Felaktigt fokus på bosättningar

Idag har SvD ett stort reportage om Israel, som vanligt skrivet av Bitte Hammargren. Då är det dags att osäkra sin revolver.

Hammargren menar att bosättningarna är illegala enligt internationell lag. Som källa har hon bland annat den israeliska vänsterrörelsen Peace Now, BBC och SvD själva. Så här skriver Jewish Virtual Library om bosättningarnas legalitet:

Another charge is that settlements are “illegal.” The United States has never adopted this position and legal scholars have noted that a country acting in self-defense may seize and occupy territory when necessary to protect itself. Moreover, the occupying power may require, as a condition for its withdrawal, security measures designed to ensure its citizens are not menaced again from that territory.

According to Eugene Rostow, a former Undersecretary of State for Political Affairs in the Johnson Administration, Resolution 242 gives Israel a legal right to be in the West Bank. The resolution “allows Israel to administer the territories” it won in 1967 “until ‘a just and lasting peace in the Middle East’ is achieved,” Rostow wrote in The New Republic (10/21/91). During the debate on the resolution, he added, “speaker after speaker made it clear that Israel was not to be forced back to the ‘fragile’ and ‘vulnerable’ [1949] Armistice Demarcation Lines.”

Se även Fred i Mellanöstern.

Hammargren menar även att det är vattenbrist för palestinierna, och citerar en rapport från Amnesty. Fred i Mellanöstern skrev om denna rapport och konstaterade att palestinierna gör av med mer vatten än svenskarna.

Hammargren pratar med en israel:

Eli Wez hävdar att även två små barn ska ha bragts om livet nära den plats där vi står. Han berättar om grymma detaljer om barnamorden. Kan våldsmannen i det fallet ha haft en psykisk störning?

– Nej, våldet är propagandans fel. De -(palestinierna) lär sig hata Israel i skolorna, säger Eli Wez – ett påstående som de ansvariga för FN-organet Unrwas skolor bestrider.

Att palestinska barn indoktrineras att hata Israel är något som har påtalats av Palestinian Media Watch och USAs utrikesminister Hillary Clinton. Så även om FNs särskilda organ för palestinska flyktingar (alla andra flyktingar hör till UNHCR) bestrider detta så är det ett faktum.

Världen har blivit än mer fokuserad på frågan om bosättningar sedan Barrack Obama försökte tvinga Israel att sluta bygga. Som jag ser det är bosättningsfrågan något som kan lösas med landutbyte, precis som det sägs i FNs resolution 242.

Jag har skrivit förut om detta, den palestinska myndigheten har små reella möjligheter att mäkla fred med Israel. Och frågan är om de egentligen vill. Nyligen sa en högt uppsatt PLO-representant att fredsförhandlingarna bara är ännu ett steg i kampen mot Israel.

Och den mest moderata av alla palestinska ledare, Sallam Fayad, stormade ut från ett förhandlingsmöte eftersom de israeliska representanterna ville ha med formuleringar om “two states for two peoples”, dvs att Israel ska vara en judisk stat. Detta har även förkastats av arabiska ledare.

Jag tror inte att de palestinska ledarna har en seriös strävan efter fred. De har dessutom folket bakom sig, en stor majoritet av palestinierna vill inte se fred med Israel. Västvärldens fokusering på bosättningarna blir en perfekt väg ut för de palestinska ledarna.

De kan hänvisa till bosättningarna och hoppa av förhandlingarna. Som vanligt kommer då västvärldens press på Israel att öka. Och de palestinska ledarna kan luta sig tillbaka och se på när Israel marginaliseras av sina “vänner”.

Detta borde västvärldens media rapportera om.

Se även Aftonbladet samt New York Times.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.