Kan islamska förbundet ta avstånd från antisemitism?

Per Gudmundson skriver om det faktum att islamska förbundet för femtielfte gången bjudit in en känd antisemit. Han skriver också om att SKMA frågar på Newsmill varför de inte tar avstånd från antisemitism.

Gudmundsons svar – det kanske inte går:

Antisemitismen, hatet mot homosexualitet och kvinnoförtrycket är väl förankrade i religionen. De representerar inte avvikelser från religionen islam, utan är tätt ihopflätade med islams bredare skikt. Det betyder inte att muslimer per definition är judehatare eller bögknackare – långt ifrån.

Men det betyder att islamiska församlingar, precis som en gång kyrkan, måste göra ett tvärt brott mot sin tradition för att komma ikapp dagens västerländska synsätt. En sådan förändring kommer inte utan svårigheter. Religionen, som den vanligen uttolkas, föreskriver helt enkelt dödsstraff för homosexualitet. Hur ska en enskild imam eller föreningsordförande långt uppe i norr kunna sätta sig upp mot det?

Antisemitismen är en integrerad del i religionen. Den är inte en reaktion på blockaden av Gaza. Den är ingen missriktad yttring i en tänkt antiisraelisk diskurs. Antisemitismen har hållfast teologisk förankring.

Gudmudson har kommit över en bok från en känd islamisk konferens:

Om man ska läsa en bok som exemplifierar hur det ser ut, gör man rätt i att läsa ett kompendium av hur ledande islamiska uttolkare uttryckte sig inför hemmapublik i en tid när Västvärldens intresse ännu var opåverkat av den islamiska revolutionen i Iran, Rushdieaffären eller terrorattacken den 11 september 2001. Ett sådant kompendium har precis digitaliserats och publicerats på nätet.

Arab Theologians On Jews and Israel är en bok med utdrag ur översatta texter från ett symposium vid det ledande islamiska universitetet Al Azhar 1968. På seminariet närvarande de ledande uttolkarna och företrädarna för religionen. Rubriken på det första teologiska anförandet (“The Jews are the enemies of human life as is evident from their Holy Book”) säger egentligen allt man behöver veta om antisemitismen inom mainstream islam.

Kapitelrubrikerna, som jag nöjer mig med att citera, har ändå ett värde (inte minst för förtydligandena om huruvida jihad främst ska ses som en inre strävan eller som krig).

Varje person som förundras över hur det kan komma sig att de svenska islamiska församlingarna bjuder in antisemiter bör åtminstone skumma boken. Ladda ner och läs!

Och här har ni några föredragsrubriker:

The Jews are the enemies of human life as is evident from their Holy Book
by Kamal Ahmad Own (Vice-Principal of Tanta Institute)

The attitude of the Jews towards Islam and Muslims in the early days of Islam
by Molt Taha Yahia

Jewish role in aggression on the Islamic base in Madina
by Dr. Abdel Aziz Kamil (U.A.R. Minister of Angaf, i.e. Religious Endowments, and of Al-Azhar University)

Jews’ attitude towards Islam and Muslims in the first Islamic era
by Sheikh Abd Allah Al Meshad

The attitude of the Jews towards Islam, Muslims and the Prophet of Islam- P.B.U.H.* at the time of His Honourable prophethood
by Muhammad Azzah Darwaza

Vidare skriver Gudmundson en sammanfattning:

Men det är också viktigt att komma ihåg att den ledande strömfåran i islam ska inte likställas med enskilda muslimer – tvärtom finns all anledning att anta att muslimer i allmänhet är betydligt mer sekulariserade än deras religiösa företrädare. Det faktum att en kultur eller en religion företräder ett visst synsätt gör inte att alla enskilda medlemmar av den kulturen eller religionen delar sagda uppfattning. Det säger något om sannolikheten, men inget om individen.

Klarlagt är det dock att antisemitismen är fast förankrad i religionen.

Det sorgliga svaret på SKMA:s fråga i inledningen är således: Det går inte, i alla fall inte just nu.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.