Faktakoll

Fredrik Segerfeldt har skrivit en debattartikel på newsmill som huvudsakligen riktar sig emot mig. Jag måste börja med att korrigera en del faktafel.

Segerfeldt påstår att jag kallar honom judehatare.

Bland de främsta i detta led av bepansrade krigare står bloggaren och folkpartisten Erik Svansbo, som påstår att undertecknad hatar judar.

Det stämmer inte. Jag har sagt att Segerfeldt använder sig av antisemitisk retorik.

Så här säger Segerfeldt vidare:

Jag har på min blogg (www.metrobloggen.se/segerfeldt) bland annat noterat att (1) de som är snarast att dra fram antisemitismkortet också tenderar att vara de som mest högljutt försvarar Israel, (2) de flesta ledarsidor är pro-israeliska och (3) den arabiska antisemitismen skiljer sig i grunden från sin europeiska kusin.

Detta förvandlar Svansbo fantasifullt till att jag påstått “att de som engagerar sig emot antisemitism gör detta medvetet för att dölja kritik mot Israel” samt att jag “ser en pro-israelisk konspiration i media samt skyller mellanösterns antisemitism på Israel.”

Segerfeldt menar att jag förvanskar hans citat. Här nedan radar jag därför upp de olika citat som jag utgått från.

Inflytelserika debattörer och lobbygrupper blåser upp antisemitismens betydelse (länk):

Anledningen till att frågan om anti-semitism får så stor uppmärksamhet, långt utöver vad substansen motiverar, tror jag är inte bara Europas historia. Det beror också dels på den skickliga opinionsbildningen som olika pro-israeliska föreningar bedriver, dels på det faktum att inflytelserika opinionsbildare i bloggosfären och på tidningarnas ledarsidor är pro-israeler. Det handlar alltså om resurser, förmåga och tillgång till media.

Israelvänner använder antisemitismen för att tysta kritik mot Israel (länk):

De debattörer som talar om antisemitism tenderar att vara samma människor som uttalar sig negativt om islam och arabländer. Det ligger då nära till hands att se argumenten om antisemitism som retoriska eller debattekniska grepp för att få bort fokus från Israels politik.

Förklarande av den arabiska antisemitismen, nedtoning av den arabiska antisemitismens farlighet. (länk):

Ja, jag menar att man måste skilja på den europeiska antisemitismen å ena sidan, och den nutida arabiska å den andra. Den förra var riktad mot en svag och utsatt minoritet, hade judarnas utrotning som mål och hade rasism som grundläggande drivkraft. Det finns ingen vettig människa som kan ha någon som helst sympati med det. Den senare antisemitismen har dock sin grund i staten Israels existens, och i dess utrikespolitik.

Arabiskt judehat är inte antisemitism, utan Israelhat (länk):

Jag har dock sett invandrade arabers judehat som ett uttryck för den brist på civilisation i västerländsk mening som finns i det muslimska Mellanöstern. I så motto har vi importerat anti-semitismen med invandringen. Men det är alltså ett integrationsproblem, som har sitt ursprung i Mellanösternkonflikten. Det är inte primärt något judehat, utan först och främst israelhat.

Det är upp till var och en att bedöma om jag har tolkat Segerfeldt fel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.