Sexköpsutredningen ett beställningsverk

Sanna Rayman skriver om utredningen om sexköpslagen:

Redan direktiven antydde att utredaren inte behövde bemöda sig om att undersöka om sexköpslagen verkligen är/var en bra idé. Snarare skulle Anna Skarhed utreda hur bra den var och om den behövde skärpas och spetsas för att bli, ehrm, ännu bättre.

Rayman har upptäckt att utredningen inte hittat särskilt mycket fakta som stöd för sitt beställningsverk:

Således borde jag inte vara förvånad när jag över internet tar del av en pressträff som bjuder på idel ordvändningar av typen “Svårt att få några exakta uppgifter, kan vi inte ge”, “jag tror ärligt talat inte” och “svårt att få fram exakta siffror, men mycket tyder ändå på”. I alla fall där utredningen är vag – och det verkar av pressträffen att döma vara många fall – erbjuds vi höjdarargument om “människor på fältet som vi pratat med säger”.

Rayman berättar vidare:

När jag nu bläddrar igenom utredningen – som föreslår skärpta straff – noterar jag även att en fyra sidor lång “berättelse” har inkluderats som bilaga under rubriken “En berättelse”. Texten inkom till utredningen i stället för svar på den enkät (besvarad av totalt 14 personer) man skickat ut till organisationerna PRIS och Rose Alliance och är en text som även har publicerats på Ungdomsmottagningens hemsida.

Här berättar en kvinna som hamnade i prostitution i unga år berättar om sitt mycket sorgliga öde. Jag vill på inget vis förringa denna kvinnas upplevelser. Verkligen inte. Men jag förstår inte vad den gör i en statlig utredning med uppdrag att utvärdera hur en viss lagstiftning har fungerat. Den bidrar bara till den redan starka känslan av att hela utvärderingen är ett svagt case som behöver kryddas med tragiska livsöden för att kunna drivas i mål. (min fetstil)

Sexköpslagen är en abolitionistisk lag, man strävar efter att utrota fenomenet prostitution. Detta mål är omöjligt att uppnå, eftersom fenomenet prostitution alltid kommer finnas. Om man försöker göra det svårt att sälja sex kommer det ofrånkomligt att slå mot de som säljer sex.

Den väg man borde välja är harm reduction. Staten ska bekämpa trafficking och våldtäkt, inte vissa “felaktiga” former av sex.

Läs även Blogge Bloggelitos utmärkta inlägg om detta politiska beställningsverk.

Högg kvinna i bröstet – släpps fri

DN rapporterar om en man som huggit sin hustru i bröstet. Nu går mannen fri:

En rättspsykiatrisk undersökning visade att den åtalade led av en allvarlig psykisk störning, både vid dådet och när han undersöktes. Därmed skulle han kunna dömas till rättspsykiatrisk vård. Men så blev det inte, eftersom tingsrätten inte anser det bevisat att mannen visste vad han gjorde när han knivhögg sin hustru.

Här har vi alltså en man som är bevisat farlig för sin omgivning, som går fri utan straff trots att han nästan dödat en kvinna.

Helt klart finns det mycket kvar att göra inom rättspolitiken. Hårdare straff behövs, eller i det här fallet behövs straff.

Låt mig parafrasera CUF: Svenskt rättsväsende är ett jävla skämt. Så känns det när man läser om fall som detta. Och det är inte det enda.

Hårdare straff för våldsbrott

Idag införs hårdare straff för våldsbrott. Om detta skriver Henrik von Sydow på Aftonbladet:

I dag skärps straffen för grova våldsbrott: misshandel, rån och våldtäkt. Det är en viktig del av alliansregeringens reformagenda som syftar till att höja straffen för våldsbrott och öka människors skyddsvärde med mer rättvisa straff. […]

Med den nya lagstiftningen bryts en tradition med rötterna i 1970-talet av överslätande inställning och alltför låga straff för våldsbrott och övergrepp. Nu ökar domstolarnas möjligheter att åstadkomma straff som står i proportion till brottets allvar.

Men vad vill vänsterpartierna?

Socialdemokraterna vill bilda regering med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – de två partier i riksdagen som av ideologiska skäl motsätter sig skärpta straff för allvarliga våldsbrott. Vänsterpartiets prioriterade rättspolitiska reform är i stället att återinföra halvtidsfrigivningen vilket innebär att låga straff för grova brott ska göras ännu lägre och fängelsedömda ska friges efter halva strafftiden.

Det är samma förslag som riksdagsledamot Thomas Bodström drev som socialdemokratisk justitieminister

Det känns fantastiskt att Alliansen nu höjer straffen för våldsbrott. Det är en skam med alla de mördare och våldsverkare som kommer undan med något futtigt år i finkan.

Det är utmärkt att alliansen nu gör detta till en valfråga. Vill vanligt folk verkligen att mördare, våldtäktsmän och våldsverkare ska få milda straff?