Islam, terror och islamofobi

Mathias Sundin skriver på sin blogg att vi behöver mer kunskap om islamism. Jag håller helt med. Timothy Garthon Ash skriver i DN idag att vi bör kalla terroristerna för jihadister. Det tycker jag är bra, så jag kommer använda det från och med nu.

Som jag tidigare tar många muslimska ledare avstånd från terrordådet i Stockholm. Det är utmärkt. Många av dom menar också att det är emot islam att utföra självmordsdåd. Det är ganska många jihadister världen över som inte håller med dem. Hur tänker de?

Sajten thereligionofpeace.com är en islamkritisk sajt som har en omfattande sammanställning över vad de islamska texterna säger. Linjen är i korthet samma som t ex Ayaan Hirsi Ali driver. Eller som de själva säger:

Islam is inseparable from a set of rules that establish a social hierarchy in which Muslims submit to Allah, women submit to men and all non-Muslims submit to Islamic rule.

(Läs mer här.)

Så här säger de om muslimer:

Muslims are individuals.  We passionately believe that no Muslim should be harmed, harassed, stereotyped or treated any differently anywhere in the world solely on account of their status as a Muslim. […]

Prejudging an individual by their group identity (or presumed group identity) is not only unethical, it is blatantly irrational, since group identity reveals absolutely nothing about a person.  Every individual should be judged only on the basis of their own words and deeds.

Det tycker jag är en mycket sund hållning – kritik av religion/ideologi men respekt för varje enskild människa och dess tolkning av religion/ideologi. Att människor har olika uppfattningar om en ideologi hindrar dock inte vad ideologin egentligen är – en text är en text och för det mesta finns endast en rimlig tolkning.

Ett exempel: Jag kanske själv tycker att kommunism är förenligt med demokrati, men det hindrar inte att verkligheten är en helt annan.

Thereligionofpeace.com har en sammanställning om vad Koranen och andra islamska texter säger om självmordsdåd. Även här finns talrika referenser till källor:

Qur’an (4:74) – “Let those fight in the way of Allah who sell the life of this world for the other. Whoso fighteth in the way of Allah, be he slain or be he victorious, on him We shall bestow a vast reward.”

Qur’an (9:111) – “Allah hath purchased of the believers their persons and their goods; for theirs (in return) is the garden (of Paradise): they fight in His cause, and slay and are slain: a promise binding on Him in truth, through the Law, the Gospel, and the Qur’an: and who is more faithful to his covenant than Allah? then rejoice in the bargain which ye have concluded: that is the achievement supreme.”

Qur’an (2:207) – “And there is the type of man who gives his life to earn the pleasure of Allah…”

Qur’an (61:10-12) “O ye who believe! Shall I lead you to a bargain that will save you from a grievous Penalty? That ye believe in Allah and His Messenger, and that ye strive (your utmost) in the Cause of Allah, with your property and your persons: That will be best for you, if ye but knew! He will forgive you your sins, and admit you to Gardens beneath which Rivers flow, and to beautiful mansions in Gardens of Eternity: that is indeed the Supreme Achievement.”

För den som vill se mer finns även Hadhitherna, mer länkar hos thereligionofpeace.com. Utöver martyrskap finns sammanställningar om uppmaningarna till våld mot otrogna, till och med att döda otrogna.

Såvitt jag kan se, med utgångspunkt från islams egna skrifter, verkar stockholmsbombaren Taimour Abdulwahab ha läst in sig rejält på Koranen, följt instruktionerna och bör nu hamna i himmelriket med sina utlovade jungfrur. Efter vad jag har läst om profeten Muhammed borde han vara rätt nöjd med Taimours bedrifter.

Jag kan helt klart ha fått fel bild, men det verkar vara rätt mycket jihadister världen över som drar samma slutsatser som jag. Och rimligtvis kommer fler at fortsätta dra de här slutsatserna när de läser Koranen och berättelsen om Muhammeds liv.

Det har debatterats en hel del om muslimer borde ta avstånd från terror eller inte. Jag tycker inte att sekulära muslimer har det minsta att förklara. Men de som är praktiserande muslimer bör gärna förklara hur det här går ihop.

Jag är helt övertygad om att människor kan göra anpassningar av islam och leva som troende muslimer och demokrater. Men det hindrar inte att de religiösa skrifterna är problematiska och kan inspirera andra att tolka dem på ett annat sätt.

Det är en liberals plikt att kritisera antidemokratiska tendenser, oberoende om det kallas islam eller kommunism eller vad som helst. Att kalla något för religion gör inte detta fridlyst från kritik.

Jag är helt öppen för att jag kan ha fel. Jag lyssnar gärna på den som säger emot. Men jag vägrar att bli uthängd som rasist för att ställa kritiska frågor om en religion/ideologi baserat på dess egna skrifter.

Islams texter är en bra utgångspunkt för debatt om jihadister och deras hot mot vår demokrati.

Sveriges förlorade oskuld

Extremt kort kommentar efter terrorbombningen i Sthlm:

Mycket bra att muslimska religiösa ledare fördömer attacken.

Gudmundson hade bättre info än nyhetsmedierna på sin blogg.

Sverige kanske nu inser att vi inte står vid sidan av längre. Det gäller inte bara USA att hotas av terror och försvara demokratin – det gäller oss också. Johan Ingerö skriver på ett liknande spår här.

FN hyllar Kinas arbete med mänskliga rättigheter

Igår fick Liu Xiabo sitt fredspris, men vad som är mindre känt är att även Kina har blivit prisat. Av FN – för sitt arbete med mänskliga rättigheter. UN Watch rapporterar:

GENEVA, December 10, 2010 – Rights groups expressed outrage that the U.N. European Headquarters in Geneva today hosted a massive photo exhibit extolling China’s human rights record and its alleged respect for Uyghurs, Tibetans and other minority groups, displayed next to the U.N. human rights office event marking international Human Rights Day.

“At a time when the Nobel Peace Prize is being awarded to Chinese dissident Liu Xiaobo, it is an outrage that the U.N. is hosting and co-sponsoring — with China’s Communist regime — a massive propganda display designed to cover up the government’s systematic abuses of universal human rights,” said Hillel Neuer, executive director of the Geneva-based UN Watch.

Utställningen beskrev en något annorlunda bild än vad som är känt om Kina:

Under photos showing Chinese deputies voting at a ballot box, the U.N. exhibit says that “China’s Constitution and laws guarantee citizens’ freedom of speech, publication, assembly, association, procession and demonstration.” China’s laws mark “the gradual perfection of the legal system” where “the rule of law is generally realized in the country’s economic, political, cultural and social life.”

Another photo caption extols “multi-party co-operation,” “political consultation under the leadership of the Communist Party of China,” and “socialist democracy.”

Otroligt att se hur FN mer och mer oblygt hyllar världens diktaturer.

Abbas stöttar Sudan

Palestinian Media Watch berättar om ett intressant utspel från Fatah och palestinska myndigheten (film här):

PA TV News host: “President Mahmoud Abbas’s envoy delivered to member of Fatah Central Committee, Azzam Al-Ahmad, a written letter from His Excellency [Abbas] to his Sudanese counterpart [President] Omar Al-Bashir… Al-Ahmad said that President Mahmoud Abbas expressed in his letter the Palestinian people’s support for the efforts of the Sudanese leadership in the face of the dangers that threaten Sudanese unity.”

Den sista meningen är riktigt fin, vilka “efforts” är det som Abbbas tänker på specifikt?

SVT undermåligt om Ship to Gaza

Igår gick Uppdrag Granskning på SvT. De gjorde ett temanummer om Ship to Gaza-incidenten.

Inslaget bekräftade den bild som tidigare var känd – de turkiska aktivisterna bjöd våldsamt motstånd när de israeliska soldaterna bordade Mavi Marmara.

Trots att dessa fakta kom fram klart och tydligt i programmet misslyckades redaktionen att dra några slutsatser om detta. Trots att Ship to Gaza bröt mot sitt stora löfte, att bruka icke-våld, konfronterades inte deltagarna med detta.

Jag menar att Ship to Gaza redan där gjort sig illegitima, och förtjänta av en tuff granskning. Uppdrag gransknings tyckte det räckte med en kritisk fråga till aktivisterna – mer än så blev det inte under programmet.

Utöver att Ship to Gaza brukade våld finns det mer att berätta om konvojen. Redaktionen missade att berätta för svenska folket lite om Ship to Gazas bakgrund.

Många av de turkiska aktivisterna har kopplingar till Hamas, men med på skeppet fanns även personer från det turkiska fascistpartiet BPP. Aktivisterna från turkiska IHH talade öppet om sin önskan att bli martyrer, och innan avfärd från turkiet skanderades antisemitiska ramsor. Ship to Gaza finansieras dessutom av kända antisemiter.

Detta fick inte plats i Uppdrag Gransknings dokument om Ship to Gaza. Varför?

Den legala aspekten på Ship to Gaza fick Ove Bring framföra – oemotsagd. Trots att det är väl känt att andra folkrättsliga auktoriteter, som Göran Lysén, säger emot Bring. Och trots att Brings resonemang är grymt tunt – han menar att Israel inte är i krig med Hamas.

Det kom fram ytterligare om Brings syn på legalitet – han tyckte att rapporten från FNs råd för mänskliga rättigheter var ytterst relevant. Ni vet, det här rådet som består till en majoritet av diktaturer som Iran, Kuba, Libyen m fl. Det råd som utnämnt Israel till världens värsta förbrytare, och redan innan rapporten var klar visste vad man ville den skulle komma fram till.

När Israels ambassadör Benny Dagan påpekade att rådet saknade legitimitet utbrast journalisten sårat och häpet “Men det är ju ett FN-organ”. Starkt jobbat, SVT.

Uppdrag Granskning blev ännu en plattform för aktivisterna i Ship to Gaza att föra fram sitt budskap. Redaktionen missade att dra slutsatser av de fakta man själv lade fram, och man undanhöll vital information för tittarna. Det finns två olika förklaringar till detta.

Antingen är man dålig på research, eller också passade fakta inte in i vinklingen. Båda fallen är upprörande och stick i stäv med de krav man kan ställa på public service.

Se min gamla artikel “Ställ Ship to Gaza och MP till svars” och även Lisa Abramowicz artikel på SvT Debatt “Uppdrag granskning berättar inte hela sanningen om Ship to Gaza“.

UPPDATERING: Det verkar helt enkelt vara dålig research som gjort att Uppdrag Granskning utelämnat info om Ship to Gazas finansiering. Från chatten efter programmet:

anna: hur kommer det sig att ingenting om exempelvis finansieringen av ship to gaza nämndes där militanta islamistiska organisationer var inblandade??? Varför var det just på marmaris detta hände? Den mest vinklade skiten jag har sett, skärpning svt!
Joachim Dyfvermark: Det fanns en rad olika organisationer i konvojen, varje organisation är delfinansierad på en lång rad olika sätt. Vi vet inte var pengarna kom ifrån. Har du konkreta tips – och inte rykten – så mejla: joachim.dyfvermark@svt.se

Uppdrag Granskning har alltså missat det som framförts av bland annat SvDs ledarsida och SKMA.

Bosättningarna är inte problemet

TT skriver om att fredsförhandlingarna brutit samman, eftersom Israel vägrat gå med på en frysning av bosättningarna. Israel blir då syndabock – som vanligt.

Men ingen har brytt sig om att syna motparten, Mahmoud Abbas. Han vägrar att acceptera Israel som en judisk stat, samtidigt som han driver frågan om de palestinska flyktingarnas återvändande (se mer här).

De palestinska flyktingarna är inte som andra flyktingar. Deras flyktingstatus går i arv, vilket leder till att de 700 000 arabiska flyktingar som ursprungligen fanns i Israel idag är flera miljoner. Om dessa flyktingar “återvänder” till det land de aldrig har bott i kommer Israel att upphöra som en judisk stat.

Självklart kan inte Israel acceptera detta. Och palestinierna är inte beredda att förhandla om dessa grundläggande premisser.

Bosättningsfrågan kan lösas i förhandlingar. Men palestiniernas krav kan inte lösas i förhandlingar. Därför blir fredsprocessen en schimär och bosättningsfrågan en välkommen ursäkt för palestinierna.

Se även Benny Morris.

FRA skeppar data till USA

Mathias Sundin skriver idag om hur FRAs godtyckliga avlyssningsdata nu skeppas till USA – och detta helt enligt lagen: “En vidrig tanke, sa Åkesson

“Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms. En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, i SvD 29 juni, 2008.

“‘Lars’ uppger att det inte görs någon fullständig granskning av information som utbyts mellan FRA och underrättelseorgan i andra länder, erfar Ny Teknik. Därmed kan uppgifter om vanliga svenska medborgares mejl, telefonsamtal, kontakter och sociala nätverk hamna i händerna på utländsk underrättelsetjänst.”

Tidningen Ny Teknik, 12 december, 2010

Men det är inget brott mot lagen, som uppgiftslämnaren “Lars” på FRA tror.

Folkrättsjuristen Mark Klamberg påpekade redan för två år sedan att detta skulle bli lagligt. Som Mark nu påpekar är det nya att ofiltrerat innehåll i svenskars meddelanden för över till utlandet.

Mathias kommenterar vidare:

Det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle kunna gå till just nu, angående Wikileaks. Flera personer i Sverige samarbetar och hjälper Wikileaks. Vilka dessa personer är och hur deras kontakter ser ut vill USA gärna ha reda på. Genom denna slarviga genomgång av råmaterialet från FRA kan deras kommunikation lämnas ut till USA, om rätt sökbegrepp fångat in deras kommunikation.

Se även Mathias artikel på Newsmill och Henrik Alexanderssons blogg.

Sverige FPs drömsamhälle?

Igår kväll satt jag och åt middag med en god vän som också är folkpartist. Vi diskuterade att Folkpartiet stagnerat och känns tomt på visioner. Men så kom vi på varför – dagens Sverige är de klassiska folkpartisternas drömsamhälle.

Tidigare var folkpartisterna extremt lagom. Man var liberala, men inte så extrema som moderaterna. Man ville ha valfrihet, men inte för mycket. Man ville ha sänkta skatter, men inte så mycket.

Nu har moderaterna övertagit det som tidigare var Folkpartiets klassiska roll – nästan som moderaterna fast inte så extrema. De driver samma lagoma krav som de klassiska folkpartisterna drivit.

Lagomliberalerna i Folkpartiet finner sig plötsligt levandes i sitt drömsamhälle. Vad ska man ta sig till då?

Hur ska organisationen ladda om när inget mer finns att förändra?

Morris: omöjlig fred

Benny Morris var tidigare känd som en av de nya historikerna som var kritiska mot sionismen. Men efter Camp David började han tvivla, och idag är han pessimist. I Tablet Magazine skriver han om de oöverkomliga hindren för fred i mellanöstern:

I am speaking of a basic, strategic impasse which, unfortunately, is far more cogent and telling than the ongoing “negotiations,” which are unlikely to lead to a peace treaty or even a “framework” agreement for a future peace accord. This unlikelihood stems from a set of obstacles that I see as insurmountable, given current political-ideological mindsets.

The first, the one that American and European officials never express and—if impolitely mentioned in their presence—turn away from in distaste, is that Palestinian political elites, of both the so-called “secular” and Islamist varieties, are dead set against partitioning the Land of Israel/Palestine with the Jews.

They regard all of Palestine as their patrimony and believe that it will eventually be theirs. History, because of demography and the steady empowerment of the Arab and Islamic worlds and the West’s growing alienation from Israel, and because of Allah’s wishes, is, they believe, on their side.

They do not want a permanent two-state solution, with a Palestinian Arab state co-existing alongside a (larger) Jewish state; they will not compromise on this core belief and do not believe, on moral or practical grounds, that they should.

Den som följer t ex Palestinian Media Watch eller det palestinska ledarskapets arabiska uttalanden kan enkelt se att Morris har rätt. Det palestinska ledarskapet är dels religiöst betingat, dels antidemokratiskt. De vägrar att acceptera en judisk stat som granne, och ser hela Israel som deras.

Därav kommer också deras vurmande för “rätten att återvända”:

The Palestinian leadership is unanimous and resolute in insisting that the problem’s solution lies in the “Right of Return”: Israel, and the world, must accept the principle of repatriation and eventually facilitate repatriation. The idea that the refugees must return to their homes has been the ethos, the be-all and end-all of Palestinian politics and policy, since 1948. No Palestinian leader can or will ever abandon this principle, on pain of assassination, and none has. […]

And this represents the second insurmountable obstacle to Israeli-Palestinian peace. The United Nations has on its rolls 4.7 million Palestinian refugees [10]; the PLO claims that there are 7.5 million [11], only a small number of whom belong to the 700,000-odd Palestinians originally displaced from their homes in what became the state of Israel. Some two-thirds of the 700,000 moved or were removed to the West Bank, East Jerusalem, and the Gaza Strip; one-third ended up in Transjordan, Syria, and Lebanon. Abbas himself is a refugee from Safad, the Arab-majority eastern Galilean town that the U.N. General Assembly partition plan of November 1947 (Resolution 181 [12]) earmarked for Jewish sovereignty.

The vast majority of the current 4.7 to 7.5 million “refugees”—say nine-tenths of them—are the children, grand-children, and great-grandchildren of the originally displaced 700,000. And more than half of them live in Gaza and the West Bank. The Palestinian demand that Israel accept a mass refugee return means that, if implemented, Israel, with its 6 million Jewish and 1.5 million Arab citizens, would instantly or over a short time, become an Arab-majority state.

Dessa fakta har varken västliga politiker eller västliga journalister tagit hänsyn till. Istället beskriver man mellanösternkonflikten med vad jag kallar “palestinaglasögon“. Med dessa glasögon på är palestinierna svaga offer, och Israel en överlägsen krigslysten kolonialmakt i händerna på en religiös höger.

Så länge ingen bryr sig om att kontrollera sina uppfattningar kan glömma fred i mellanöstern.

Via EoZ.

"Palestinsk eufori över skogsbränder"

Elder of Ziyon citerar PalestineToday som skriver om skogsbränderna i Israel:

Untold euphoria prevailed among Palestinians after the fires that broke out in several places in northern Israel, which led to the deaths of more than 40 Zionists, although grief was felt by some [because of] the large amounts of Arab and European aid to assist in fire suppression at the time when the Palestinian people are groaning from violations of the occupation.

Palestine Today met many people whose faces reflected a great joy about what happened in Israel, where they stressed that this was the least that can happen to the entity…

Jag känner inte till detaljer om tidningen Palestine Today, men jag gissar att de här texterna inte är avsedda för icke-arabisktalande. Så brukar det tyvärr ofta vara med det palestinska ledarskapet, ett budskap på engelska och ett på arabiska.

Varning för google translate!