in conflicts.

How humanitarian aid organisations work – and the sometimes unintended consequences of their actions – has been brutally cross-examined in recent years, not least by the critical Dutch author Linda Polman. […]

Launched to mark the 40th anniversary of the founding of the medical aid agency, the book offers a rare and unflinching portrait of some of MSF’s most difficult recent operations, including in Sri LankaSomalia,Burma, Pakistan and Gaza.

Gudmundson rapporterade om en av dessa kompromisser, hur Läkare utan gränser betalade “skatt” till de somaliska islamisterna i al-shabab

In Somalia, MSF was forced to run many operations by “remote control” because of the risk from Islamist fighters. In 2009, MSF was subjected to a 5% tax on the salary of all MSF employees by the al-Qaida linked al-Shabaab militia, not to mention “registration” costs of $10,000 (£6,300) per project, a $20,000 tax every six months and was told to dismiss all female employees.

Benoit Leduc, head of mission for MSF, France, told the Guardian: “Each al-Shabaab demand leads to more discussions on the restrictions we are prepared to accept or that it is reasonable to accept in such a complex situation …

“[But] insofar as al-Shabaab controls the majority of the country and Mogadishu in particular [at the time Leduc is speaking of], all we can do is accept reality. It is crucial that our patients are not selected on the basis of their allegiance or membership of certain groups, and that we don’t choose whom we talk to – including those claiming to be from al-Qaida.”

Men detta var alltså inget gräv av The Guardian, utan ett utdrag ur Läkare utan gränsers självkritiska bok.

Jag har nyligen gått med på att bli månadsgivare till Läkare utan gränser. Det ser jag som ett beting till mig själv att kritiskt granska denna organisation. Men detta stärkte snarare min bild – starkt av organisationen att gå ut med en så stark självkritik och öppna för debatt.

Så här skriver biståndsdebattören Fredrik Sgerfeldt om Läkare utan gränser:

Den biståndsorganisation som är öppnast med problemen, och som också lämnar områden när deras verksamhet riskerar göra mer skada än nytta är Läkare utan gränser (MSF). Läkarna är ärliga och moraliskt anständiga nog att inse att när deras närvaro föder strid, stöder förtryck eller göder massmord, då är det bäst att dra sig ur.

Döljer SvD antisemitism i Egypten?

YnetNews rapporterar från en demonstration i Kairo:

A Muslim Brotherhood rally in Cairo’s most prominent mosque Friday turned into a venomous anti-Israel protest, with attendants vowing to “one day kill all Jews.”

Some 5,000 people joined the rally, called to promote the “battle against Jerusalem’s Judaization.” The event coincided with the anniversary of the United Nations’ partition plan in 1947, which called for the establishment of a Jewish state. […]

Speakers at the event delivered impassioned, hateful speeches against Israel, slamming the “Zionist occupiers” and the “treacherous Jews.” Upon leaving the rally, worshippers were given small flags, with Egypt’s flag on one side and the Palestinian flag on the other, as well as maps of Jerusalem’s Old City detailing where “Zionists are aiming to change Jerusalem’s Muslim character.”

SvDs Bitte Hammargren rapporterar om samma demonstration:

Muslimska brödraskapet deltar officiellt inte i protesten på Tahrirtorget. Brödraskapet hoppas dra längsta strået om parlamentsvalen hålls enligt tidtabellen med en första omgång på måndag. Brödraskapet kallade till en alternativ protest som satte fokus på på al-Aqsa-moskén i Jerusalem, inte på det inhemska dramat.

Det finns två alternativ: Antingen har Bitte Hammargren inte besökt manifestation och bara återgett andrahandsuppgifter. Eller också var hon där och bestämde sig för att utelämna detaljerna om den grova antisemitismen.

Anna Ekström har också reagerat.

Tips: Black Keys

Här kommer ännu ett popkulturellt tips – bluesrockgruppen Black Keys. Deras utmärkta skiva Brothers blev förra året utsedd till näst bästa skiva av Rolling Stone. Jag har totalt lyssnat sönder både den och deras förra skiva Attack & Release (som producerades av Danger Mouse).

Black Keys kommer snart med en ny skiva och den lanseras med deras singel Lonely Boy. Videon till denna är inget annat än briljant:

Kan även rekommendera den supercoola videon till deras gamla hit “Howlin’ for you”. Den är rätt dålig som musikvideo eftersom den avbryts av repliker hela tiden, men den är ändå riktigt sevärd.

Jag är en trogen läsare av Sonic Magazine och jag kan inte för mitt liv förstå hur dom kan ha undgått att skriva om Black Keys. Bandet är inte alls särskilt omtalat i Sverige.

Skärpning! Black Keys är hur bra som helst.

Juholt förtjänar sitt öknamn

Idag finns två mycket intressanta sammanställningar över Håkan Juholts fadäser. Först kommer Expressen: Ooooops, han gjorde det igen, och igen, och igen:

NOBBADES AV FACKET

I sitt linjetal på extrakongressen när Juholt valdes bjöd han in LO, TCO och Saco för en översyn av pensionssystemet. Men facken gick snabbt ut och nobbade inviten, med motiveringen att de vill förhandla med alla partier, inte bara ett.
JUHOLTS FÖRSVAR: S-ledaren backade och sade att han varit otydligt. Han menade plötsligt bara att partiet “sträcker ut en hand till landets arbetare, akademiker och tjänstemän”. […]

TOG FEL PÅ 27 ÅR

När Reinfeldt hade frågestund i riksdagen i slutet av oktober påstod Juholt att an­talet socialbidragstagare i Sverige är det högsta på 35 år. Men Dagens Nyheter tog fram siffror från Socialstyrelsen, som visade att antalet inte varit så högt som nu på åtta år – inte 35.
JUHOLTS FÖRSVAR: Först meddelade S-ledarens pressekreterare att han var felinformerad. Lite senare på dagen kom hans stab fram till att det hela var ett missförstånd.

Och så Peter Wolodarskis söndagskrönika: 13 punkter om en olycka i svensk politik:

1. Pensionerna. På S-kongressen bjöd Håkan Juholt in de fackliga centralorganisationerna till förhandlingar om pensionerna. I sitt tal på första maj hävdade Juholt att Socialdemokraterna ”för samtal” med LO, TCO och Saco.

Fakta: I våras förnekade Sacos ordförande Anna Ekström Juholts uppgifter om ”samtal” med Socialdemokraterna. TCO:s ordförande Eva Nordmark säger samma sak till DN i dag – inte heller hennes organisation har fört några samtal med S om pensionerna.

2. Libyen. Håkan Juholt har sagt att han till skillnad från vissa ”lättviktare” hela tiden stått fast vid det ursprungliga riksdagsbeslutet. Det är regeringen som anslutit sig till Socialdemokraternas uppfattning.

Fakta: Socialdemokraterna har under Juholts ledning intagit fem–sex olika positioner i fråga om ett svenskt militärt deltagande. I våras var förvirringen stundtals total. Till och med partisekreterare Carin Jämtin (S) har under hösten medgett att ”Libyenaffären var olycklig”.

Läs båda artiklarna. Dom slår nämligen fast något som är ganska anmärkningsvärt – socialdemokraternas partiledare ljuger som en häst galopperar. Dom kallar honom Ljugholt och han gör sig förtjänt av sitt öknamn om och om igen.

Jag vill passa på att citera Viktor Barth Krons briljanta blogg:

The Viktor Report kan dock avslöja än mer braskande nyheter:

S kan sjunka till 0 procent.

Det enda som krävs är att samtliga svenskar tappar förtroendet för partiet och inte längre vill rösta på det. Uppgifterna bekräftas av vår kollega Simon, tidigare student i statsvetenskap.

– Det stämmer. Om ingen röstar på S så får partiet 0 procent.

Bra att skänka kläder?

20111126-142823.jpg

På vår bakgård har Röda Korset en insamlingslåda. Idag har jag lagt kläder där. Men jag undrar om jag verkligen har gjort något bra. Är det verkligen säkert att kläderna används på ett bra sätt?

Jag är mycket osäker på den punkten.

Min kollega har berättar för mig hur kläder ofta säljs till fattiga länder och slår ut den inhemska klädproduktionen. Alternativet är att de skänker pengar och detta kan också ha en negativ effekt.

Alliansen i Lkpg vill se badhus för 500 miljoner

Från dagens Corren:

Enligt allianspartierna i nämnden ska det nya badhuset inte bli något upplevelsecentrum, det vill säga ett badhus med ytterligare utbud än vad det är i dag. Det ska vara fokus på motion och träning

– Vi anser att delen äventyrsbad i förhållande till vanlig simning ska vara på samma nivå som i dagens simhall, säger kultur- och fritidsnämndens ordförande Johan Lundgren (C) i ett pressmeddelande.

Från papperstidningen:

Prislappen för att bygga en ny simhall har hittills berkänats till mellan 400 och 500 miljoner kronor.

Där framgår också att Miljöpartiet förordar ett bantat alternativ:

-Egentligen vill vi att tjänstemännen utreder ett tredje alternativ. En ny simhall till väsentligt lägre kostnad än det som presenterats, säger partiets språkrör Nils Hillerbrand […] Då talar vi inte om att minska konstnaderna med någon miljon utan snarare några hundra miljoner.

Men det vill inte Alliansen i Linköping. De vill satsa hundratals miljoner, plus en saftig driftskostnad. Pengar som kommer tas från skolan och vården av de gamla.

Det gäller att prioritera!

FP-profiler: Abbas accepterar Israels villkor

I det aktuella numret av tidningen nu skriver ett antal FP-profiler en artikel med rubriken “FP saknar trovärdighet i Palestinafrågan” (ej online). Innehållet är förutsägbart, men några meningar sticker ut:

“Vi som liberaler måste stärka de konstruktiva aktörerna i Palestina. President Abbas som tagit initiativ till FN-ansökan är en av dessa goda krafter. Han har gått längre än någon palestinsk president för att acceptera Israels villkor för fred.”

Detta har precis hänt: Palestinierna har, med Mahmoud Abbas i spetsen, avslutat fredsförhandlingarna med Israel. Istället har man, emot Israels vilja och Osloavtalet, gått till FN för att ensidigt trumfa igenom en stat. Nu vägrar man förhandla.

Hur kan man få detta till att Abbas gått “längre än någon palestinsk president för att acceptera Israels villkor för fred”? Ok att man kanske tycker detta är rätt, men det är väl knappast att acceptera Israels villkor? Han har de facto gjort precis tvärtemot.

Några av undertecknarna som gör mig särskilt besviken är Maria Weimer och Erik Jennische. Beklagligt med en sådan inställning och rent pinsamt att komma med sådana faktafel.

Maktordning som styr debatten

Johan Lundberg på Axessbloggen har satt fingret på något viktigt:

Den mobilisering som nu sker bland kulturskribenter och så kallade kulturarbetare till försvar för ett våldsmanifest som förordar massutrotning av misshagliga element fär en att inse att kanpen mot antidemokratiska tendenser i det svenska kulturlivet är långtifrån vunnen. Kraften och hatet hos svenska kulturabetare mot förespråkare för demokrati och liberalism är inte att leka med. Den slutsats som kan dras av detta är att den som tillhör en “svag” och “förtryckt” grupp till varje pris bör försvaras; och att det är det “kulturetablissemang” som nu basunerar ut sitt terroristbudskap från varenda kultursida i landet som definierar vilka grupper som är “svaga”.

Kvinnor som utsätts för hedersvåld är till exempel inte svaga. Däremot är Sveriges Radio-anställda kvinnor, boende på Söder i Stockholm svaga; betydligt svagare än en SD-röstande sjukpensionär i Vårby, etcetera.

Det som styr den politiska debatten är vem som definieras som stark och svag. Denna maktordning är det som definierar vad som är fel och vad som är rätt – att förtrycka en stark grupp är inget fel. Därför hånas de som kritiserar SCUM-manifestet.

Samma fenomen gäller debatten om antisemitism. Frågan är mer eller mindre politiskt död, och min gissning är att judar har hamnat i den starka gruppen. Därför behöver de inte försvaras.

Kristna förföljs i Egypten

Anna Ekström skriver om förföljelsen av kristna i Egypten:

I tidigare inlägg har jag berättat om Egypten, dess konspirationsteorier, antisemitism, antisionism och antikristna attityder.

André Aciman väver i New York Times  samman allt detta med landets ekonomiska problem till en levande och välskriven berättelse om ett land präglat av misstänksamhet.

De hundra tusen judarna är sedan länge borta – med undantag för några få personer – och med dem en del av den egyptiska kulturen. Nu dödas och flyr kristna, särskilt kopter, och med dem ytterligare en värdefull del av den egyptiska kulturen. […]

Hittills har ungefär ett hundra tusen kristna redan flytt och man räknar med att minst lika många flyr inom den närmaste framtiden. Bland dem som stannat kvar är oron för framtiden stark.

Hon citerar en artikel i Global Post

The demonstration in Cairo had confirmed Copts’ longstanding — and debilitating — fear: When they mobilize, they are struck down, even killed.[…]

Nazlet Ebeid’s residents say they are afraid, that they live every day with worry. “I have a feeling of, I might be next after Maspero,” said Eid Adlee, who was selling snacks.[…]

Down the street is Falajallah, a village where Christians are a majority, though some Muslims live there — and Muslims surround them. There, the Copts tell stories of Muslims shooting at a priest’s home and trying to burn his car. They say the Muslims call them “infidels” and charge that they have no place in Egypt. And during and after meals, at cafes, outside, wherever, the main topic of conversation — sometimes the only one — is fear of being attacked.[…]

After General Hegazy was interviewed about the Maspero killings in the TV interview, a candidate for parliament in the Copt-heavy Shubra area, Mona Makram Ebeid, was asked if Copts’ questions were answered sufficiently. “I don’t represent Copts,” she replied. “I represent Egyptians.”[…]

In the poor Imbaba district of Cairo, Father Timmy Salwas slept at his cathedral to protect it from Islamic extremists who purportedly threatened to attack for 30 days. Samuel Gaber, a guard at the Church of the Virgin Mary in the same district, said that after Muslims set fire to his house of worship in March, killing one of the other guards there, he doesn’t open the door for anyone after 9 p.m.[…]

Det som driver de kristna iväg är alltså religiöst motiverad förföljelse. Alla icke-muslimska Egypter håller systematiskt på att drivas ut – för länge sedan judarna och nu även de kristna.

Jag har tidigare skrivit om egyptiernas inställning till sharialag:

Stödet för att äktenskapsbrytare skall stenas ligger på 82 procent i sagda opinionsundersökning. Stödet för att piska och hugga händer av tjuvar ligger på 77 procent. Klassikern, frågan om man skall avrätta muslimer som lämnar islam? 84 procent tycker att det är en bra idé (PEW 2010, igen). […]

En minoritet, 46 procent, av PEW:s tillfrågade svarade att det aldrig är acceptabelt med självmordsbombningar mot civila för att försvara islam. Andelen som svarar att det är okidoki att självmordsbomba civila litet då och då har mer än fördubblats de senaste tre åren.