Murar-Jans Marsch

Jag har hittat ett nytt ställe för inspelning av folkmusik, lägger iPhonen i garderoben. Det funkar.

Inspelat i Karlskrona, alldeles nyss!

"Det finns svensk kultur"

Vem har påstått något motsatt? Jo, tydligen vår kulturminister. Detta har några folkmusikprofiler reagerat mot, bland annat utmärkta Sven Ahlbäck (lyssna här) och galningen Mats Edén (vars youtubekanal jag rekommenderar starkt).

På Newsmill skriver de idag: Oroväckande att kulturministern inte känner till att det finns en svensk kultur:

Att frånkänna människor tillhörighet till och ägande av gemensamma kulturarv, frånkänna att människors kreativitet och bruk av kulturella uttryck över generationer skulle komma till uttryck i någon mening unik kultur, det är inte ett konstruktivt sätt att bemöta främlingsfientlighet. […]

Men att känna samhörighet på ett kollektivt plan behöver inte vara inskränkande eller främlingsfientligt och det behöver inte inskränka sig till att heja på fotbollslag och vifta med flaggor. Samhörighetskänsla kan vara inspirerande och dessutom kanske hjälpa en att förstå vem man är och förhålla sig till samtiden.

Så befriande att höra människor säga detta, och att det inte måste vara nationalistist anstrukta SD-anhängare som säger det.

Jag ser inte ned på Sd och tänker inte tacka nej till deras intresse för svensk folkmusik. Men det skulle vara fantastiskt för det här landet om fler än Sd vågade prata om svensk kultur och svenska traditioner. Detta tar också debattörerna upp:

Men att låta SD stå för rätten till kollektiva kulturella värden, värdet av kulturtraditioner och svensk kultur är skandalöst – man behöver inte förneka att det finns unika värden i svenska kulturtraditioner för att ta ifrån SD deras slagträ, man behöver inte polarisera debatten i “skansen-romantik” och “nyskapande konst” för att undvika att ge SD politiskt inflytande.

Det är stötande när moderaterna drar sina politiskt korrekta ramsor som nedvärderar Sverige och det som vi känner som svenskt.

Om moderaterna ska bli hela Sveriges parti får de kasta sin fisförnäma vänsterchica inställning på soptippen. Det finns nämligen många som känner ett behov av svensk kultur och att känna sig stolt över att vara svensk.

Von oben-uttalanden som kulturministern driver människor till Sd.

Sjöstedt borde tillrättavisa ansvariga

Madeleine Sjöstedt skriver idag på Newsmill att hon inte tänker stoppa utställningen på Stockholms Stadsbibliotek. Det är rätt beslut men hon anför fel argument. Så här skriver hon:

Vi politiker kan inte springa och rycka ner allt som vi tar avstånd från. Om jag som kulturborgarråd skulle överpröva konstnärliga beslut, även om de fattas av anställda i stadens verksamheter, skulle det få förödande konsekvenser för debatten och åsiktsbildningen.

Sjöstedts resonemang stämmer inte. Som ytterst ansvarig politiker skulle hon stoppa extrema fall av rasistisk karaktär. Men det är som sagt ett extremfall och inte aktuellt i detta fall.

Men det som Sjöstedt borde göra är att tala med biblioteksledningen och meddela sin uppfattning om utställningen. Det är nämligen de som är ansvariga för att Stadsbiblioteket nu upplåter sin plats för relativisering av förintelsen.

Facebookgruppen mot antisemitism på stadsbiblioteket har ställt Johanna Hansson på Stadsbiblioteket till svars, och deras svar lämnar mycket att önska:

Tack för dina synpunkter på den nu aktuella utställningen på Stadsbiblioteket! Det är särskilt en bild som du reagerar på och det har jag stor respekt för. Men det är viktigt att konstatera att bilden finns med i ett sammanhang där det övergripande temat är förintelsen.

Biblioteket tar självklart och alltid ställning mot förtryck, den här gången genom att lyfta fram en klassisk serie som beskriver och påminner om förintelsens fasor. Samtidigt är biblioteket fullt av åsikter och värderingar, ”dolda” i böcker eller öppna, till exempel i en utställning eller i ett program.

Grunden för vår verksamhet är att göra yttrandefrihet, tankeutbyte och fritt tänkande till en möjlighet för alla – oavsett ålder, social, etnisk eller annan tillhörighet.

Vi hoppas att vi kan spegla olika sidor utan att man ska tvivla på att vi står för öppenhet och demokrati. Du är självklart välkommen att höra av dig igen!

Johanna Hansson och stadsbiblioteket verkar inte inse vad bilden står för. Vari ligger värdet i att relativisera förintelsen, och hur står detta i samklang med bibliotekets syn på demokrati?

Madeleine Sjöstedt förstår detta, och borde därför kalla till sig bibliotekschefen och förklara vad hennes uppfattning är.

Jag är emot lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Fula och hemska åsikter har en plats i vårt samhälle. Men inte på våra offentliga institutioner.

Bidragsdriven propaganda ingen yttrandefrihetsfråga

Detta är en debattartikel från debattören Dmitri Vasserman, bloggare på Riktig Vänster och avsomnade TT-kritik. Artikeln var tänkt för Newsmill, men refuserades och bereds därför plats här.


Rätten att tala fritt är hörnsten i demokratiskt samhälle. Den ska dock inte misstas för rätten att lyfta statliga bidrag och få tillgång till offentliga lokaler för att driva sina tes. I Sverige har vi snedvriden situation då politiska supportrar av den palestinska sidan i mellanöstern-konflikten överösas med astronomiska bidrag och får generös tillgång till offentliga lokaler.

Det är bra att politiker som Mathias Sundin sätter foten när propaganda som drivs med offentliga medel övergår till ren rasism som i Norrköpings statsbibliotek. Men även mer rumsren krigspropaganda blir problematisk från demokratisk synpunkt när den drivs för statliga pengar och i offentliga lokaler.

Israelkonflikten har importerats till Sverige. På ena sidan finns en grupp av handfull entusiaster med det fria ordet som vapen som kämpar för Israels rätt att existera i fred och säkerhet utan att lyfta en enda bidragskrona. På andra sidan finns ett välsmörjt maskineri med tidningar, lokaler och heltidsanställda som överösas med statliga resurser.

2008 fick Palestinagrupperna (PGS) med 816 medlemmar 4 millioner kronor i bidrag från staten. Det blir nästa 50 000 kronor per medlem och år. Men Palestinagrupperna är bara toppen på isberget.

Utställningen i Norrköping där man likställde Israel och Nazityskland pågick i det kommunala Norrköpings statsbibliotek och organiserades av Svensk-palestinska föreningen, ännu en förening som finansieras med skattemedel.

Utställningen i Stockholms statsbibliotek där man visar minst en bild som framställer israeler som nya nazi organiserades med stöd av Kulturrådet, Framtidens Kultur, Kultur Skåne och Malmö Kulturstöd. Återigen – statliga pengar, offentliga lokaler.

En av mest uppseendeveckande israelfientliga organisationer är Diakonia som får av staten 9 kronor för varje insamlad krona. Gruppen organiserar varje år propagandistiskt planerade resor för svenska riksdagsledamöter, förser dem med ensidigt författat material och efter resor ”koordinerar” deras interpellationsarbete som i vissa fall betyder att de utövar påtryckningar på de folkvalda. Detta är enda fall jag känner då verkställande makt allokerar resurser för lobbying av lagstiftande makt.

Under det årtiondet som jag har varit aktiv i Israeldebatten (utan all göra anspråk på en enda skattekrona) har jag inte kunnat förstå: vem i Sverige är intresserad av att importera en etnisk-territoriell konflikt från fjärran region och med astronomiska statliga bidrag till ena sidan hålla den levande och alltmer skruvad.

Det är förträffligt att politiker som Mathias Sundin sätter foten när propagandan förs i offentliga lokaler och urartar till ren rasism, men kommer man till botten med problemet så måste man ta det ännu längre och avskaffa bidragsdriven konflikt-propaganda som inte hör hemma i demokrati. Fria ordet skulle må mycket bättre utan statliga pengar.

Dmitri Vasserman

Narkotikabrott värre än dråp

Malmöcenterns Martin Olsvenne har bloggat om en granskning som Riksdag och Departement har gjort. Denna granskning visar att svenska domstolar straffar narkotikabrott hårdare än dråp. Personer som handlar med droger gör alltså ett värre brott än de som dödar någon, enligt svenskt rättsväsende. Det är så man vill spy.

– Vi måste hitta ett utdömande av straff som ligger nära det allmänna rättsmedvetandet, och att det blir en rimlig avvägning mellan de olika brotten. Det handlar om förtroendet för rättsväsendet, säger Johan Linander, rättspolitisk talesman för Centern och vice ordförande i justitieutskottet.

Bra att Linander ser problemen, och alliansen har också röstat för hårdare straff för våldsbrott. Domstolarna har konsekvent dömt ut låga straff för dråp. Kanske kan detta ge effekt, låt oss hoppas!

Det är ett stort svek av alliansen att man inte prioriterat denna fråga högre. Men nu har man… trumvirvel… tillsatt en utredning!

Regeringen har tillsatt en utredning som ska granska hela påföljdssystemet. I direktiven till utredaren skriver regeringen att straffnivån för vissa typer av brott ligger högt jämfört med andra brott. Detta gäller bland annat allvarligare narkotikabrott och skattebrott.

Enligt direktiven ska utredaren analysera behovet av förändringar för att få en rimlig reaktion på brotten och även om nya sanktioner bör utvecklas eller om det behövs nya straffskalor. Uppdraget ska vara klart i maj 2012.

Politikens kvarnar mal långsamt. Under tiden fortsätter domstolarna att stryka Sveriges våldsbrottslingar medhårs.

Tvångsmässigt liberalt positionerande

Mathias Sundin har idag skrivit en mycket bra artikel på Newsmill om varför han agerade som han gjorde i Norrköping.

Norrköpings stadsbibliotek tillät antisemitiska bilder i en utställning. Samma sak utspelar sig nu på Stockholms stadsbibliotek. Det går inte att, som en del liberala debattörer gör, rycka saker ur sitt sammanhang och tro att just dessa specifika fall är liktydigt med allmänna principer om yttrandefrihet. Det pågår en demonisering av Israel. Reagerar inte jag och andra mot antisemitism legitimerar vi rasism.

Det finns många frågor invävda i frågan kring utställningen i Norrköping. För det första handlar det om man ska tillåta antisemitism på Norrköpings stadsbibliotek och andra bibliotek.

Då bör man, som Johan Ingerö påpekade, låta t ex Nationaldemokraterna få hänga upp grova antisemitiska och rasistiska affischer bland skönlitteratur och dagstidningar.

Detta verkar vara den självklara positionen som bland annat Expressens ledarredaktion och SvDs Sanna Rayman ställer sig bakom. Personligen tycker jag inte att det hör hemma på pysmysiga bibblan, men skulle kunna tänka mig att det kan ha en plats i en konsthall eller utställningshall. Så tycker även den utpekat “oliberale” Sundin.

För det andra finns diskussionen om vad som är antisemitism. Jonathan Leman på SKMA brukar skriva om hur svårt det är för folk att se att det finns olika grader av antisemitism.

Det ligger nära till hands att tolka dubbelmoralen i linje med den utbredda synen på antisemitism som något som har med folkmord att göra, inte som en fördomsstruktur bland andra som visserligen kan ha djupgående och förödande konsekvenser för den enskilde men som kan ta sig olika former av uttryck och variera i styrka.

Personligen anser jag att det inte finns någon form av rasism som är så hånad som antisemitism. Precis som Jonathan Leman säger verkar det i debatten finnas något slags konsensus kring att om det inte är skinnskallar som heilar på gatan är det inte antisemitism.

Det är helt i sin ordning att folk har olika uppfattning, men något som skrämmer mig en smula är att hederliga debattörer ger sig till att håna oss som oroas för antisemitism.

Bland annat skrev Neos Mattias Svensson igår på twitter att en vidare definition av antisemitism är något för “överkänsliga offertöntar.” Och de som engagerar sig mot stadsbibliotekets utställning som relativiserar nazisternas brott under andra världskriget är en “brölande hop”.

Det är också min tredje betraktelse. Bland vissa liberaler finns en oerhörd vilja att peka ut folk som dåliga liberaler. Mattias Svensson, som röstade på Miljöpartiet och passivt stödde kommunisten Ohly, är ett bra exempel. Man sitter på bra höga hästar om man i ett sådant läge ger sig till att peka ut folk som oliberala.

Självklart fick han sällskap av Fredrik Segerfeldt som nu är ute på Newsmill med ett riktigt lågvattenmärke. Segerfeldt drar till med ett rejält faktafel och påstår att Mathias Sundin stoppat en utställning på ett museum (sic!). Mathias Sundin kommenterar:

1) Jag stoppade ingen utställningen. Den ändrades.

2) Den ändrades för att den bröt mot bibliotekets regler. Den var antisemitisk ja, men den stoppades inte av den anledningen. När Segerfeldt skriver så där, tror man att jag hade stoppat den även om den visats i en lokal där reglerna var helt annorlunda.

3) Det är ett bibliotek, inte museum.

Även Segerfeldt pekar ut Sundin som en oliberal hycklare.

(Segerfeldt blir nu den fjärde (!) debattören i denna fråga vars debattinlägg innehåller grova faktafel. Men det visar på att frågan är mångbottnad och Sundins agerande inte kanske så oliberalt som det först såg ut.)

Visa liberaler slår sig för bröstet och pekar ut åsiktsfränder som icke-liberaler. Det är djupt beklagligt och lätt löjeväckande. Men en del har ett närmast tvångsmässigt behov att positionera sig.

Här positionerar man sig mot de som bekämpar antisemitism och eldar på den skrämmande utvecklingen där antisemitismen går framåt. Hur detta kan ses som något önskvärt för en liberal har jag mycket svårt att se.

UPPDATERING: Se Prärietankar om det som numer kallas Norrköpinggate av vissa.

Segerfeldts ETC-drapa

Jag har battlat på twitter med Mattias Svensson under kvällen, och han menar att han skrivit rätt i sitt inlägg. Inga faktafel, trots att han menar att Sundin hotat med hets mot folkgrupp. Argumenterar man på det sättet blir det omöjligt att föra debatt. Svagt av Mattias Svensson (Sundin bemöter här).

En annan som kom in på ett hört var Hanna Wagenius, som tillsammans med andra anser att “liberaler blir skitnödiga” när man nämner Israel. Som exempel på en bra text nämner hon Fredrik Segerfeldts text i ETC: Liberalt tvångstyckande.

Jag körde en ganska lång debatt med Fredrik Segerfeldt här bloggen. Jag har inte brytt mig om att debattera så noga med honom sedan dess. Det jag känner är att libertarianer är oerhört teoretiska emellanåt. Man vill känna sig fristående och hänger upp sig på ett teoretiskt resonemang.

Det som Segerfeldts artikel innefattar är kort detta. Israel bildades på ett illegitimt sätt, eftersom Segerfeldt menar att det fanns en arabisk majoritet när Israel bildades. Den faktabaserade diskussionen kan vi ta, men jag har inte den i huvudet just nu. Jag hänvisar kortfattat till amerikanske vänsterdebattören Alan Dershowitz och hans bok “The case for Israel” (verkar också bli en film).

Så här sammanfattar Segerfeldt sina ståndpunkter:

Jag skulle dock vilja se en helt annan ödmjukhet från såväl Israels håll som från svenska Israelkramande liberaler, en attityd som skulle kunna sammanfattas så här:
Den judiska staten blev nog till på ett illegitimt sätt. Att motståndarna är korrupta extremister gör inte våra positioner mer rättfärdiga. Vår världsbild blir inte heller moralisk acceptabel bara för att vi är rikare och bättre organiserade än de andra. I stället bör vi vara beredda till långt större eftergifter än vi är idag.

Som sagt, den historiska och teoretiska diskussionen är intressant. Men vad som är mer intressant är väl vad han vill ska förändras. Min debatt med honom var inte klargörande.

Se till exempel detta, detta, detta och detta inlägg.

Det här inlägget är ett svar till Hanna Wagenius, som verkar se en djup mening i Fredrik Segerfeldts ETC-artikel. Personligen säger den mig inte ett smack. En historisk diskussion som inte tillför något till dagens debatt, och en oklar uppmaning om att Israel bör vara beredda till “långt större eftergifter”.

Inte skitnödigt kanske, men väl meningslöst ordbajsande.

Faktafel hos $vensson

Idag ilsknade Mattias $vensson på Magasinet Neo ur på folkpartister i allmänhet och Matihas Sundin i synnerhet.

Jag har tidigare, innan valet, berömt Mathias Sundin som en god liberal kandidat. Hade jag bott i Östergötland hade jag förmodligen röstat på honom. Det omdömet tar jag tillbaka, och jag är idag väldigt glad att jag inte bor där.

Sundin har nämligen sett till att stoppa en utställning som kritiserar Israels ockupation av Gaza. Detta genom att hota med de breda och godtyckliga lagar om ”hets mot folkgrupp” som både EU och Sverige är så förtjusta i. I EU:s lagstiftning har några lobbyister fått in en så bred tolkning av begreppet ”antisemitism” att det även omfattar kritik mot Israels ockupation av Gaza, om kritiken sker genom jämförelser med nazisternas agerande.

$vensson har fel på flera punkter. För det första missuppfattade han datumet, detta är en gammal nyhet som jag bloggat om tidigare.

För det andra menar Svensson att Mathias Sundin hotat med Hets mot folkgrupp-lagstiftningen. Så har inte skett. Om man läser Mathias Sundins blogginlägg om saken rätar han själv ut frågetecknen:

Jag kunde visserligen ana det eftersom Radio Östergötland intervjuade mig igår, och det skulle sändas i morse. Det handlade om Palestinska föreningens utställning på Stadsbiblioteket där bilder från dagens Gaza jämfördes med Förintelsen.

Enligt en definition framtagen av ett EU-organ så faller det inom ramen för vad som är antisemitism. Biblan har en policy om att inget rasistiskt får visas i deras utställning, och jag tyckte därför att utställningen skulle tas ner.

Svensson ser alltså i Mathias Sundins agerande en fråga om yttrandefrihet och hets mot folkgrupp, där jag ser en fråga om ordningsregler på stadsbiblioteket i Norrköping. Bibblan har en policy om att inte visa rasistiskt material, och här hade man en utställning som enligt EUs egna definition var rasistiskt. Därför beslutade man att stoppa de bilder som var rasistiska (antisemitiska).

Vad som däremot inte stoppades var utställningen i sin helhet, Palestinska föreningen fick ta bort de bilder som jämförde Israels agerande i mellanöstern med förintelsen. Från SR Östergötland där Bengt Cete kommenterar:

– Vi tar undan utställningen nu och sen ger vi den Palestinska föreningen möjlighet att ta bort det här inslaget i sin utställning och ställa upp det material som vi anser är relevant i förhållande till Gazas situation idag, säger Bengt Cete (MP), kultur- och fritidsnämndens ordförande i Norrköping.

Diskussionen om hets mot folkgrupp är intressant, och den kan vi definitivt ta. Men först reder vi ut faktagrunden för debatten.

I det här fallet handlade det alltså om att Mathias Sundin påpekat att Norrköpings stadsbibliotek handlat i strid med sina egna stadgar och upplåtit plats åt en rasistisk/antisemitisk utställning.

När vi väl konstaterat detta faktum kan Mattias Svensson kan ta sig en funderare om det är relevant att skåpa ut Sundin som oliberal.

En annan som reagerat är Sanna Rayman. Även hon tar avstånd från Sundin på de grundvalar som Mattias Svensson anför.

Frågan är aktuell idag, i och med att samma relativisering av förintelsen har smugit in i en utställning på Stadsbiblioteket i Stockholm. Mot detta har en protestgrupp bildats på facebook (en “brölande hop” enligt Mattias Svensson).

Då som nu gäller att relativisering av förintelsen är en del av en pågående deligitimiseringskampanj mot Israel. Detta görs på många sätt, till exempel genom att jämföra Israels legitima aktioner idag med nazisternas brott under andra världskriget. Detta tonar ned betydelsen av förintelsen och svartmålar Israels agerande på ett obehagligt sätt. Det har ingen plats på svenska bibliotek.

UPPDATERING: Mathias Sundin har bemött kritiken i ett inlägg. Det där med fakta.

Tågkaos: Kan SJ leverera?

Genom jobbet åker jag mycket tåg. Det är ett mycket trevligt färdsätt, men tyvärr har jag fått stifta bekantskap med SJs stora problem att hålla sina tider. De senaste fyra veckorna har jag haft komplikationer tre av dem.

Första veckan blev jag en timme försenad eftersom det var vägarbeten mellan Karlskrona och Emmaboda. Då åkte jag tågbuss, och fick sköta reklamationen själv. Chauffören ansåg inte att det var hans ansvar, eftersom han körde på entreprenad.

Nästa vecka var det fel på korglutningen så jag flög som en vante. (När jag klagade hos SJs twitter fick jag rådet att hålla i mig.) Förra veckan fungerade allt som det skulle men nu är det fullständigt kaos.

X2000 från Malmö var försenat en timme. Men jag ska kanske vara glad, det tåg från Emmaboda som jag gick av står såvitt jag vet kvar i Alvesta. SJ har ju av någon anledning stoppat all trafik med icke-x2000 tåg.

Alldeles nyss på mitt x200 stängdes bistron, eftersom det inte fanns någon korglutning i den vagnen. Och nu står vi still i Mjölby på grund av signalfel. Vi får se om jag kommer till Linköping överhuvudtaget.

Det är en sak att vara besviken på dålig service, men SJ verkar helt enkelt inte vara förmögna att sköta tågtrafiken. De tjänar stora pengar men levererar inte vad de lovar. Ett företag som blåser kunderna gång på gång kan inte få fortsätta verka.

UPPDATERING: Jag kom hem, tre och en halv timme för sent. En timme kunde ha sparats om inte tågpersonalen i Mjölby lurade oss att pendeltåget inte gick. Vi satt och häckade på tåget i en timme och under tiden gick flera pendeltåg till Linköping. Till slut berättade dom att tågen faktiskt gick, då hoppade jag ur tåget och på pendeln och var hemma på 15 minuter. Som ett slag i ansiktet kändes det!

Egyptiska fäder säljer sina döttrar

Elder of Ziyon rapporterar från Arab News om de tillfälliga äktenskap som är vanliga i Egypten, och hur barnen från dessa äktenskap ofta lämnas ensamma:

About 900 children born to Egyptian women and Saudi men in what is commonly known as “misfar” or “tourist” marriages are abandoned by their fathers, said an Egyptian activist at a recent forum on human trafficking. […]

“Misfar” marriage refers to a union contracted so that a woman may join her “husband” for the period of time he travels in a foreign country.

The women in such unions are divorced after a short time ranging from a week to a month, the Egyptian newspaper Al-Yaum Al-Sabi reported.

Speaking at the same forum, Azza Al-Jazaar, the general organizer of the Anti-Trafficking of Egyptian Girls program, said that these young women do not know they are being treated like commodities.

Their fathers receive up to 4,000 Egyptian pounds from these men for trading off their girls, she said, adding that most of these girls are below 16 years of age.

Det finns fortfarande mycket att göra för världens kvinnor, men ofta begränsas solidariteten av rädsla för att anklagas att vara främlingsfientlig. Det är få svenska feminister som höjer sina röster mot kvinnoförtrycket i mellanöstern, med Birgitta Ohlsson som ett lysande exempel.