Palestinier bombas av syrisk militär

Reuters rapporterar att Assad bombar på friskt i Syrien. Bland annat får palestinierna fly sina flyktingläger:

“Shelling has renewed on al-Raml al-Filistini (Palestinian Sand, a neighbourhood with Palestinian refugees) and al-Shaab districts. There is heavy machinegun firing on Sulaibeh, al-Ashrafieh, al-Quneines and al-Ouneineh and the citadel neighborhoods,” one resident, a business owner who did not want to be further identified, said by telephone.

FNs organ för palestinska flyktingar, UNRWA, slår i ett pressmeddelande larm (länk via EoZ):

The United Nations Relief and Works Agency, UNRWA, is gravely concerned about reports of heavy gunfire from Syrian security forces into the Palestinian refugee camp situated in the El Ramel district and surrounding areas of Latakia, including heavy fire from gunboats. Reports from various sources indicate deaths and casualties among the Palestinian refugee population, although poor communications make it impossible to confirm the exact number of dead and injured.

Men här hemma är det tyst som i graven. Palestinagrupperna har varket bloggat eller twittrat. TT har en ytte-pyttig notis.

Amnesty har ett upprop mot blodbadet i Syrien. Det har jag skrivit under.

Demokraterna sänkte USA

Det pågår nu ett massivt spin. Finliberaler, mediefolk och vänstern är helt övertygade om att USAs ekonomiska kris beror på Tea Party-rörelsen.

Det påstås också att den politiska oenigheten var en faktor. Det stämmer inte, för om demokraterna hade fått som dom ville hade inga neddragningar alls gjorts. Läs National Review: Obama Makes History (of Our AAA Credit)

Paul Ryan’s budget proposal, which would have brought health-care entitlement spending down to sustainable levels while making key reforms to improve the performance of those programs, passed the House only to be rejected out of hand by Sen. Harry Reid and his Democratic colleagues, precisely because it contained entitlement reforms.

It would have cut some $4.4 trillion off of the deficits over a decade, well beyond the $4 trillion mark suggested by the credit-rating agencies. But Democrats would have none of it.

För er som inte vet vad entitlement reform är så innebär det reformering av bidragsystemen i USA.

Se även Johan Ingerö.

Saudi drar tillbaka syrisk ambassadör

Svensk media skriver om hur ytterligare 50 människor dödats av Assads styrkor i Syrien. Men vad man utelämnar är att Saudiarabien nu faktiskt reagerat och dragit tillbaka sin ambassadör från landet.

Elder of Ziyon noterar att Saudi numer agerar hårdare mot Syrien än USA:

When Saudi Arabia acts tougher towards Syria than the US, you know we have a problem.

Detta gäller även för Sverige, som inte verkar göra något särskilt mot Assad.

Carl Bildt valde på en tidigare resa bort att besöka Israel och prioriterade då istället att besöka Assad. Kanske är det Bildts goda relationer som påverkar hans omdöme om Assad.

Pausmusik: Trion

I somras besökte jag Bingsjöstämman tillsammans med min far Ulf Svansbo och hans spelkompisar.

De har ett projekt som de kallar Trion. När vi kom hem från stämmorna spelade vi in ett par låtar hemma i gammelstugan.

Första låten heter Vårdens polska och börjar med ett intro:

Hela EP:n finns som en spellista här.

Trion har en facebooksida, gå in och gilla!

Bistånd är inte lösningen på Afrikas problem

Fredrik Segerfeldt skriver idag på SvD Brännpunkt om bistånd och debatten kring torkan i Afrika:

Fyra Socialdemokrater passar på att attackera Gunilla Carlsson och därmed göra partipolitik av svältkatastrofen på Afrikas horn. Det må vara osmakligt, men värre är det häpnadsväckande påståendet att ”Sverige i decennier fört en ansvarsfull biståndspolitik”. Det är som att Socialdemokraterna helt missat de senaste årens diskussion kring frågan.

För det första har biståndsforskarna, trots otaliga försök, inte kunnat visa att bistånd leder till tillväxt, minskar fattigdom eller förbättrar hälsan i mottagarländerna. […]

För det andra har vårt bistånd finansierat folkmord, krig och våld. Det gäller särskilt på Afrikas horn. […]

För det tredje har just Sverige varit särskilt bra på att ge bistånd till förtryckare. Nio av de tio största mottagarländerna på 1980-talet var diktaturer. […]

På sin blogg utvecklar han tankarna: Kan Gunilla Carlsson garantera att nödhjälpen till Somalia ger mer nytta än skada?

Jag vill därför ställa följande fråga till biståndsministern: Kan du garantera att den svenska nödhjälpen gör mer nytta än skada, att den hjälper mer än den stjälper? Biståndet till Etiopien under 1980-talets svältkatastrof skapade antagligen mer lidande än det lindrade nöd. Kan du garantera att detta katastrofala misslyckande inte upprepas?

Mycket viktiga invändningar nu när alla kan frossa i den stereotypa bilden av svältande afrikaner med den stereotypa lösningen: ösa bistånd över de fattiga länderna. Den lösningen har inte fungerat.

Per Hagwall skriver också om ämnet: Bistånd för vår skull eller för afrikanernas?

Svaret på den frågan är mycket enkel – biståndet finns för att lätta våra samveten. Om det ger effekt eller inte är sekundärt – det viktiga är att Sverige får ösa ur sig bistånd till fattiga länder. Och det är enorma summor av våra skattepengar som öses ut i världen – troligtvis till mer skada än om de inte skickats iväg alls.

Marknadsliberalen har också uppmärksammat Segerfeldt.

"Storskalig militäroperation i Gaza krävs"

Paul Widén skriver om de senaste raketattackerna mot Israel:

Två Grad-raketer avfyrades under natten till idag mot Israel av terrorister i Gaza. En slog ner utanför Kiryat Gat, medan den andra slog ner på en gata vid infarten till Ashkelon. Grad-raketerna som används av terroristerna i Gaza är industritillverkade i Iran, Kina eller Ryssland och smugglas in i Gazaremsan genom tunnlar under gränsen till Egypten. De har en räckvidd på upp till 40 kilometer och en stridsspets på 20 kilo.

I måndags avfyrade terrorister i Gaza ytterligare en raket mot södra Israel, denna gång en inhemskt producerad Kassam-raket. Den slog ner strax söder om Ashkelon intill ett beduintält, där en kvinna skadades av splitter från raketen.

Raketbeskjutningen har pågått länge, men nu har alltså en upptrappning skett.

tisdags sa den israeliska ministern för allmän säkerhet Yitzhak Aharonovitch att det krävs en storskalig militäroperation i Gaza. Uttalandet kom efter raketattacken i måndags som skadade en kvinna söder om Ashkelon. ”Skillnaden mellan en attack som orsakar lättare skador och en attack som dödar dussintals barn på ett lekis är väldigt liten,” sa Aharonovitch i en radiointervju.

Israel måste därför än en gång gå in i Gaza, som man gjorde under operation Gjutet Bly i december 2008-januari 2009, för att rensa upp i terroristträsket och förstöra de enorma raketlager som byggts upp sedan dess, menade han.

Ingen stat kan stå ut med den typ av terror som Israel måste acceptera. Det är inte hållbart i längden – Israels regering sviker sina medborgare om detta tillåts fortgå.

En ny militär operation är det enda alternativet, och något som varje demokrat borde stödja.

Manji: Islams problem kulturella

I tidningen Kulturen intervjuas Irsjad Manji, muslimsk aktivist.

Författaren Irshad Manji gästade nyligen Stockholm för att lansera den svenska översättningen av sin bok Det muslimska problemet och dokumentärfilmen Faith without Fear om hennes liv och möte med islamismen. […]

Hon har kallats Usama bin Ladens värsta mardröm då hon som ung, bildad, vältalig och öppet lesbisk kvinna ändå håller fast vid sin muslimska tro och förebehåller sig rätten att tolka religionen efter sitt eget samvete.

Självfallet är Manji kontroversiell, men inte bara bland de mest traditionella muslimerna och islamisterna, utan även hos vissa reformanhängare. Titeln på Manjis bok är avsiktlig, “det är inte islam som är problemet, problemet är att muslimerna har korrumperat läran till en rädslans religion”.

Manji menar alltså att islams problem är kulturella:

Hennes engagemang började redan som 15-åring i koranskolan i den förmodat sekulära och moderna staden Vancouver i Kanada. Manji fick två budskap: kvinnor är underlägsna och judarna är onda för de dyrkar pengar. Det trodde hon inte på, hon såg sin mor försörja två döttrar utan att vara underlägsen någon man. Alla gjorde affärer i invandrarkvarteret där hon bodde, där mycket av kommersen skedde på arabiska. När hon ställde frågor om detta fick hon valet att tro på det som sades eller lämna islam, hon valde ingetdera.

“Frågor har makt och hotar auktoriteterna” påpekar hon. Manji uppfattade något mer än bara en enskild intolerant lärare. Genom att själv läsa koranen så fann hon strofer som inte stämde överrens med samtidens tolkningar. Profeten Muhammed, säger Manji, hade uppmuntrat kvinnliga böneledare, då hans sista predikan handlade om att män och kvinnor var jämlika. “Det räddade min tro på islam”, och hon blev en “muslim refusenik”, någon som tänker själv.

Mycket intressant artikel som väcker tankar. Läs hela!

Israel accepterar "1967 års gränser"

Jerusalem Post rapporterar att den israeliska regeringen nu gått Obama till mötes och accepterar 1967 års gränser som en utgångspunkt för förhandlingar:

“In order to restart peace talks with the Palestinians and facilitate the restarting of direct talks, Israel has been willing to accept a package that includes a formula on borders,” the official told Reuters, speaking on condition of anonymity.

Such a package could include borders “that would be difficult for Israel to accept,” the official said, adding that “a part of the package would mean being recognized as a Jewish state,” a demand thus far rejected by Palestinian leaders.

Detta är alltså en källa som citeras, så man får ta nyheten med en nypa salt. Om det är sant är det hursomhelst intressant.

Vad än Israel lägger fram, så kommer palestinierna förkasta det. För de vägrar att erkänna Israel som en judisk stat.

De kräver att miljoner araber ska flytta in i Israel och förändra majoritetsförhållandena, det som kallas rätten att återvända. På så vis upphör Israel att vara en judisk stat, och blir istället de facto en del av de palestinska områdena.

De palestinska ledarna vägrar att erkänna Israels rätt att existera.

På så vis kan det vara god politik att acceptera 1967 års gränser, för att sätta fokus på palestiniernas bristande fredsvilja.

PS: Det kan vara viktigt att påpeka att 1967 års gränser aldrig var en internationellt accepterad gräns, utan en stilleståndslinje.