Förtroendet för SMR då?

Expressen m fl rapporterar idag att föreningen Sveriges Muslimska Råd ger Helena Benaouda förnyat förtroende som ordförande. Det är i en DN-intervju som Benaouda talar ut. Hon har varit aningslös, menar hon.

Helena Benaouda har tidigare kritiserats av DNs ledarredaktion för att hon har en märklig förmåga att missa extremism. Något säger mig att hon i fortsättningen också kommer att missa all eventuell form av extremism.

Förtroendet för Helena Benaouda återupprättas inte genom att hon gör en antydan till en pudel i en intervju. Förtroendet för Benaouda är rimligen helt förbrukat efter de senaste avslöjandena om terrorgripna i Benaoudas familj.

Detta skvätter självklart på Sveriges Muslimska Råd, som väljer en såpass kontroversiell ledare som Helena Benaouda.

Polisen ignorerar hatbrott i Tomelilla

I den gripande artikeln “Stenen i ryggen blev droppen” berättar Sydsvenskans Niklas Orrenius om den rasism som Malyum Salah Hashi möter i Tomellilla. Några ungdomar trakasserar henne och kastar till och med sten mot henne. Men polisen gör inget, trots att den här typen av handlingar klassas som hatbrott.

En vecka efter skolsköterskans anmälan om förföljelsen av Malyum Salah Hashi kryssar en polis i en ruta på en blankett: ”Förundersökning inleds ej”. Orsaken kryssas i en annan ruta: ”Spaningsuppslag saknas”.

Då har polisen inte genomfört ett enda förhör.

Tio dagar senare gör polisen ändå ett telefonförhör med Mats Wermelin, rektorn på Kastanjeskolan. Han känner till trakasserierna. Flera elever har berättat om dem. Rektorn tror sig veta vilka elever som varit drivande. Han ger polisen deras namn.

Dagen efter förhöret med rektorn – den 17 juni – kryssar Ystadpolisen i en ny ruta på en blankett: ”Ej spaningsresultat”. Den tunna akten förpassas till arkivet.

När Sydsvenskan ringer kriminalkommissarie Göran Schön, som ledde förundersökningen och beslutade att lägga ner den, minns han inte ärendet.

– Var det i maj–juni, sa du?

Ja. En mamma med dotter som vid upprepade tillfällen blev trakasserade när de gick förbi Kastanjeskolan. Eleverna kastade snöbollar och stenar och ropade ”Ta av dig din gardin”.

– Nej, jag minns inte. Snöbollar i juni?

Nej, det var på vintern. När snön smälte övergick de till att kasta sten.

– Jaså. Jaha.

När Göran Schön knappat fram ärendet i datorn säger han:

– Nej, vi kan inte få någon fälld för det där. Vi har inga misstänkta.

Mamman trodde ju att hon kände igen ett par av eleverna. Har ni låtit henne titta i skolkataloger?

– Nej, någon sådan fotokonfrontation har vi inte gjort.

Varför inte?

– Man tror att de är yngre än femton år och då går det ändå inte att få dem fällda.

Fanns det inte en uppgift om att någon av förövarna hade fyllt femton?

– Jo, jag ser här att en av dem visst skulle kunna vara det. Men, nej, någon fotokonfrontation har vi inte gjort.

Har ni lämnat över ärendet till socialtjänsten?

– Nej, det kan jag inte se att vi har gjort. Har inte skolan gjort det? Polisen ska väl inte ha ansvar för allt.

Ni pratade aldrig med mamman, brottsoffret?

– Nej. Nej.

Varför inte?

– Vi har begränsade utredningsresurser. Jag bedömer var vi ska sätta in dem. Men det är klart att jag gör fel ibland.

Detta är ju hatbrott som drabbat mamman och hennes barn under lång tid. Hatbrott ska vara särskilt prioriterade. Vad betyder det?

– Naturligtvis betyder det något. Men jag fick just direktiv från min chef om att prioritera brott som äger rum ute i offentliga rum. Snart är allting prioriterat, säger kriminalkommissarie Göran Schön.

Den ende person som förhörts av polisen är alltså Kastanjeskolans rektor Mats Wermelin.

– Jag serverade polisen allt på ett fat. Jag berättade vilka som troligen gjort det här och erbjöd polisen att komma hit. Det är för jävligt att de bara lade ner ärendet.

Vidrigt agerande av Göran Schön och Tomellillapolisen. Förföljelserna av Malyum Salah Hashi pågår än idag.

Orrenius skriver även om Sd:s Ted Ekeroth och hur han kollektiviserar muslimer och ser dem som ett hot mot samhället. Ren främlingsfientlighet med andra ord.

Mycket viktigt reportage av Niklas Orrenius, läs hela.

Folkgrupper och det enklaviserade samhället

Något som slog mig i mitt förra inlägg om Sakine Madons text är att hon pratar om rasism mot muslimer. Jag tog inte upp det där, eftersom det är ett såpass snårigt område att det förtjänar ett eget inlägg.

Sakine Madon och många med henne likställer judar med muslimer. Det är felaktigt och farligt.

Judar är både en religion och en folkgrupp eller etnoreligiös grupp. Det är den allmänna definitionen och skiljer judendomen från de andra stora världsreligionerna kristendom och islam, som båda är missionerande religioner.

Muslimer är en trosgemenskap bestående av många olika folkgrupper. Det finns muslimer från Balkan, från Afrika, från mellanöstern och från bortre Asien. De är olika folkgrupper som förenas av sin tro.

Muslimer bör alltså inte jämföras med judar, utan med kristna.

Islam och kristendom bör behandlas lika, anser jag. Islam är en del av vårt samhälle, och det är mycket bra. Men av olika skäl behandlar vi religionerna olika. Den enda legitima anledningen till annorlunda behandling som jag ser är att islam är en minoritetsreligion. Det kräver att man behandlar den på ett annat sätt i vissa fall, men på det stora hela blir det ungefär samma.

Vissa människor krävde ett kollektivt avståndstagande från muslimer efter terrordådet i Stockholm. Det anser jag är felaktigt, men jag tycker det är lika felaktigt att detta utmålas som en form av rasism.

Av slentrian och kanske av missledd respekt har muslimer börjat behandlas som en folkgrupp – vilket gör att den typen av uttalanden är “rasistiska”. Men islam är en religion, och muslimer är inte en enhetlig grupp. Muslimer är många olika folkgrupper men i det offentliga samtalet pratar vi om en muslim som en troende person från arabvärlden. Dessutom en lättkränkt och svag sådan.

Det finns olika typer av muslimer, på samma sätt som det finns olika typer av kristna. De flesta svenskar är kristna utan att vara troende. En del är mer uttalat kristna.

Att kräva att religiösa människor ska ta avstånd från terror i sin religions namn anser jag vara fullkomligt harmlöst. Människor som är religiösa har gjort ett val att ge uttryck för en tro. Då får man svara för det ibland och ta skit för det ibland, på samma sätt som jag som liberal får ta skit och bli smutskastad för att jag är liberal.

Det finns också kulturella muslimer och kristna, alltså personer som identifierar sig med en viss religion utan att för den skull vara aktivt troende. Att kräva att en sekulär muslim ska ta avstånd från terror är rejält puckat, och kan vara kränkande. Men sådana saker sker ibland. Jag skulle kunna bli kränkt för att jag är svensk eller för att jag är kristen.

Skillnaden är förstås att jag är en del av en majoritet och en muslim är en minoritet i Sverige. Men, som jag skrev tidigare anser jag att vi bör se vuxna människor som vuxna. Vissa kränkningar kommer man inte ifrån, det är en del av livet att bli kränkt.

Alternativet till detta är att vi ska se muslimer som en folkgrupp, och kristna som en folkgrupp. Då hamnar vi någonstans där vi är idag i ett samhälle präglat av olika människors grupptillhörighet och olika rangordning. Vi har olika förhållningssätt till olika grupper beroende på deras sociala status. För mig är det oförenligt med liberalism, och jag tror det leder till ett enklaviserat samhälle.

Det är dags att göra upp med denna vänsterpräglade syn på världen. Att vara religiös är ett val. Har man en religiös bakgrund utan att vara aktivt religiös har man ett val hur man förhåller sig till sin bakgrund. Det är skillnaden mot att tillhöra en folkgrupp. En folkgrupp tillhör man vare sig man vill eller inte.

Trots detta finns det destruktivt kollektiviserande av muslimer som grupp, det som bör kallas muslimofobi. Att inte kalla detta för rasism betyder inte att man kan ignorera fenomenet. Det kan vara precis lika allvarligt som rasism. Men jag tror det är oerhört viktigt att vi kallar saker vid dess rätta namn.

Madons bjälke i ögat

I dag dras valsen om liberaler som sviker yttrandefriheten ett varv till på Expressens ledarsida. Det är Sakine Madon som menar att andra liberaler inte förstår enkla principer om yttrandefrihet.

Först tar hon upp Mathias Sundins agerande på Stadsbiblioteket i februari 2007:

Till och med Mathias Sundin (FP), vanligtvis en principfast yttrandefrihetsförsvarare, fick tidigare bort delar av en utställning i hemkommunen Norrköpings stadsbibliotek. Upprörande var den gången ihopsatta fotografier som föreställde nazister i ett judiskt getto, och i det andra israeliska soldater i Gaza.

Osmaklig och osaklig jämförelse? Javisst. Rasistiskt? Det är diskutabelt, precis som det går att diskutera om karikatyrer av muslimer – observera att exempelvis de danska karikatyrerna inte enbart föreställer Muhammed – är rasistiska.

Frågar du Sundin är det rasistiskt att jämföra Gaza med Förintelsen. Men frågar du någon annan kan de danska karikatyrerna anses vara rasistiska

I rimlighetens namn kan inte subjektiva åsikter och känslor diktera var gränsen ska gå.

Det Mathias Sundin gjorde var just att påpeka att han ansåg att det är rasistiskt att utmåla israelisk soldater som nazister. Han menade också att EUs egna riktlinjer pekar på att den typen av jämförelser kan vara rasistiska.

Biblioteket har som policy att inte ställa ut rasistiskt material, och eftersom man var osäker på om utställningen bröt mot denna policy. Därför tog man bort delar av utställningen.

Att en ansvarig politiker reagerar mot olämpliga utställningar på ett offentligt bibliotek är inget konstigt. Om bibliotekschefen ställde ut nazipropaganda måste den såklart reagera. Även den mest yttrandefrihetsivrande liberal kan tycka att det inte passar med rasistiskt material på bibblan.

Nu var det dock inte det som hände. Sundin agerande inte som ansvarig politiker, utan som debattör som uppmärksammade biblioteket och ansvarig politiker på inkonsekvensen i deras agerande.

Madon kommenterar även Paulina Neuding:

En annan liberal som verkar ha kort minne är Neo:s chefredaktör Paulina Neuding. Hon var mer än lovligt förbannad på Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu som i fjol antydde att judar i Sverige bör ta avstånd från Israels politik. […]

För detta fick han rättvis kritik; judar har naturligtvis ingen kollektiv skyldighet att förhålla sig till vad den israeliska staten gör. Neuding påpekade att Reepalu var inne på en farlig väg.

Men efter det nyliga terrordådet i centrala Stockholm skrev samma Neuding på Twitter att “avståndstaganden från muslimer” kan “GÖRA SKILLNAD”. […]

Hur var det nu, ska man önska avståndstaganden från oskyldiga människor för att de delar någon form av grupptillhörighet med förövare? Var det inte precis vad Reepalu gjorde?

Neudings tweet i sin helhet finns här och lyder som följer:

nej muslimer har såklart inget kollektivt ansvar. däremot kan avståndstaganden från muslimer GÖRA SKILLNAD, därför efterfrågas de.

Paulina Neuding har alltså tydligt tagit avstånd från kollektivt ansvar. Men genom att klippa bort halva meningen utmålar Sakine Madon henne som kollektivist eller rasist.

När Ilmar Reepalu menar att judar i Malmö ska ta avstånd från vad den judiska staten gör är det en kollektivisering dom är problematisk.

Att säga att muslimer inte har ett kollektivt ansvar, men att de kan göra skillnad finns det ingen form av kollektivisering i. Neuding tar inte ens ställning i frågan, hon förklarar ett fenomen.

Madon avslutar:

Att inte ens liberala debattörer kan hålla i enkla principer gör debatten om yttrandefrihet och mångkultur till en lekstuga. Det duger inte i skarpt läge. Kvar får vi rädda och tysta debattörer och konstnärer, och en samhällsdebatt där alla smyger omkring på helspänn.

Sakine Madon går alltså helt vilse i sin debattartikel. Först blir hon en av många som misuppfattar Mathias Sundins agerande i Norrköping. För det andra använder hon ohederlig citatteknik för att utmåla Paulina Neuding som kollektivist – eller kanske till och med rasist.

Att antyda att folk är rasister har en tendens att skapa rädda och tysta debattörer. Kanske något för Madon att fundera på i framtiden, om hon verkligen är orolig för fenomenet.

Palestinsk kvinna inte död av tårgas

Vid nyår avled en palestinsk kvinna, Abu Rahma, efter en demonstration i Jerusalem, vilket resulterade bland annat i ett tt-telegram. Det påstås i telegrammet att kvinnan dog av tårgås från de israeliska soldaterna.

Elder of Ziyon har grävt i nyheten kring kvinnans död och det har framkommit några intressanta uppgifter. Bland annat vägrade palestinierna att lämna över obduktionsrapporten när IDF begärde ut den för sin utredning.

Nu visar det sig att kvinnan inte ens var vid platsen.

Men det blev ett bra telegram!

Fatah firar terrorkamp

Den första januari är en speciell dag för Fatah. Elder of Ziyon kommenterar:

As I mentioned on Friday, January 1 marked the 46th anniversary of Fatah’s first terror attack. Not the founding of Fatah, but of Fatah’s first act of terrorism.

Mahmoud Al-Odona, medlem av Fatahs centralkommitté, uttalade sig:

Remember the anniversary of the launch of the Revolution-makers who have sacrificed their blood and their lives to gain the rights of the Palestinian people, and all those who are here today are students of those leaders.

We will fight with all we have, to realize the dreams of our martyrs establishing an independent Palestinian state

Detta uppmärksammades också av nyhetstjänster, men tyvärr på fel sätt:

Reuters and the other wire services all got the basic facts wrong, saying it was the 46th anniversary of Fatah’s creation – even though Fatah was founded around 1957.

Det spelar ingen roll om de palestinska ledarna ens själva rakt ut säger att de firar terrorkampen, deras uttalanden tolkas ändå som om de är fredsvänner.

Muhammedkarikatyr = sparken

En allsvensk hockeydomare har nu tvingats ta time out eftersom han publicerat en Muhammedkarikatyr på sin facebooksida:

En allsvensk hockeydomare publicerade en karikatyr av profeten Muhammed på Facebook.

Nu har han stängts av och enligt källor har Säpo kopplats in.

– Vi har haft ett möte med en person och vi är överens om att vederbörande tar timeout, säger Svenska hockeyförbundets säkerhetschef Peter Andersson.

Islams profet Muhammed är en religiös figur. Att kränka religiösa figurer är en del av vår kultur. Att driva med och medvetet kränka Jesus är något mycket fint, se t ex Piss Christ.

Men om man ritar en bild av profeten Muhammed är man tydligen inte lämplig att jobba som hockeydomare. Hur tänker Hockeyförbundet?