Mer antisemitism från Ship to Gaza

Sveriges Radio P4 har rapporterat från en manifestation för Ship to Gaza, vilket Fred i Mellanöstern har noterat. Där kunde man tidigare läsa följande text:

Kostnären Bitte Alling och författaren Staffan Ekegren hade ställt ut konstverk som en del av manifestationen.

– Någonting som är viktigt är att bojkotta israeliska varor, där kan vi ju var och en göra en insats. Israelerna tycker ju om att göra sig till offer, världens offer. Men det dem är känsliga för, det är ju pengar. Så att om vi slutar handla av dem, och sluta handelsavtal. Där träffar vi dem närmast hjärtat, säger författaren Staffan Ekegren.

Precis, israelerna är känsliga för pengar. Redaktören på P4 Örebro har insett att något är fel och har redigerat texten. Men det går bra att höra om israelernas pengatörst som de håller nära hjärtat på webradion.

Fred i Mellanöstern kommenterar:

Att Ship to Gaza inte störs av antisemitiska strömningar är ingen hemlighet. På deras hemsida länkades exempelvis till den ökände antisemiten Lasse Wilhelmsson som slagit påsarna ihop med den nazi-islamistiske Förintelseförnekaren Mohamed Omar. Ship to Gaza själv delfinansierades av Mahathir Mohamed (i DN: Judehatande finansiär bakom Gaza-konvojen).

För att inte glömma de antisemitiska ramsor som skanderades från den turkiska båten Mavi Marmara.

Att SR inte har bättre omdöme är oroväckande. Radioinslaget ovan bryter inte bara grovt mot Sveriges Radios sändningstillstånd gällande opartiskhet, saklighet och allsidighet – att tala om den turkiska islamistbåten Mavi Marmara som ”fredsfartyget”, och utan att ange Israels sida av saken är ett hån, inte bara mot lyssnarna. Det är ett publicistiskt bedrägeri. Utöver det är det ofattbart att redaktionen öppet sprider antisemitiskt anstrukna resonemang och hat mot israeler från Ship to Gaza. Ljudklippet ligger kvar oförändrat.

Blockad för vapen till Gaza

Claes Arvidsson har skrivit om Hamnarbetarförbundets blockad av Gaza:

Ett tips i all vänlighet.

Blockaden behövs inte.

Den israeliska regeringen har beslutat att släppa in alla varor som inte har militär användning och kan användas för att stärka Hamas – enligt en öppen lista över förbjudna produkter (tidigare arbetade man med hemliga listor över vad som var tillåtet).

Israel har alltså öppnat sina gränser för alla varor som inte har militär användning, ändå blir de utsatta för Hamnarbetarförbundets blockad. Hamnarbetarna vill slopa kvarvarande blockaden. Expressen skriver om ämnet:

Men förtroendemannen Erik Helgeson slår ifrån sig kritiken.
– Så fort man tar ställning för Gaza buntas man ihop med Hamas. Detta är verkligen inte det vi gör. Detta är rent humanitär aktion, säger han till GT.se.

En rent humanitär aktion för införsel av varor som kan stärka Hamas, bland annat vapen.

Den enda slutsatsen man kan dra av detta är att Hamnarbetarförbundet vill tillåta införsel av varor som har militär användning och kan stärka Hamas. Alternativt att de inte har brytt sig om att kolla vad som har hänt på Gazafronten.

Fria Moderata Studentförbundet kommenterar i ett pressmeddelande:

– Att så tydligt ta ställning för Hamas och deras rätt att havsvägen utan kontroll ta in vad helst de önskar, inklusive vapen, är en manifestation av hat mot Israel, inte ett stöd till den lidande befolkningen. De som verkligen vill ha fred i mellanöstern bör istället ta avstånd från terroristgruppen Hamas och det hemska lidande de åsamkat Gazas befolkning.[…] säger Gustaf Dymov, förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet.

De erbjuder sig också att hjälpa till att lasta de israeliska varorna.

Jag undrar för övrigt vilka andra blockader som hamnarbetarförbundet ska genomföra. Nu har de satt israel i blockad eftersom de vägrar föra in vapen till Hamas, och för att de vägrar gå med på att utredas av en internationell utrededning som troligtvis skulle ledas av diktaturer.

Vad fick dem att välja mellanösterns enda demokrati före världens skurkstater? Burma, Nordkorea, Iran, Kuba kan fritt transportera sina varor till Hamnarbetarförbundet. Men när Israel vägrar släppa in vapen till Hamas, då blir det blockad!

Om Sverige hade en regering med någon som helst känsla för rätt och fel i utrikespolitiken skulle de ingripa.

GP har skrivit om blockaden.

SR: Grova faktafel om bosättningar

Fred i Mellanöstern har i ett långt inlägg reagerat på Cecilia Uddéns reportage om IKEA och deras leverens till de israeliska bosättningarna. Reportaget har nu gått ut som TT-telegram och citeras bland annat i DN.

När man tittar på internationell rapportering om bosättningar och jämför med den svenska framgår det hur primitiv och nästan besatt bevakningen är hos oss. Medan det i internationell press framgår att bosättningarna och gränserna på Västbanken är enförhandlingsfråga för fredsprocessen, så fortsätter svenska så kallade mellanösternkorrespondenter att förfasa sig över att bosättningarna fortfarande existerar.

Svenska journalister struntar i att Israel flera gånger föreslagit en lösning. Man öser på om att bosättningarna skulle vara ”olagliga” trots att FN står bakom en förhandlad lösning om dem, och att de ligger på judiskägd mark. Internationell lag slår dessutom fast att Israel har rätt till delar av Västbanken i varje framtida fredsuppgörelse (se nedan).

SR och Cecilia Uddén menar att bosättningarna är “olagliga enligt internationell rätt”. Detta kommenterar Fred i Mellanöstern så här:

Den som kallar bosättningarna ”olagliga” har egentligen bara ett (högst ifrågasatt) argument – nämligen att Fjärde Genèvekonventionen skulle förbjuda en stat att aktivt skicka in egna medborgare till ett område som ockuperats från en annan erkänd stat. Västbanken är ett omtvistat område som i modern tid aldrig rättmätigt tillhört någon annan erkänd stat sedan det Ottomanska Imperiet.

Bosättningarna är alltså en del av förhandlingar mellan israel och palestinierna. Men nu är det så att palestinierna vägrar förhandla:

Så sent som i september 2008 erbjöd Israels förra regering en slutlig fredsuppgörelse som innebar att palestinierna skulle få 99,3 procent av de aktuella områdena efter utväxling av mark, samt en lösning i Jerusalem. Ingen kan förneka att det var ett exceptionellt långtgående försök att nå en fred.

Den palestinska sidan valde dock att strunta i erbjudandet. […] Israel erbjöd en lösning, och palestinierna tackade nej utan eget motförslag. Detsamma gjorde Yassir Arafat, när han erbjöds en liknande lösning 2000-2001 i Camp David och Taba.

Det är skrämmande att se hur avskild den svenska bilden av mellanöstern är från vad som verkligen händer där nere. Denna bild ekas av alla svenska medier, vilket är problematiskt.

Särskilt problematiskt blir det när statliga media ägnar sig åt den här typen av upprepade grova felaktigheter i rapporteringen. Våra skattemedel läggs på vad som i slutändan blir en anti-israelisk kampanj.

Blair: Inga hjälpflottiljer behövs

Tony Blair är representant för fredsinitiativet kvartetten och har utalat sig om flottiljerna på väg mot Israel: “No need for aid flottilas, says Blair

“Where I divide from some others in the international community is that I think that Israel has got a genuine security concern that it is entitled to meet,” said the former British prime minister. “For me, the fact that Israel says, ‘Look, we’re not going to allow things into the [Gaza] seaport, but you can bring them to Ashdod, and we can check them, and then they can come on to Gaza,’ I think that is a reasonable position

Han pratar också lite om Hamas och deras rätt att sitta ned och förhandla med Israel:

If Hamas wanted to be “part of a negotiation for a state of Palestine and a state of Israel,” he elaborated, it would have to shift its position from “saying we reserve the right to kill your citizens at the same time as we’re having this talk.”

Blair har helt rätt. Hamas har förklarat krig mot Israel och strävar efter att utrota staten. En förhandling i ett sådant läge kan helt enkelt innebära att Hamas förhandlare ställer sig upp och skjuter sin motpart.

Men så långt har inte många svenska mellanösterndebattörer tänkt.

Israel and the Surrender of the West

En oerhört träffsäker text om det som händer just nu finns att läsa på Wall Street Journal: “Israel and the Surrender of the West”. Den handlar om den internationella isolationen av Israel:

This is something new in the world, this almost complete segregation of Israel in the community of nations. And if Helen Thomas’s remarks were pathetic and ugly, didn’t they also point to the end game of this isolation effort: the nullification of Israel’s legitimacy as a nation? There is a chilling familiarity in all this. One of the world’s oldest stories is playing out before our eyes: The Jews are being scapegoated again.

“World opinion” labors mightily to make Israel look like South Africa looked in its apartheid era—a nation beyond the moral pale. And it projects onto Israel the same sin that made apartheid South Africa so untouchable: white supremacy. Somehow “world opinion” has moved away from the old 20th century view of the Israeli-Palestinian conflict as a complicated territorial dispute between two long-suffering peoples. Today the world puts its thumb on the scale for the Palestinians by demonizing the stronger and whiter Israel as essentially a colonial power committed to the “occupation” of a beleaguered Third World people.

Författaren Shelby Steele skriver även lite om orsakerna till detta fenomen.

Läs hela texten!

Blockad mot blockad

Svenska Hamnarbetarförbundet inför nu en blockad mot israeliska varor, i protest mot israels blockad av Hamas. På Newsmill skriver de om varför och händelsen rapporteras just nu i de flesta medier.

Blockaden mot Gaza har kommit till på grund av att Hamas förklarat Israel krig, och kontinuerligt anfaller Israel. Blockaden upphör omedelbart om Hamas lägger ned vapnen och sluter fred med Israel. Men det vill inte Hamas.

Omvärlden har heller inget intresse av att pressa Hamas, utan respekterar deras ställningstagande. Istället sätter man en enorm press på Israel.

Hamnarbetarna påstår också att blockaden mot Gaza är illegal och kollektiv bestraffning. NGO monitor har rett ut den legala statusen kring blockaden.

Är den kollektiv bestraffning?

Restrictions on the flow of goods in a war environment do not constitute “collective punishment” under international law.  “Collective punishment” refers to the imposition of criminal penalties and does not refer to the legal act of retorsion (e.g. sanctions, blockades).  In fact, pursuant to Article 23 of the Geneva Convention (which sets standards for the provision of limited humanitarian aid), Israel has no obligation to provide any goods, even minimal humanitarian supplies, if it is “satisfied” that such goods will be diverted or supply of such goods will aid Hamas in its war effort.  As numerous credible accounts have reported, Hamas has diverted supplies from Gaza’s civilian population.

Är blockaden illegal?

Israel’s actions were also in line with the international law obligation to prevent support to terrorists. Security Council Resolution 1373 required all states, by authority of Chapter VII, to “Refrain from providing any form of support, active or passive, to entities or persons involved in terrorist acts, including by … eliminating the supply of weapons to terrorists.” According to international law scholar Abraham Bell, this Security Council Resolution arguably “requires states to block the passage of support to Hamas, a terrorist organization.”

Hamnarbetarnas påstående om att “Vårt fackförbund sympatiserar inte med Hamas och dess agerande” klingar därför falskt.

Hamnarbetarförbundets aktion är ett stöd för Hamas i  deras kamp mot Israel, och såvitt jag kan se även ett brott mot FN-resolution 1373.

Frågan är om denna aktion är laglig.

Tipstack: Ulmerkotten.

Frige Gilad Shalit!

Sionistiska federationen har publicerat ett upprop för Gilad Shalit:

Den 25 juni markerar fyraårsdagen sedan den franska och israeliska medborgaren Gilad Shalit kidnappades av terrororganisationen Hamas på israeliskt territorium i närheten av Kerem Shalom-övergången i södra Gazaremsan. Den 24-årige Gilads bortförande utgör, som en rad internationella människorättsorganisationer framhävt, ett grovt brott mot internationell och humanitär rätt. Däribland den tredje Genevekonventionen.

Gilad tillfångatogs av Hamas eftersom han är en soldat i israeliska armén och israelisk medborgare. Sedan tillfångatagandet har han hållits som gisslan av Hamas på okänd ort, i strid mot internationell rätt. Ingen vet var han är och ingen har tillåtits besöka honom eller kontrollera hans hälsotillstånd.

Han har sedan sitt bortförande för fyra år sedan inte anklagats för att ha begått något brott mot internationell rätt och inget tyder heller på att Hamas avser att föra en process mot honom för något krigsbrott. I strid mot Genevekonventionen har Gilad även förvägrats att hålla kontakt med sin familj och få besök av den internationella rödakorskommittén.

Sverige är idag världens tredje största biståndsgivare till Palestinierna genom sitt bilaterala stöd på 800 miljoner kronor. Detta ger den svenska regeringen en unik möjlighet att med kraft kräva att makthavarna i Gaza friger EU-medborgaren Gilad Shalit, som redan berövats fyra år av sin ungdom.

Den svenska regeringen bör ställa krav på Hamas att de frisläpper Gilad Shalit. Utan internationellt tryck kan detta glömda gisslandrama fortgå hur länge som helst – i strid med internationell rätt.

Skriv under uppropet!

Etablissemanget leker med elden

Det som hände i Sverige under Ship to Gaza-incidenten skrämmer. Redan innan hade Sverige och svenskarna en vinklad syn på mellanösternkonflikten. Genom år av vinklad nyhetsförmedling och israelfientligt agiterande ser svenskarna med självklarhet Israel som skurken i mellanöstern.

De svenska israelkritikernas hållning kan svårligen bli mer negativ  inom ramen för ett normalt politiskt samtal.

Den svenska borgerlighetens utrikespolitik leds av Carl Bildt. Han är öppet israelkritisk. Fredrik Reinfeldt använder det svenska israelhatet till att plocka politiska poänger. Centern, fp och kd har ingen åsikt i frågan, detta till trots att Jan Björklund nyligen utnämnde sig till riksdagens starkaste Israelvän.

Den svenska vänstern är en hårsmån från att förespråka militära angrepp på Israel.

Under Ship to Gaza-incidentens första dygn tystnade den politiska debatten. Trots att väldigt få fakta var kända gick hela Sverige ut i ett unisont fördömande. Från ett ohållbart kritiskt läge stegrades kritiken ytterligare till ett politiskt tordönsvrål.

I Sverige bytte Israelvännerna sida, en efter en. Redan innan fakta var kända påstådde både Sanna Rayman (på twitter) och Fredrik Federley att Israels aktion inte går att försvara. Gunnar Hökmark menade att aktionen på internationellt vatten “inte kan ursäktas“. SvDs Claes Arvidsson menade att israels agerande var “helt oacceptabelt, rätt och slätt fel.

Folkpartiets israelvänner hukade mangrant och partiet publicerade istället ett pressmeddelande där man talade om sanktioner mot Israel.

När de normalt israelvänliga krafterna hängav sig till israelkritik utbröt klappjakt på Israelvänner. Normalt sätt blir man uthängd när man tar ställning. Den här gången blev man uthängd när man inte fördömde Israel utan faktagrund, som resten av Sverige gjorde.

Både jag och Mathias Sundin blev utsatta för mer eller mindre medvetna felciteringar för att skapa bilden av galna pro-israeler. Man kan kortfattat säga att vett och sans lämnade mellanösterndebatten under några dygn.

Det är inte så konstigt att antisemitismen grasserar när hatet mot Israel blir så intensivt som under Ship to Gaza. När inga krafter finns som håller emot brister fördämingarna. På min blogg kom mängder med antisemitiska kommentarer.

Det som också kan nämnas är Veronika Palms bloggblunder om “dom Utvalda”. Veronika Palms okunniga uttalande uppmundrar såklart de näthatande antisemiterna.

När etablissemanget blir så starkt fördömande som under Ship to Gaza-incidenten händer något mycket obehagligt. Hela det politiska spektrat förskjuts, vilket gör att extremisterna får frikort.

Nathan Shachar sätter ord på mina tankar i sin Newsmill-artikel:

Något otäckt pågår i Sverige. Varje tendens till invandrarfientliga klichéer motarbetas prompt och tydligt från politikernas sida – men antisemitiska hetsare och våldsromantiker för en legitim och behaglig tillvaro, stryks medhårs och idealiseras i medierna varje gång Israel skall kölhalas. Det har pratats en del om judarnas flykt från Malmö. Min gissning är svenska judar också på andra orter rätt snart kommer att tvingas till mer långtgående flyttplaner.

Det svenska israelhatet trappas upp, med regeringens goda minne. Från ett extremt dåligt läge förvärras situationen ytterligare. Situationen för Sveriges judar är hotad, och med dem Sveriges ställning som demokrati.

För det är detta det till syvende och sist handlar om. Frågan om Israel är ett test på demokratisk mognad. De svenska resultaten är alarmerande.

”If Israel goes down, we all go down”

Spaniens före detta premiärminister har skrivit en debattartikel till stöd för Israel. Så här skriver han om Israel:

Uniquely in the West, it is the only democracy whose very existence has been questioned since its inception. In the first instance, it was attacked by its neighbours using the conventional weapons of war. Then it faced terrorism culminating in wave after wave of suicide attacks. Now, at the behest of radical Islamists and their sympathisers, it faces a campaign of delegitimisation through international law and diplomacy.

Sixty-two years after its creation, Israel is still fighting for its very survival. Punished with missiles raining from north and south, threatened with destruction by an Iran aiming to acquire nuclear weapons and pressed upon by friend and foe, Israel, it seems, is never to have a moment’s peace

Han skriver också om hur europeiska politiker förhåller sig till Israel:

To defend Israel’s right to exist in peace, within secure borders, requires a degree of moral and strategic clarity that too often seems to have disappeared in Europe. The United States shows worrying signs of heading in the same direction.

Något som är helt klart är att Sverige och svenska politiker inte har den moraliska klarhet som krävs för att ens nyansera debatten om Israel. Carl Bildt har en anti-israelisk linje som glädjer arabvärlden. Fredrik Reinfeldt skiter i vilket och passar på att ta poäng på den israelhatiska opinionen i Sverige.

Israelvännerna i Folkpartiet hukar ängsligt med det blöta fingret i vinden. När det är vindstilla kan man uttrycka ett försiktigt stöd. Annars håller man helt enkelt klaffen.

Läs José María Aznars artikel. Sällsynt att se en statsman från Europa.

PS: Artikeln publicerades från början i The Times, men eftersom de kräver registrering har nu artikeln återpublicerats på World Jewish Congress’ hemsida.

Bistånd som dödar

Fredrik Segerfeldt är liberal debattör och har skrivit en bok om bistånd, “Gör ingen skada!

Fredrik Segerfeldt har i sin nya bok Gör ingen skada! Biståndets hippokratiska ed gått igenom forskningslitteraturen och hittat en annan berättelse än den gängse. Han menar att man inte kan fastslå några tydliga positiva resultat på mottagarländernas utveckling. Risken är i stället stor att våra ansträngningar att stimulera utveckling i fattiga länder faktiskt bidrar till att upprätthålla fattigdomen där.

Nu skriver Fredrik på sin blogg om ett särskilt tydligt fall av detta:

Ett av huvudbudskapen i Gör ingen skada är att bistånd har oönskade konsekvenser, ungefär som medicin ofta har biverkningar. Ibland är bistånd rent dödligt. I Bangladesh verkar så vara fallet.

Från Aftonbladet:

Uppemot 77 miljoner människor i Bangladesh, halva landets befolkning, har exponerats för arsenik i dricksvattnet och riskerar att dö i förtid.
Biståndsfinansierad brunnsgrävning bidrog till att orsaka problemen. Nu krävs biståndsmedel för att lösa dem.

Frågan är väl om bistånd är rätt väg att gå för att avhjälpa de problem som biståndet har orsakat…