Sundin och Lindberg: Nej till datalagring

Idag på SvD Brännpunkt kommer mina partikamrater Mathias Sundin och Camilla Lindberg med ett nyskapande förslag:

Ska Sverige införa EU:s så kallade datalagringsdirektiv eller ska vi spjärna emot och försöka ändra på beslutet istället? Partierna vacklar just nu fram och tillbaka och det är svårt för väljarna att veta vem man ska rösta på om man inte vill införa direktivet.

Vi lanserar därför ett väljarkontrakt som riksdagskandidater som lovar att rösta nej till införandet av direktivet kan skriva under. […]
Vi uppmanar fler – ledamöter och kandidater från alla partier – att skriva under väljarkontraktet att rösta emot varje försök till införande av direktivet i Sverige.

De lanserar även sajten www.nejtilldatalagring.se.

Detta har uppmärksammats idag av flera i bloggosfären. Per Gudmundson skriver om Sundin i väljarnas tjänst. Hax tycker att Lindberg och Sundin borde bli piratpartister. Men varför ska man vara det när man kan vara parasitpartist?

Video: Hamas använder barn som mänskliga sköldar

IDF har nu släppt ett svar på Goldstonerapporten. I Jerusalem Post kan man läsa om rapporten:

“The Goldstone Report is one-sided, biased, selective and deceptive, since it simply accepts Hamas claims at face value and presents everything through Hamas’s eyes,” Erlich said. […]

“By placing all of their weaponry next to homes, by operating out of homes, mosques and hospitals, by firing rockets next to schools and by using human shields, Hamas is the one responsible for the civilian deaths during the operation,” Erlich said.

The Goldstone Report states that its authors “found no evidence that Palestinian combatants mingled with the civilian population with the intention of shielding themselves from attack.”

The Malam report, however, brings declassified videos that show how Hamas used civilians as human shields and deployed its weaponry and command centers inside civilian homes.

En av dessa videos kan ni se nedan:

Karikatyr – Dåligt. Piska kvinnor – Bra

Wolfgang Hansson (sic) skriver en briljant kommentar till att Malaysia nu attackerar Sverige på grund av vår yttrandefrihet:

I den muslimska världen ses teckningen som en medveten provokation. Ett sätt att förnedra muslimer.

Man kan hylla yttrandefriheten och ändå hysa förståelse för den muslimska reaktion.

Den förståelsen naggas dock märkbart i kanten när muslimska regeringar går ut och försöker utnyttja bråket för inrikespolitiska syften. Regeringar som behandlar sina egna medborgare som skit.

Som Malaysia.

33-åriga fotomodellen och tvåbarnsmamman Kartika Sari Dewi Shukarno begick i juni förra året ett ohyggligt brott. Hon besökte en bar och drack där en öl. Hon erkände brottet.

För detta har hon dömts till böter och sex piskrapp enligt Malaysia sharialagar som allt oftare används mot landets muslimska befolkning.

Hansson kommenterar vidare Malaysia utrikesministers agerande:

Jag vet inte vad utrikesminister Anifah Aman personligen tycker i frågan. Förmodligen tycker han det är helt i sin ordning.

Däremot blir han ohyggligt upprörd över Lars Vilks rondellhund. Så till den milda grad att han kräver att den svenska regeringen ska straffa de tidningar som publicerat teckningen.

Dags att piska upp några svenska chefredaktörer, kanske?

Precis som Dick Erixon skriver har reaktionerna på hotet mot Vilks i svenska medier varit mycket bra. Det är oerhört glädjande.

Inte trodde jag att jag skulle få se en av Aftonbladets vänsterskribenter känga på de muslimska diktaturernas dubbelmoral. Det hade vi inte sett för ett par år sen.

Tack Wolfgang Hansson!

Mediernas falska mellanösternbild

Elder of Ziyon länkar en text från Robin Shepherd Online. Det har skrivits mycket om Israels senaste utspel om bosättningar, mitt under det amerikanska besöket. Det har däremot skrivits väldigt lite om vad palestinska myndigheten nyligen gjorde:

Now consider the response to the Palestinian Authority’s decision last week to celebrate the worst terrorist atrocity ever perpetrated inside Israel (the 1978 bus massacres which left 38 dead including 13 children) by naming a central square in Ramallah after its perpetrator, Dalal Mughrabi.

That was a statement of values and intent, glorifying mass terrorism and signalling to Israel and the world that the Palestinians can never be trusted to abide by civilised norms. It tells you everything you really need to know about Israel’s conflict with the Palestinians and why peace with them has proved elusive for more than six decades.

Shepherd noterar att endast New York Times skrivit om denna händelse. I Sverige har ingen skrivit, men varenda liten landsortstidning har TTs israelkritiska telegram.

Detta är en skandal, som pågår hela tiden i journalistiken om mellanöstern. Shepherd menar att detta är en form av censur:

By leaving the general population in a state of near total unawareness about the realities that Israel confronts in its dealings with the Palestinians, even neutral and unbiased observers are bound to come away with the impression that Israel is the guilty party in this conflict.

Visst är det censur. Medierna uppviglar till israelhat genom att bara granska en sida i konflikten.

”Flyktingbarn” hot mot asylrätten

Per Gudmundson skriver idag en viktig ledartext i SvD om de ensamkommande flyktingbarnen som i många fall inte alls är barn, utan ungdomar eller kanske t o m äldre än så.:

År 2009 kom 2250 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. 2000 var det 350, och 2008 var det 1510. Under januari och februari i år kom 392. Andelen närmar sig nu 10 procent av samtliga asylsökande.

Av de som kommit i år är 317 pojkar. Långt fler än hälften av de sökande, 224, är över 15 år gamla – varav 186 pojkar.

Den ojämna köns- och åldersfördelningen antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katastrofer. Det ligger istället nära till hands att misstänka att familjer i ett antal patriarkala länder (idag främst Afghanistan, Somalia och Irak) väljer ut en högt värderad son, samlar de cirka 150000 kronor som krävs för smuggelrutten, och investerar i hans framtid.

Mycket bra att denna kritik lyfts. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att förstå att ett begrepp som “ensamkommande flyktingbarn” med särskilda möjligheter till asyl kommer att utnyttjas. Det är nämligen få barn som lyckas ta sig till Sveriges gränser på egen hand – det krävs bland annat stora pengar för flygbiljetter m m.

Gudmundson skriver vidare:

Med det blodiga 1900-talet i åminnelse står det klart att rätten till asyl är en grundbult i ett rättfärdigt samhälle. Viljan att ta emot dem som flyr undan förföljelse är en mätare på samhällets medmänsklighet.

Men när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism.

Visst är det så.

Vänstern: Talibaner nu eller om 1,5 år

Idag i studio ett debatterade Hans Linde (v) och Per Wirtén, frilandsskribent och före detta Dagens Arena.

Per Wirtén motsvarar någon form av moderat vänster, och anser att militären måste finnas i Afghanistan för att möjliggöra en politisk process. Han står mot Hans Linde och kommunisterna i Vänsterpartiet, som vill dra tillbaka trupperna nu.

Hans Linde fick frågan om tillbakadragandet inte kommer betyda att talibanerna får makten och slaktar hjälparbetare med mera. Men det menar Linde, att det kommer inte hända, om man tar med dem i en politisk process.

Han verkar dock ha missat att de politiska alternativen i detta fall är demokrati och mänskliga rättigheter eller diktatur. Om man ska kompromissa med talibanerna måste man närma sig deras position. Vilket troligtvis innebär bland annat burka på för kvinnorna.

Per Wirtén är dessutom fast övertygad om att den enda chansen väst har är de närmaste 1,5 åren. Sen är det kört, och då måste man dra tillbaka trupperna och låta talibanerna slakta demokraterna och spärra in kvinnorna. Oklart varför.

Ett annat alternativ är ju att vi tar kampen mot talibanerna och slåss för mänskliga rättigheter tills vi vinner. Men vänstern väljer istället att ge upp och lämna över det afghanska folket i tyranniets händer. Det är solidaritet, det!

Var står Sahlin?

Peter Rubenstein har en viktig artikel ute på Newsmill idag: “Mona Sahlin bör be judarna i Malmö om ursäkt”. Mona Sahlin blev som bekant mycket upprörd när Göran Hägglund påpekade att det fanns antisemitism bland Malmös muslimer

Den senaste tidens antisemitiska hatbrott kommer inte från några vilsna skinnskallar utan är en direkt följd av den antisemitism som finns hos delar av den muslimska befolkningen i Malmö. Jag vet, för jag är själv malmöbo och jude. Jag vet för att jag har varit med när vi har blivit utsatta […]

Detta måste diskuteras för att man ska få bukt med problemen. […]Erkänner man inte den muslimska antisemitismen, då går det inte heller att göra något åt den.

Han berättar gripande om en händelse vid den pro-israeliska demonstrationen i Malmö under Gazakriget:

Efter att manifestanterna, flera av dem överlevande från Förintelsen, tvingats fly mot en bakgård, sprang muslimska ungdomar efter för att hitta judar att trakassera.

En av mina vänner berättade för mig om hur några av dessa ungdomar pekade på hennes pappa och sa “Han är jude”. Pappan som talar flytande arabiska svarade “Ja, jag är jude, vad gör det?”. Han fick svaret “Vi ska döda dig din jude”.

Men nu vägrar alltså Mona Sahlin se att antisemitismen i Malmö finns hos delar av den muslimska befolkningen. Självklart inte hos alla, men bland delar en utbredd antisemitism.

Rubenstein ställer en berättigad fråga:

Varför blir Sahlin upprörd över att höra sanningen? Är Sahlin så totalt okunnig om situationen trots att hon haft ett möte med den judiska församlingen i Malmö där det måste ha framgått vilken bakgrund förövarna har? Eller vågar hon inte, likt Reepalu, stöta sig med den muslimska gruppen eftersom att det är valår?

Det är en relevant fråga. Mona Sahlin och Socialdemokraterna har låtit Ilmar Reepalu hållas, trots att han inte har bett om ursäkt för några av sina uttalanden.

Debatten bör lyftas från den rabiate Ilmar Reepalu till Mona Sahlin. Hon har visat sitt förtroende för Ilmar Reepalu och är därmed ansvarig för hans agerande så länge han sitter kvar.

Skäll på judiska centralrådet, Sahlin

I går i Agenda rök Mona Sahlin ihop med Göran Hägglund, och Hägglund konfronterade Sahlin om varför Ilmar Reepalu vägrar be om ursäkt. (Från Expressen):

Göran Hägglund ställde sig frågan varför Ilmar Reepalu inte velat be om ursäkt, och menade att det kanske beror på att han inte vill stöta sig med muslimska väljare.
– Han kan inte stöta sig med andra grupper i Malmö. Vi talar om vänstermänniskor, vi talar om muslimer, sa Hägglund.

Då blev Mona Sahlin arg:

– Nu blir jag upprörd, sa hon flera gånger.
Hon gick till attack mot Göran Hägglund – och krävde att han skulle be om ursäkt.
– Du antyder att gruppen muslimer skulle vara för att judar blir utsatta. Du gick över gränsen. Du borde be om ursäkt, sa S-ledaren.

Om Hägglund ska be om ursäkt då ska föredrädare för Judiska församlingen i Malmö och Judiska centralrådet också be om ursäkt.

Så här sa Lena Pösner-Körösi från Judiska centralrådet om förföljelserna av judar i Malmö (från TT/Nyhetskanalen)

Och när antisemitiska hatbrott anmäls i Malmö beskriver brottsoffren ofta gärningsmännen som unga muslimer eller som personer med arabisk bakgrund, enligt Susanne Gosenius.

Lena Posner Körösi vill därför att SMR (Sveriges muslimska råd) tydligare tar avstånd från hatbrott.
– Jag skulle önska att de tydligt går ut och säger att de inte accepterar att det bland dem finns grupper som beter sig antidemokratiskt och ger sig på människor med en annan religion, säger hon.

Bland Malmös muslimska grupp finns undergrupper som inte ser positivt på judar. Självklart skulle Reepalu förlora på att ödmjuka sig för Malmös judar med avseende på dem. Mona Sahlin borde svara på Hägglunds fråga, för den känns relevant.

UPPDATERING: SvD Ledarbloggen och Fredrik Segerfeldt skriver om händelsen.

8e mars: Sabuni mot hedersförtryck

I lördags talade Nyamko Sabuni på Folkpartiet Östergötlands årsmöte, och lyfte då hederskulturen som ett hot mot kvinnor. Från Corren:

– Att inte kunna välja sin partner, att inte kunna fullborda sin skolgång och att giftas bort som barn är inte acceptabelt. Vi måste ha lagstiftning som omöjlig- gör detta och det ska inte tillåtas några undantag. Undersökningar visar att 70 000 kvinnor mellan 15 och 26 år inte har möjlighet att välja sin partner.

Hedersförtrycket är det mest konkreta jämställdhetsproblemet vi möter idag i Sverige och världen. Här finns det mycket att göra.

För mig, liksom för Nyamko, är hederskulturen den viktigaste frågan på internationella kvinnodagen.

Se Jerusalem Post för mer info om detta.

Reepalu och (s) legitimerar antisemitiskt tänkande

I UNT finns idag en mycket bra analys av Ilmar Reepalus agerande: Reepalu förstår inte frågan. Hans linje är att Ilmar Reepalus agerande förklaras av hans okunskap i ämnet.

Jag tar mig friheten att bena ut några av Håkan Holmbergs slutsatser och reflektioner kring vad Ilmar Reepalu sagt och gjort.

  • Fördömer man sionismen som sådan så fördömer man också judiska kulturella strävanden och alla de judar och israeler som anser att staten Israel har rätt att finnas samtidigt som de är djupt kritiska mot statens nuvarande politik. Men i TV4 talade Reepalu på nytt om antisemitism och sionism som två former av “rasism”.
  • Reepalus tal om en “israelisk konspiration” för ofrånkomligen tankarna till denna (antisemitiska) föreställningsvärld. I TV4 valde Reepalu att förbigå frågorna på denna punkt med tystnad.
  • Judar i Sverige har naturligtvis inte mer ansvar för politiken i Israel än vad afrikaner i Sverige har för vanstyret i Zimbabwe. Ändå har Reepalu tidigare uttryckt sig som om han ansåg att Malmös judar hade ett särskilt ansvar för att kritisera Israels krigföring i Gaza
  • I TV4 i går kunde han inte rakt av medge att det i dag i första hand är judar i Malmö som drabbats av olika hatbrott utan att samtidigt säga att de mest kränkta är de som drabbats av kriget i Gaza -som om det ändå fanns ett moraliskt ansvar för Gazakriget att utkräva av judarna i Malmö.

Holmberg har troligtvis rätt i sin analys av att Reepalu är okunnig. Men hans slutsats kring detta förstår jag inte alls:

Om Reepalu verkligen hade styrts av illvilliga avsikter så hade han inte desto mindre uttryckt sig på ett helt annat sätt, som är välbekant från olika typer av extremistpropaganda. Vad vi ser är i stället nya exempel på att han inte har reflekterat över innebörden av ord och formuleringar och alltså inte förstår vad reaktionerna beror på. Det vore orättvist om detta skulle drabba socialdemokraterna som parti.

Ilmar Reepalu tar avstånd från antisemitism och hatbrott – utmärkt. Men i sina uttalanden visar han prov på ett antisemitiskt tankesätt och antisemitiska föreställningar. Och hans uttalanden gör att dessa föreställningar legitimeras och sprids.

Under två veckors tid har nu Reepalu basunerat ut sina grumliga tankar kring judar och Israel. Självklart ska detta drabba Socialdemokraterna som parti. För i slutändan handlar detta om att Mona Sahlin låter Reepalu hållas – hennes händer är smutsiga.

Reepalus bevekelsegrunder är ointressanta. Han och (s) måste ställas till svars.