P3-programledare jämför Israel med Hitler

Bloggen Mina Tankar har granskat hur en av P3s programledare, Ana Gina, uttrycker sig på sin blogg. Blogginlägget har numer ändrats, men google cache finns sparat. Så här skrev Ana Gina:

”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem! ”

Tittar på länkens namn ser man att jämförelsen där finns kvar:

http://anagina.blogg.se/2010/may/israel-tar-efter-hitler.html

Så Ana Ginas kontroversiella uttalande verkar fortfarande gilla.

Varför är det då kontroversiellt? Att jämföra Israel eller israeler med nazister är att demonisera det judiska landet eller deras judisk invånare utifrån deras etnicitet. Det är också att spela ned och politisera betydelsen av förintelsen.

P3s programledare gör sig helt enkelt skyldig till antisemitism – rasism. Detta kan inte accepteras från en programledare i P3.

Ana Gina leder Musikhjälpen i P3.

Dagens illustration

Står min bror Gustav Svansbo för:

Jag har aldrig varit med om någon liknande skandal. På SvD ledarbloggen skriver Per Gudmundson om de senaste turerna:

vad händer nu? Vem som skulle kunna efterträda Håkan Juholt – om han nu gör det troliga och avgår – vet vi inte. Eller ja, den 26-årige Karl Längberg i Nybro kan ju börja packa väskorna inför en Stockholmsflytt – han är förste reserv att kliva in på en eventuell Juholtsk riksdagsplats. Men vad gäller partiordförandeskapet finns inga svar.

Det finns dugliga partiledarkandidater. Mikael Damberg, Lena Sommestad, Leif Pagrotsky, eller varför inte Pär Nuder? Problemet är att partiet har enormt svårt att ena sig. Processen att tillsätta Juholt var blodig – och Juholt var långt ifrån ett förstahandsval – och det finns ingen anledning att tro att det går enklare nästa gång.

Under tiden blöder den en gång stolta socialdemokratin kraftigt. Identitetskrisen är djupgående. Det finns ingen riktning, och partiorganisationen verkar närmast som ett hinder för nytänkande. I stället kliver Miljöpartiet fram med självsäkra steg och plockar väljare.

Socialdemokratins kris är en kris inte bara för partiet. Sverige behöver en fungerande opposition. Väljarna förtjänar alternativ, och konkurrens om makten gynnar alla, för den säkerställer utveckling och förbättring i alla partier.

Johan på Peace, Love & Capitalism är också inne på att att detta inte är bra för Sverige:

Partiledarfrågan är naturligtvis en sak för medlemmar i Socialdemokratiska Arbetarepartiet, men en sak är säker: Svensk politik mår inte bra av detta. Socialdemokraterna har ett ansvar i att utmana regeringen och driva på för en bättre politik.

Jag har ingen aning om vad som är bäst för Sverige. Vad än som gör att vänstern har långt till makten känns spontant som något positivt.

I övrigt har jag inga kommentarer just nu förutom den roliga ordvitsen om s-ledarens insikt: “Jag borde Juholt mig till reglerna”.

Mitt tips: Han ryker så det smäller om det.

Varför tror ingen palestinierna?

Evelyn Gordon på Commentary Magazine ställer en relevant fråga: How Often do Palestinians Have to Spell Out Their Goal?

If anyone still thinks the Palestinians seek a state that will live alongside Israel in peace, they should examine the map broadcast by the Palestinian Authority’s TV station the day after PA President Mahmoud Abbas formally applied for statehood at the UN.

The station, as Palestinian Media Watch notes, is directly controlled by Abbas’ office. And here is its idea of statehood: a map showing all of Israel, the West Bank and Gaza wrapped in a Palestinian flag, with a giant key stabbed through it.

The dual message of the flag and the key – both symbols of ownership – couldn’t be clearer: It’s all ours, and we intend to take it back. But lest anyone have doubts, there are also Arabic words alongside to explain: According to PMW’s translation, they read “expelled,” “resolve” and “right to return.”

Utöver detta nämner också Gordon PLOs hemsida, som jag tidigare skrivit om. Den innehåller inte bara en logga som antyder att hela Israel ska försvinna, den har också PLOs gamla stadgar som explicit kräver det. Dessutom tar hon upp Abbas Zaki, medlem av Fatahs centralkommitté som kräver att Israel ska utrotas.

Det finns fler exempel, t ex PLO-ambassadören i Brasilien som också krävde att Israel ska försvinna.

Och hon ställer en berättigad fråga – hur många gånger ska de palestinska ledarna behöva säga vad deras mål är? De är till och med öppna med att de säger en sak “offentligt” på engelska och en annan på arabiska.

På något sätt har det blivit höger och närmast rasistiskt att faktiskt lyssna på vad de palestinska ledarna säger och ta dem på allvar.

Photo Journalism Behind the Scenes

En anledning att mellanösternkonflikten är så polariserad som den är beror på pengar. Bra storys säljer, bra bilder säljer. Detta tog fotografen Ruben Salvadori fasta på när han fotograferade återkommande palestinska demonstrationer. Istället för att bara fotografera stenkastarna och soldaterna började han också betrakta fotograferna.

Resultatet blev ett fotoprojekt. Jag har varit fräck och saxat en av de bästa bilderna från Salvadoris hemsida.

Foto: Ruben Salvadori

Ruben Salvadori berättar om sitt projekt i denna film:

Photojournalism Behind the Scenes [ITA-ENG subs] from Ruben Salvadori on Vimeo.

Se också detta reportage om Ruben Salvadori på Planet Next.

Tipstack: Individen.

PLO: Israel måste försvinna

Alzeben Ibrahim, PLOs ambassadör i Brasilien, har citerats i brasilianska tidningar med ett intressant uttalande. Han menar att Israel måste försvinna. Detta kommenteras (på portugisiska) av Reinaldo Azevedo:

Imagine the scandal if an Israeli diplomat said: “The Palestinian Authority should disappear.” On Friday, Alzeben Ibrahim, the Palestinian ambassador in Brazil, told a group of university students that “Israel should disappear.” […]

By saying that “Israel must disappear,” Alzeben illuminates the nature of the “struggle” which many experts, including ours, refuse to admit.

When the Palestinian Authority refuses to recognize Israel as a “Jewish state” and wants to make the return of the so-called “refugees” this is a cause for future generations to be guided. When it cannot eliminate “that Israel” using weapons, it is dreaming to one day eliminate it via demographics.

Ambassadören tror också att Israel ligger bakom raketbeskjutningarna av sina egna medborgare:

Knowing that Hamas, which also says that Israel must disappear, will not stop shooting rockets into Israel, Alzeben said: “Israel is preparing provocations for a new conflict. Be skeptical of the origin of the next rocket departing from Palestine. ” So he is saying he has counterintelligence information where Israel is infiltrating agents into Gaza to fire missiles at Israel itself, understand?

Länken kom via Elder of Ziyon.

Fredspristagaren uppmanar till krig

Anna Ekström har granskat en av mottagarna av Nobels Fredspris, Tawakkul Karman:

Bland de tre fredspristagarna finns Tawakkul Karman från Jemen. Hon är medlem i partiet Al-Islah som är hårt knutet till Muslimska Brödraskapet. […]

Den norska Nobelkommitténs uppgift är som bekant att dela ut ett fredspris, inte ett kvinnopris. En fråga som Al-Islah driver är särskilt problematisk i detta hänseende. För att skaffa tillräckligt många sympatisörer bland folket och umman behöver man en fiende. Detta är ingenting nytt i politikens historia. Trots motståndet mot den nuvarande regimen beskrivs judarna i ”Palestina” som huvudfienden. Palestina ska befrias ”med alla till buds stående medel”. Detta är, skriver man, ”alla muslimers gemensamma sak”. (Med Palestina menas – som vanligt i islamistiska sammanhang – allt land mellan havet och floden, inklusive Israel.) Målet är i bästa fall fördrivning, i värsta fall folkmord. Om man tillsammans med islamister i många länder gör ett samlat försök att nå detta mål blir det krig, i allra värsta fall världskrig.

Men att Tawakkul Karman är knuten till islamistiska Muslimska brödraskapet är inget problem för fredspriskommittén. Det ses som något positivt. Från en AP-artikel på Yahoo:

Prize committee chairman Thorbjoern Jagland said it was also difficult to identify the leaders of the Arab Spring among the scores of activists who have spearheaded protests using social media. […]

He noted that Karman, 32, is a member of a political party linked to the Muslim Brotherhood, an Islamist movement sometimes viewed with suspicion in the West. Jagland, however, called the Brotherhood “an important part” of the Arab Spring.

Denna länk kom också via också via Anna Ekström.

I flera år gav man nobels fredspris till personer som inte hade det minsta med fred att göra, men som var bra personer. I år har vissa av pristagarna faktiskt jobbat för fred.

Men en av dem uppmanar alltså aktivt till krig. Och Nobels fredskommitté prisar Muslimska brödraskapet.

Se även Marknadsliberalen.

SVT sågas om 9/11-special

Både SvD ledarbloggen och Amerikanskpolitik.se länkar till bloggen Amerikanska nyhetsanalysers låååånga inlägg om SVTs 9/11-special. Det är nog det längsta blogginlägg jag har sett och jag läste faktiskt inte hela.

Det finns en ganska bra TL:DR, alltså sammanfattning i alla fall:

SVT:s heldagssatsning på tioårsdagen efter en av den moderna världens värsta terroristattacker måste i alla väsentliga avseenden underkännas. Som vanligt när satsningar likt detta görs så var strukturen professionell: två studior med två nattbevakande programvärdar – och ett bra flyt mellan gäster, dokumentärer, reportage och live-sändningar gjorde att man med spänning och förväntan hängde med i hela sändningen och intresset hölls onekligen uppe.

Men det räcker inte för att en satsning som denna ska bli bra. Gästerna som inbjudits var uteslutande kritiska antingen till USA i allmänhet (som te x Jan Guillou) eller kritiska till president Bush specifikt (nästan alla andra). På de nio timmar sändningen pågick gavs aldrig i någon enda av de många frågor man diskuterade (Attacken, Afghanistan, Irak, Islam etc) – Bushadministrationens syn på saker och ting. Det var exklusivt bara kritiker som kom till tals. Inte en skymt av de olika informativa kommentarer jag infogat i denna artikel fanns i SVT:s sändning.

Därtill var såväl många av gästerna, såväl som programledarna Claes Elfsberg och Marianne Rundström uppenbart okunniga om väldigt mycket.

Det är så typiskt för svensk public service och känns igen så väl även från mellanösternrapporteringen.

Tips: Simon G – Att leva med skammen

Jag har börjat lyssna på hip hop. Det började när jag skulle ner till Way out West och kolla på Kanye West. När jag plöjt hela Kanye Wests skivsamling började jag kolla efter annat.

50 Hertz är en riktigt rolig grupp som min bror tipsat mig mycket om. I den gruppen finns Frej Larsson från Maskinen. Jag tycker Frej är riktigt bra, så jag kollade upp lite olika saker han hade gjort. Då stötte jag på Far & Son, som är Frej och Simon Gärdenfors.

Simon Gärdenfors är framför allt serietecknare. Men också rappare, men kanske inte i den mest klassisk bemärkelsen.

Simon G’s soloskiva heter “Att leva med skammen“.

Simon G - Att leva med skammen
Simon G - Att leva med skammen

Skivans stora hit är låten Fullbordat samlag:

Jag vill ha fullbordat samlag på första träffen
Kanske inget mer, hoppas inte du blir ledsen […]

Kanske drar sen, kanske väljer å stanna
Dricker te i köket å snackar med din mamma
Inget fast förhålladen, jag hoppas du förstår
inte mogen för det, jag är bara 32

Simon G fokuserar på originella texter. Bland annat rappar han om decimaler på pi och att man blir tjock av att äta för mycket digestivekex. Riktigt roligt emellanåt, som t ex denna rad från låten “Simme”:

Jag växte upp i Hjärup i södra Sverige
Det var typ som Sex and the city ungefär
Fast på landsbygden, och utan sex då tyvärr

Musiken är elektro i stil med slagsmålsklubben och den är bland annat skapad av elektrodrottningen Sophie Rimheden. Intressanta ljud och kul produktion i allmänhet. En blinkning till Slagsmålsklubben och 50 Hertz är också att många av låtarna avslutas med en explosion.

“Att leva med skammen” är mycket originell och svårt beroendeframkallande. Den visar verkligen att hip hop kan vara på många olika sätt. Detta är inte precis gangsterrap.

Lyssna på skivan på Spotify. Läs även Simon Gärdenfors blogg.

PS: En annan låt där man kan njuta av Simon G i högform är Far & SonsPrecis som jag

Palestinska flaggor avbildar hela Israel

När man följer det faktiska händelseförloppet i mellanöstern och granskar de palestinska ledarnas handlande framstår ett mönster. Det går en rak linje från det arabiska anfallskriget mot den nyfödda judiska staten till dagens FN-ansökan om ett självständigt Palestina.

De arabiska ledarna vägrar acceptera Israels existens. När de talar om palestinsk “frigörelse” menar de inte Västbanken. De menar hela Israel.

Låt oss nu granska deras flaggor. Vi börjar med Fatah:

Fatahs logotyp
Fatahs logotyp

På Fatahs hemsida syns denna logga uppe i högra hörnet.

Så tar vi PLOs logotyp:

PLOs logotyp
PLOs logotyp

Denna logotyp anges som PLOs logotyp på hemsidan för “Permanenent Observer Mission of Palestine to the United Nations”. Det vill säga palestiniernas FN-hemsida. (Detta har uppmärksammats av Weekly Standard.)

På båda dessa loggor visas en kartbild över Israel. PLO står för Palestinian Liberation Organisation.  Syftet med organisationen är att frigöra något, och på dess logotyp avbildas ett omåde.  Fatahs logga har till och med vapen korsade över landet.

Dessa loggor används i officiella sammanhang. Är det särskilt långsökt att de pekar på att organisationerna strävar efter att Israel ska upphöra? Särskilt när deras politik faktiskt pekar på att det är deras mål?

Krauthammer: Land utan fred

Numer är det allmänt ansett att det stora hindret för fred i mellanöstern är Israels bosättningar. Charles Krauthammer skriver om detta i Washington Post:

It is remarkable how this gross inversion of the truth has become conventional wisdom. In fact, Benjamin Netanyahu brought his Likud-led coalition to open recognition of a Palestinian state, thereby creating Israel’s first national consensus for a two-state solution. He is also the only prime minister to agree to a settlement freeze — 10 months — something no Labor or Kadima government has ever done.

To which Abbas responded by boycotting the talks for nine months, showing up in the 10th, then walking out when the freeze expired. Last week he reiterated that he will continue to boycott peace talks unless Israel gives up — in advance — claim to any territory beyond the 1967 lines. Meaning, for example, that the Jewish Quarter in Jerusalem is Palestinian territory. This is not just absurd. It violates every prior peace agreement. They all stipulate that such demands are to be the subject of negotiations, not their precondition.

Han skriver vidare om palestiniernas agerande under fredsprocessen:

●Camp David, 2000. At a U.S.-sponsored summit, Prime Minister Ehud Barak offers Yasser Arafat a Palestinian state on the West Bank and Gaza — and, astonishingly, the previously inconceivable division of Jerusalem. Arafat refuses. And makes no counteroffer, thereby demonstrating his unseriousness about making any deal. Instead, within two months, he launches a savage terror war that kills a thousand Israelis.

●Taba, 2001. An even sweeter deal — the Clinton Parameters — is offered. Arafat walks away again.

●Israel, 2008. Prime Minister Ehud Olmert makes the ultimate capitulation to Palestinian demands — 100 percent of the West Bank (with land swaps), Palestinian statehood, the division of Jerusalem with the Muslim parts becoming the capital of the new Palestine. And incredibly, he offers to turn over the city’s holy places, including the Western Wall — Judaism’s most sacred site, its Kaaba — to an international body on which sit Jordan and Saudi Arabia.

Did Abbas accept? Of course not. If he had, the conflict would be over and Palestine would already be a member of the United Nations.

This is not ancient history. All three peace talks occurred over the past decade. And every one completely contradicts the current mindless narrative of Israeli “intransigence” as the obstacle to peace.

Detta är alltså vad som faktiskt har hänt – Israel har föreslagit fred och palestinierna har förkastat freden.

Det är lätt att förklara och förstå den verkliga mellanösternkonflikten – Fatah, PLO och arabvärlden vill “frigöra (liberate)” det som de kallar “palestina”. Detta är inte västbanken, det är hela Israel.

Gör en snabb googlesökning på Fatah och PLOs loggor, lyssna på vad de säger på arabiska och dra de logiska slutsatserna av deras officiella politik.

Det är inte “höger” att påstå att palestiniernas representanter inte vill ha fred med Israel. Det är att se fakta, att se vad som verkligen händer.

Tipstack Mathias Sundin.