Yttrandefrihet inget för Högskolan i Jönköping

Lars Vilks har stoppats från att framträda på Utrikespolitiska föreningens debatt om yttrandefrihet i Jönköping:

På grund av säkerhetsrisken vill varken Internationella Handelshögskolan, Kulturhuset på Tändsticksområdet eller Hotel Victoria ställa upp med lokaler.
– Först frågade vi om vi kunde ha eventet någon annanstans istället för på skolan, men vi har fått samma svar hos alla att det är den främsta anledningen, säger Johan Nordberg från den ideella högskoleföreningen.

I rubriken anges att säkerhetsproblem ställde in föreläsningen. Johan Nordberg igen:

Har det förekommit något hot?
– Vi har inte mottagit några direkta hot alls, inte Vilks heller. Men vi har hört upprörda röster, men det ligger väl i föreläsningens natur att det blir så.

Säkerhetsrisken är alltså ett falskt skäl.

Det tyngsta ansvaret faller på Högskolan i Jönköping. Det är universitetens roll att värna yttrandefriheten, men här väljer Högskolan i Jönköping istället att ta ställning för vissa religiösa grupper som anser att deras religion inte ska få kränkas.

Patetiskt, och mycket allvarligt. Frågan om Vilks rondellhundar är fortfarande aktuell.

Via Erixon.

Vals efter Snickar-August

>

Min iPhone har gjort att jag kommit igång bra med uppladdning av låtar. Här är en svängig vals efter min far.

Jag har precis anmält mig till uppspelningen för att bli riksspelman. Förra året fick jag diplom, i år går det förhoppningsvis bättre!

”Rättvisemärkt riskerar cementera fattigdom”

Idag har Johnny Munkhammar och Martin Källstrand en mycket intressant debattartikel inne i Nerikes Allehanda. Munkhammar har publicerat artikelnsin blogg, här är ett utdrag:

Vad har Rättvisemärkts krav för effekter? Ta småskaligheten. Bönderna får inte göra sig beroende av anställda utan måste driva sin farm genom sin egen eller sin maka eller barns arbetskraft. Men en bonde som inte får låta sitt företag växa, bland annat genom att anställa, kommer naturligtvis aldrig att ta sig ur fattigdomen.

Vidare krävs minimipriser. På Rättvisemärkts hemsida kan man läsa att ”odlaren garanteras ett minimipris för sin råvara, ett pris som ligger över världsmarknadspriset”. Det är så bakvänt det kan bli – först kräva småskalighet som innebär stopp för ökad produktivitet, sedan sätta ett högre pris. Men man får inte mer betalt förrän produktiviteten ökar.

Rättvisemärkt menar att deras krav förbättrar för de fattigaste. Men Munkhammar och Källstrand visar på att de har fel:

Det är när jordbruken kan producera mer och bättre fast med mindre arbete som intäkterna och därmed inkomsterna för de anställda ökar. En förening i ett rikt land långt borta kan inte sitta och hitta på priser som de tycker är lämpliga. I det fall man bara skulle handla av dem som har ett väl utvecklat jordbruk som motiverar de högre priserna diskriminerar man dem som är fattigast och verkligen behöver sälja.
Dessutom drar man undan alla drivkrafter att verkligen förbättra jordbruksprodukterna om det visar sig att man kan få mer betalt utan att förbättra dem. Och det råkar vara just de drivkrafterna som gör länder rikare – från Sverige till Zimbabwe.

Viktigt att kritik framkommer mot denna oerhört framgångsrika produkt. Det är en modern form av avlatsbrev, där vi tror oss köpa ett bättre liv för de fattigaste. Men vägen till helvetet är som bekant stenlagd med goda avsikter.
Se även Erixon.

Palestinsk sionistisk organisation bildad

Via Israel National News får jag veta att det nu bildats en palestinsk sionistisk organisation:

For the first time since pre-State days when Zion and Palestine were synonymous terms, a “Palestinian Zionist Organization” has been established – by Arabs.

The latest Arab to show his public support for Israel is Elias Issa, who describes himself as a “European West-Bank Palestinian.” He writes that he chose a unique approach by which to celebrate Israel’s 62nd birthday – namely, by launching the Palestinian Zionist Organization. He says his goal is “to show the world why it must support the Jewish people and to [distance itself] from the terrorist Palestinian government.”

Organisationen har bildats av avhoppare från terrorgrupper, som t ex Walid Shoebat:

Shoebat was born in Bethlehem, the grandson of the Mukhtar of Beit Sahour. Shoebat joined the PLO in his youth, and was involved in attacks against Israel, and later moved to the U.S. After the 9/11 attacks in 2001, Shoebat became an active advocate against Islamism and a fervent supporter of the State of Israel, arguing that parallels exist between radical Islam and Nazism.

Speaking to Israel National Radio’s Tovia Singer some years ago, Shoebat said, “I deeply wish to be granted forgiveness from the [IDF] soldier whom I almost killed… I would beg [him] to please understand that I underwent an educational occupation of hatred which brainwashed my mind to hate Jews. We were taught it since we were children and I did not know any better.”

Intressant att höra om en organisation som går mot strömmen. Visst är denna grupp något extrem, men den är fullt jämförbar med gruppen Judar för israelisk-palestinsk fred som är mainstream i Sverige.

Minska antalet myndigheter

I helgen släppte Timbro en rapport och en debattartikel om opinionsbildande myndigheter. På det följde ett ledarstick från Östgöta Correspondenten som Dick Erixon igår uppmärksammade. Jag håller självklart med, och är glad att frågan tas upp.

Corren lyfter också en annan viktig fråga i sin artikel, frågan om mängden myndigheter i Sverige.

Forum för levande historia är långtifrån den enda statliga myndighet som bedrivit opinionsbildning.

En annan är Glesbygdsverket som inrättades 1991. I verkets instruktion sägs att man ska “främst genom påverkan på olika samhällssektorer verka för goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för glesbygds- och landsbygdsbefolkningen”. Denna karaktär av särintresseorganisation ville socialdemokraterna kompensera genom att inrätta ännu en statlig myndighet – storstadsverket.

Statliga myndigheters opinionsbildning har kritiserats hårt av borgerliga politiker och debattörer sedan lång tid. Inför valet 2006 lyfte Alliansen problemet till en valfråga. Därför är det märkligt att så lite har gjorts för att komma till rätta med problemet.

Visserligen har man slagit samman flera av myndigheterna och lagt ned det hårt kritiserade Arbetslivsinstitutet, men i dess ställe har man inrättat en ny myndighet med liknande uppgifter – Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser.

Man skulle kunna hålla på ganska länge med att räkna upp konstiga myndigheter. Såvitt jag vet är de uppemot 500, och många av dessa ägnar sig också åt opionionsbildning.

Där har vi ännu ett viktigt område för alliansen. Är till exempel Nämnden för hemslöjdsfrågor en värdefull myndighet att värna?

Svenskt bistånd hindrar freden

Fred i Mellanöstern har ett mycket intressant inlägg om svenskt bistånd och mellanösternkonflikten:

Det är obegripligt att regeringen inte använder sin roll som huvudfinansiär av palestinierna till att ställa krav på att den palestinska ledningen börjar fredsförhandla med Israel, avbryter demoniseringen och motverkar terrorgrupper. Utan fredsförhandlingar om nya gränser och andra utestående frågor blir det ju ingen palestinsk stat.

Allra mest vedervärdig är dock den mångmiljonrullning som Gunilla Carlsson ansvarar för till rent politiska lobbygrupper som sysslar med stigmatisering av Israel.

Inte inågot annat biståndsområde läggs svenska pengar på politisk propaganda. Där nöjer man sig med att hjälpa till i utvecklingsarbetet. Men i fallet Israel utgör de kampanjerna en betydande del av rekordbiståndet till palestinierna.

Skandalöst nog handlar den politiska lobbyingen inte om att få palestinierna att sätta sig vid förhandlingsbordet, att erkänna den judiska staten eller att upphöra med terrorism. Nej, den syftar uteslutande till att göra Israel till en pariahstat, att ifrågasätta dess rätt att existera inom nya framförhandlade säkra gränser, samt att lägga skulden för konflikten uteslutande på Israel eller Israels försvar.

FiM radar upp fakta om grupper som Palestinagrupperna och Diakonia, som med sina följeslagarprogram skiljer ut sig markant. FiM citerar en insändare från tidningen Dagen, där en deltagare berättar om den biståndsfinansierade resan:

Om man med några få ord ska sammanfatta föredraget så är det så att palestinierna är snälla, söta, gulliga och rara medan israelerna är brutala, grymma och hänsynslösa förutom en och annan fredsaktivist som stöttar palestinierna.

Det kanske är den bild man har och den förstärktes ytterligare när föredragshållaren som svar på mannens utbrott ”Man borde skära halsen av alla judar!” svarade med orden ”Man måste skilja på judar och israeler.”

Svenskt bistånd går direkt till organisationer som motverkar fred i mellanöstern. Det är absurt och viktigt att det uppmärksammas – läs hela FiMs inlägg.

Kommentarsplugin

Jag är intresserad av att hitta en plugin till wordpress som gör det möjligt för besökare att gradera inlägg så att dåliga kommentarer automatiskt kan tas bort. Youtube har denna funktionalitet.

Någon läsare som har ett bra förslag på vad som kan användas?

UPPDATERING: Jag googlade lite snabbt och hittade en plugin som heter Comment Rating. Nu är kommentarerna fria och ni läsare har möjlighet att nedgradera dåliga kommentarer, och efter ett visst antal negativa röstningar döljs inlägget.

Hoppas det funkar bra, saknar den livliga debatten som fanns här tidigare.

UPPDATERING 2: Har nu valt att återigen sätta på förhandsmoderering av kommentarerna. Det verkar inte gå att ha öppna kommentarer när man bloggar om de ämnen jag bloggar om.

Ja till moskén i Göteborg

Jag skrev tidigare om balansgången mellan kritik av islam och islamofobi. Ett bra exempel på dilemmat är min partikamrat Helene Odenjungs blogginlägg om moskébygget i Göteborg.

Helene Odenjung skriver mycket positivt om bygget:

Det är en självklarhet att också muslimska göteborgare ska kunna utöva sin tro. Andlig frihet är en av grundpelarna i liberalismens samhällsbygge och innebär rätten att hysa och uttrycka politiska, religiösa och andra övertygelser. Att Sveriges muslimer ska hindras från att utöva sin religion är oacceptabelt och här måste liberaler tydligt ta ställning.

Signaturen Utlandssvensk har skrivit många kritiska kommentarer på min blogg om Folkpartiet och är mycket upprörd över bygget, eftersom finansieringen kommer från Saudiarabien. Från SR:

Den saudiska tolkningen av islam anses vara sträng och konservativ. Men enligt såväl stiftelsen som saudierna ställs varken krav på styrelseposter eller vem som ska få den viktiga rollen som imam i moskén. Saudierna har dock åsikter om hur moskén ska drivas.

Se även the Local samt GP.

Jag håller med Helene Odenjung i hennes välkomnande av moskén.Vi har religionsfrihet i Sverige, och självklart ska moskéer tillåtas att byggas.

Nu ligger ansvaret på Ahmed Al-Mofty och Sveriges Muslimska Kommitté att visa att moskén kan vara ett positivt exempel trots sin saudiska finansiering.

Och ansvaret vilar tungt på oss liberaler som stöttar bygget att vara vaksamma. Moskén ska vara en plats för människor att utöva sin tro och inte en plats där fördomar och intolerans frodas.

”Islamofobi är inte liberalism”

Sakine Madon skriver idag i Expressen om ett tv-program i Axess med Ayaan Hirsi Ali: Islamofobi är inte liberalism:

Kan oförmågan att se när legitim islamkritik glider över i en önskan om att utplåna all muslimsk tro bero på svårigheten att hålla flera bollar i luften samtidigt? […]

Vi är många som påpekar kulturrelativismens problem: att delar av vänstern blundar för kvinnoförtryck, homofobi med mera med hänvisning till “andras kulturer”. […]

Det är däremot skillnad på att ta dessa debatter av liberal övertygelse och på att göra det med udden riktad mot alla troende muslimer eller mot pluralism.

Madon lyfter en viktig fråga. Hon tar särskilt upp Ayan Hirsi Ali, som har varit en viktig debattör. Idag har hon dock gått över gränsen för vad jag tycker är rimlig debatt. Madon exemplifierar bland annat med att hon jämför minareten med hakkorset.

Jag har själv trott mycket på Hirsi Ali. I denna bloggpost märkte jag för första gången hur hon gått över gränsen.

Sakine Madon kritiserar även Dick Erixon, en debattör som jag respekterar. Men jag delar Madons kritik om att Erixon ibland går över gränsen för vad som är rimlig kritik av islam.

Jag har brottats med förhållandet mellan legitim kritik av islam och islamofobi och rasism. Det finns fallgropar på båda sidor – antingen tystnar man av rädsla för att stämplas som rasist. Eller också går man på för hårt och förlorar sig i islamofobi.

Det finns inga enkla svar i den här debatten, därför är det så viktigt att den förs. Bra inlägg av Sakine Madon.

Via Jonathan Leman.

UPPDATERING: Se även Dilsa Demirbag-Sten i Expressen.