SVT rapport om DN debatt

Gårdagens DN debatt om Vilks förtjänar att läsas även idag.

Liberala publicister: Med fara för sitt eget liv har Lars Vilks visat var gränsen för yttrandefriheten numera går i Sverige. Vi ser med oro på hur en stor del av det svenska etablissemanget sviker yttrandefriheten och upplysningens värderingar i fallet Lars Vilks. Det gäller inte bara reaktionen från Sveriges äldsta universitet – symbolen för den svenska upplysningstraditionen – utan också hur Publicistklubben och Pressombudsmannen valt att fördöma Vilks. Svenska opinionsbildare, nyhetskanaler, konstnärer, publicister, journalister och författare döljer sig bakom svepskäl när de väljer att gå skränande islamister till mötes. Lars Vilks förtjänar ett aktivt stöd i den fortsatta kampen för några av samhällets allra viktigaste principer, skriver Paulina Neuding och Johan Lundberg.

DN debatt gör avtryck, och igår i SVT Rapport gjordes ett inslag om Vilks och namninsamlingen för att han ska få återvända till Uppsala Universitet. Uppsala Universitet hade fortfarande inte bestämt sig om man skulle vika ned sig för våldet eller inte. Så det krävs att fler skriver på.

Publicistklubbens ordförande blev intervjuad och sa att hon visst var för yttrandefrihet och att allt annat var en lögn. Detta kallas omvändelse under galgen. Hursomhelst stöttade hon att Vilks skulle återvända till Uppsala för att hålla sin föreläsning. Hyckleri, men oerhört välkommet.

Johan Ingerö hade bästa kommentaren.

”Vi är alla Lars Vilks”

Sydsvenskan har skrivit en oerhört viktig ledare om jakten på Lars Vilks:

Det pågår en människojakt i Sverige. Den som jagas är konstnären Lars Vilks.

I tisdags angreps han av en hatisk mobb under en föreläsning om konsten och yttrandefrihetens gränser på universitetet i Uppsala. Hans hemsida hackas gång på gång. Natten till lördagen försökte man bränna ner hans hus. Mordhoten är lika många som enahanda.

I denna stund tiger alltför många som borde tala tydligt.

Från statsminister Fredrik Reinfeldt (M) hörs inte ett knyst. […]

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP), som borde bli bestört när en föreläsning på ett svenskt universitet stoppas med våld, har inget att bidra med.

Folkpartiets ordförande Jan Björklund är tyst. Maud Olofsson (C) är tyst. Göran Hägglund (KD) likaså.

Patetiskt att Alliansens ledare ser på när en konstnär jagas som ett villebråd i Sverige. Sydsvenskan fortsätter:

Dagen efter överfallet på Vilks gjorde Vänsterpartiet ett uttalande om angreppen på journalister i irakiska Kurdistan: ”Yttrandefrihet och tryckfrihet är demokratins grundpelare”. Om attackerna mot Vilks? Största möjliga tystnad.

Publicistklubben, som ser som sin främsta uppgift ”att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten” är mållös, dess ordförande Ulrika Knutson har tidigare valt att håna Lars Vilks.

Tidningsutgivarna, en organisation som hävdar att den ”kämpar för den svenska tryck- och yttrandefriheten” föredrar av allt att döma att kämpa i det tysta.

Tystnaden talar. Och mobben lyssnar även den. Nu testas gränser. Undfallenhetens gränser.

Ska Vilks behöva dö innan Sverige tar ställning?

Vilks hemsida är återigen hackad.

Stötta Camilla, Skrota sexköpslagen!

Camilla Lindberg har gjort en mycket viktig sak: Som en av få svenska parlamentariker (den enda?) har hon kritiserat sexköpslagen. Liberati och Alexander Bard skriver:

Camilla Lindberg framstår bara mer och mer som Sveriges genuint liberala samvete.En intervju hon gett för Dalarnas Tidningar har nu gett eko i rikspressen. Här kan ni läsa själva vad Aftonbladet och Expressen skriver om Camilla Lindbergs uttalande om att sexköpslagen borde skrotas.

Hatten av, Liberati älskar Camilla Lindberg! Vår gemensamma kamp för liberalismen och mot moralkonservatismen fortsätter!

Camilla berättar på sin blogg att hon får mycket kritik, bland annat från Liberala Kvinnor.

Sjävklart kommer mycket kritik, eftersom sexköpslagen görs möjlig genom det tanke- och åsiktsförbud som rådit kring denna fråga. Det är en lag som finns till för lagstiftarnas skull, och de kommer slåss med näbbar och klor för att få ha den kvar.

Så länge man inte granskar sexköpslagens effekter framstår den nämligen som en framgång. Men om man granskar effekterna ser man att lagen motverkar sitt syfte – den slår mot de svagaste sexsäljarna.

Som jag och Per Hagwall skrev på SvD Brännpunkt: Sexköpslagen är en flopp! Och Camilla Lindberg är en hjälte som vågar säga det.

Vem ska betala vänsterns ledighet?

Carl B Hamilton summerar utkomsten av Miljöpartiets kongress:

Miljöpartiet är arbetsskyggt och har nära till pekpinnen och tvånget.Självklart ska människor så långt det är möjligt själva få bestämma sin arbetstid och göra sitt eget val mellan inkomst, arbetstid och fritid. Tanken att ett politiskt parti ska fatta detaljbeslut över vår vardag och våra viktiga livsval är obehaglig.

Lägg till detta vänsterns beslut om sex timmars arbetsdag. Två av tre vänsterpartier vill alltså ha en arbetstidsförkortning.

Det är denna typ av allt-till-alla-politik som har lett Grekland ned i fördärvet och många andra länder till avgrundens brant.

Sverige är ett internationellt föredöme eftersom vi har fört en ansvarsfull ekonomisk politik. Nu vill vänstern kasta detta över ända med massiva skattehöjningar för att människor ska kunna vara lediga på medmänniskors bekostnad.

Är detta verkligen en ansvarsfull ekonomisk politik, Mona Sahlin?

Kulturdebatt om islam efterlyses

Jag har fått svar från Dilsa Demirbag-Sten i kommentarerna till mitt inlägg “Hirsi Ali misstolkas”. Så här skriver Dilsa:

islam är inte ett genetiskt system som man lämnar genom att konvertera. Var och en är ansvarig för sin tolkning och så länge den inte begränsar någon annans frihet ser jag ingen anledning till varför vi ska lägga oss i människor tro. Visst, alla islamister är muslimer men alla muslimer är inte islamister. Alla präster som förgriper sig på barn är kristna men som du vet är inte alla kristna pedoiler. En distintion som är avgörande för en vidare analys och som definierar en liberal ståndpunkt. Så länge man håller rent är det inga som helst problem att kritisera islam och islamister.

Att göra minareter till en symbol för militant islam är lite väl magstarkt och att dessutom uppmana politiker till att ägna sig åt symbolpolitik är minst lika allvarligt. Vi har sett det förr, när grupper straffas kollektivt. Då gick det mycket illa.

Ingen individ förkroppsligar upplysningen. Det är åsikterna som definierar debattören och tvärtom. Ayaan har rätt att berätta sin historia och hon gör det väl och intressant. Men när hon ger sig in på att föreslå normerande politik blir det tydligt att hon är kollektivist och inte den skarpaste kniven i lådan.

Visst stämmer det att alla muslimer inte är religiösa fundamentalister. Det har jag inte heller sett att Hirsi Ali gör. Jag menar att hon håller rent på det sätt som Dilsa föreskriver, åtminstone i de källor hon hänvisar till.

Det är kontroversiellt att stötta minaretförbudet och med de ordval som hon gör (jämför minareter med hakkors, som en symbol för islamism). Men att avfärda en tes med att det är “lite väl magstarkt” känns inte seriöst. Hirsi Ali kan mycket väl ha fel, men detta måste ju styrkas med argumentation och/eller källor.

Ayaan Hirsi Ali pratar om religiösa muslimer utifrån sin syn på islam. Det är omöjligt att diskutera religioner utan att kollektivisera i någon mån. Jag tycker inte hon kollektiviserar på ett olämpligt sätt.

Jag kan hålla med Dilsa om att Hirsi Ali inte är bäst när det kommer till diskussion om lagstiftning. Jag skulle säga att Hirsi Ali mer är en kulturdebattör än en politiker. Så politiskt kan jag hålla med om att hon är klumpig.

Men som kulturdebattör tycker jag hon är mycket bra. Och där tycker jag Sakine Madon och Dilsa Demirbag-Sten faktiskt inte ens möter henne.

Ayaan Hirsi Ali menar att det inte finns moderat islam. Demirbag-Sten och Sakine Madon svarar med att det finns moderata muslimer – vilket jag inte har sett att Hirsi Ali ifrågasätter.

I väst finns många muslimer. De flesta av dessa är inte så religiösa, utan är muslimer på samma sätt som de flesta svenskar är kristna.

Men pudels kärna är vad de religiösa muslimerna står för. Vad predikar religionen islam? Finns det en moderat form av islam, eller handlar det bara om att de “moderata” muslimerna inte är särskilt religiösa?

Där behövs en kulturdebatt, och jag är faktiskt besviken på att Dilsa Demirbag-Sten agerar politiskt korrekt och försöker fula ut en motdebattör som har viktiga poänger att komma med.

Kommer etablissemanget stötta Vilks?

Nu har Lars Vilks utsatts för mordbrand. Reaktionen efter att han blev attackerad i Uppsala var relativt ljum. Vilks får skylla sig själv, helt enkelt. Det är en skrämmande reaktion.

Lars Vilks har ritat en teckning och visat en film. För detta vill religiösa extremister döda honom. Och det svenska medieetablissemanget hukar.

Vi har sett vissa debattörer som tar ställning, senast Sakine Madon. Det är utmärkt. Men nu behöver vi en stor samling för att visa att vi står upp för Lars Vilks och vår yttrandefrihet.

Den som påstår att de som attackerar Lars Vilks är enstaka vettvillingar är oerhört naiva eller jobbar medvetet för att vilseföra.

Ta ställning nu.

Axess har intervjuat Soreeh Hera. Lars Vilks kommenterar på sin blogg.

Ett år kvar för Maria

Aftonbladet skriver om Maria Wetterstrands popularitet:

I dag, på Miljöpartiets 29:e kongress i Uppsala, väljs Maria Wetterstrand och Peter Eriksson till språkrör för sista gången. Nästa år måste de avgå, enligt partiets stadgar.

Detta är en viktig detalj kring Miljöpartiet. Man har inte förtroende för politiken, men man har förtroende för Maria Wetterstrand. Men Wetterstrand är alltså en lame duck, och efter henne kan det komma vem som helst.

Miljöpartiet går till val med avgående partiledare. Detta faktum borde uppmärksammas mer.

Tittare till Mona: ”Du vet inte hur det fungerar”

Det har uppstått en del debatt om detta inslag i Tv4. Aftonbladet har en artikel:

De rödgröna vill införa en rättighet att jobba heltid. Vid en utfrågning i SVT:s morgonprogram fick Mona Sahlin ta emot kritik från tittarna för förslaget.

– Du förstår ju inte hur det fungerar, sa en uppretad tittare. […]

Socialdemokraterna anser att fler måste gå upp i tid och att det skapar fler jobb. Men i verkligheten skulle det blir tvärt om, enligt kritikerna.

– Hur skulle det fungera om alla som ville fick gå upp i heltid? Det finns ju inte platser till alla. På min arbetsplats skulle det innebära att jag blev av med jobbet, sa Harriet.

Johan Ingerö kommenterar:

Nu blev Sahlin tydligt pressad. Du ska få ha kvar ditt jobb, förklarade hon. Som om det låg i hennes makt att besluta i sådana ting. Harriet fräste, nu tydligt irriterat, till Sahlin att “du vet ju inte hur det fungerar”. Därmed nådde Harriet, bättre än någon allianspolitiker, fram till pudeln kärna. En vänsterledare som inte fattar hur arbetsmarknad och ekonomi fungerar är nämligen vad den här valrörelsen handlar om.

Alla är vi, i egenskap av kommun och landstingsinvånare, arbetsgivare. Sahlins “rätt till heltid” handlar därför i själva verket om vår skyldighet att anställa folk på heltid, vare sig det behövs eller inte. På så sätt blir arbetsmarknaden bara ännu en del i det omfördelningssystem som vänstern vill använda för att, som Obama uttryckte det, “sprida rikedomen”.

Detta har naturligtvis flera baksidor. En är just den som Harriet pekar på. Om en arbetplats har fyra halvtidare och två av dem plötsligt kräver heltid kan det bara ske genom att de två andra sägs upp på grund av arbetsbrist eller genom att arbetsgivaren ökar sina lönekostnader genom att betala mer för samma jobb. Förlorare i denna Tobleroneekonomi blir Harriet och alla andra som slås ut från arbetsmarknaden, och i förlängningen alla vi konsumenter och skattebetalare.

Men allt detta är skitsamma, ty heltid “ska va en rättigheet och deeltid en mööjligheet”.

Sanna Rayman undrar hur denna rätt till heltid ska fungera:

Rätt till heltid förbryllar mig. Hur ska det fungera? När kan man kräva heltid? När som helst, efter en viss tid på deltid? Kan man söka en deltidstjänst och efter ett halvår meddela sin arbetsgivare att man nu vill gå upp i tid?

Man behöver inte vara ett snille för att se hur en sådan lag kraftigt skulle sänka arbetsgivarnas mod att anställa på deltid – särskilt i en fas då företaget växer.

Istället för att växa försiktigt, en deltid i taget, skulle den befintliga arbetsstyrkan få gå på knäna tills arbetsbelastningen blev så stor att en heltidstjänst blev nödvändig och ekonomiskt möjlig. Att förhastat anställa någon på deltid skulle alltid kunna innebära ett ekonomiskt bakslag som det vore omöjligt att förutse.

Att med avsikt skapa en sådan situation för arbetsgivarna är en vansinnigt oansvarig arbetsmarknadspolitik.

Visst känns det som att Harriet Bellafesta träffade en öm punkt. Mona Sahlin förstår inte hur hennes förslag om rätt till heltid fungerar. Resultatet av denna “reform” blir att Harriet och många andra deltidsanställda kommer få gå från sina arbeten. Företagen kommer få svårare att anställa personal på det sätt som de själva vill.

Harriet Bellafesta får nu kritik från Ola Möller (s), som menar att Harriet Bellafesta inte har rätt att kritisera Mona, eftersom hon inte har nationalekonomutbildning.

Det har bildats en fanclub för Harriet Bellafesta på Facebook.

Organiserad attack mot yttrandefriheten

Inslag.se skriver bra, bland annat om Publicistklubbens ordförandes ryggradslöshet:

Ulrika Knutson, Publicistklubbens ordförande, hade den goda smaken att beströ en konstnär, som just blivit föremål för en mordkomplott, med en matta av ironiska kommentarer. Stackars uppmärksamhetstörstande Lars hade gått och blivit mordhotad. Jamen halledosingen då, var det inte det han ville, så säg? Inte ett ord antydde att hon skulle se en mordhotad konstnär som något allvarligt. Tvärtom hette det att DN:s ledarsida dansade efter Vilks pipa och ”trumpetar lydigt” när de kallade mordhotet för ett hot mot oss alla. Detta från Publicistklubbens ordförande. Japp.Publicistklubben.

Per Gudmundson har också en mycket bra text om attacken mot Vilks.