Islamkritik och hat

Här kommer min reflektion kring Gudmundsons uppmaning att hålla rågången.

Jag har debatterat fram och tillbaka med Jonathan Leman på Expo, sist för några veckor sedan. Jag skrev då om Robert Spencer, som jag såg i Almedalen i förra året. Han säger sig bygga hela sin argumentation på upplysningens principer, vilket påverkade mig mycket. Jag förespråkade i mitt blogginlägg att man ska läsa personer som Spencer och själv vara vaksam på när de bryter mot sina principer.

Jag följde Robert Spencers blogg en tid, men jag har slutat läsa. Dels handlar det om hans försvar för olika grupper som t ex English Defence league. Detta inlägg på LGF var ganska avgörande, Gudmundson länkade till det men jag hittar inte länken.

Men framför allt handlar det om att jag tycker Spencer genomgående har en extremt negativ ton, nästan en hatisk ton. Detta inlägg på LGF är belysande. Där visas hur Robert Spencer faktiskt ljuger och där finns exempel på hur hans och Pamela Gellers sätt att skriva om muslimer.

Gudmundson skriver om Expo och deras bevakning av islamofobiska personer.

År 2007 gick det ett litet skalv genom en kant av den svenska bloggosfären. Den antinazistiska tidskriften Expo publicerade en artikel som på omslaget kallades ”Islamofobins nya ansikte”, och en rad sajter pekades ut som beståndsdelar i en antimuslimsk miljö där öppen rasism frodades.

Expos artikel var ett eko av den brytning som hade skett i USA när Charles Johnson, legendarisk bloggare på Little Green Footballs, hade gjort upp med de element inom den amerikanska bloggosfären som inte kunde skilja mellan kritik och hat.

Det är inte säkert att Expos artikel då hade alla rätt. Man kan med rätta ifrågasätta, till exempel, varför Expo skulle hänga ut exempelvis redaktören Kurt Lundgren, och hans blogg Östra Ölands Fria Horisont, som islamofobisk. Felaktiga utpekanden riskerar enskilda liv och trovärdigheten i hela den antirasistiska kampen.

Men ansatsen, att kritiskt granska de miljöer där främlingsfientligheten kan gro, var rätt.

Den svenska debatten om kontroversiella frågor har varit kvävande. Om man skriver något som inte är OK hängs man ut och får löpa gatlopp, även om det handlar om rimliga logiska argument. Så har det varit i sexköpsfrågan och om droger. Så är det även i frågan om islam.

Gudmundson skrev tidigare om den alternativa kultur som växt fram gällande kritik av integrationspolitiken. Det är ett liknande tankeförbud vi pratar om här.

Jag tycker att debatten kring Spencer har varit frustrerande. För det mesta har man bara utgått från att han är rasist, och svartmålat honom. Det tycker jag är fel och det är kontraproduktivt.

Jag kom fram till mitt avståndstagande genom att lyssna på Spencer, eftersom han sade sig stå för upplysningens principer. Jag gick emot tankeförbudet som jag upplevde det, läste personens åsikter och kom till slut fram till att jag inte tyckte om dem.

Jag vet inte om jag tycker det var fel heller, snarare är det väl så det ska gå till.

En annan islamkritiker är också intressant i sammanhanget. Ateisten Pat Condell går på stenhårt mot alla religiösa grupper. Självklart är han inte rasist. Men hans “predikningar” kan ändå vara hatfyllda, trots att de är korrekta. Se t ex denna film.

Det finns inte några enkla svar kring vad som är rätt och fel i debatten kring islam. Men ibland blir det hatiskt, och som Expo skriver så kan detta hatiska klimat bli en grogrund för extremister. Vilket leder oss tillbaka till de norska terrordåden och Gudmundsons uppmaning.

Ibland kan saker och ting vara fel trots att det är principiellt rätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.