Bloggstatus

Jag har en nedperiod i mitt bloggande, som ni kära bloggläsare säkert märker. Det känns trist och annorlunda.

Som ett led i att skapa mer intresse från mig själv för att blogga har jag nu släppt kommentarerna fria igen.

Invandring kräver låglönemarknad

Dick Erixon skriver om ett frukostseminarium från Timbro om invandrares arbetsmarknad. Där släppte man bland annat rapporten “Fattigdomsfällan slår igen“.

– Sveriges arbetsmarknad är utformad för högutbildade och högproduktiva. Lågutbildade och grupper vars produktivitet är svår att uppskatta får inga jobb, sa Hans Westerberg.

– Långvariga bidrag och höga ersättningsnivåer anges ofta som en huvudorsak till den här fattigdomsfällan, och att man med lägre nivårer skulle få människor från bidrag till arbete. Men det gäller ju under antagandet att det finns arbeten att gå till. Som det ser ut idag finns inte alls massor med arbeten på den produktivitetsnivå som passar denna lågutbildade grupp, sa Anders Bornhäll.

Dick Erixon kommenterar:

När jag i bloggen tidigare i höst rappporterade om mötet med amerikanske författaren och kolumnisten David Frum i Washington, sa han öppet och utan att göra något stor sak av det, att invandringen till Amerika är en fördel för de som tjänar mest, medan den kan vara en nackdel för dem som tjänar minst. Nyanlända invandrare konkurrerar om jobben där utbildningskraven är låga. Det gör tjänstesektorn billigare för dem som kan köpa, men de som själva arbetar i den lågproduktiva delen av tjänstesektorn riskerar att få sänkta lönenivåer.

Detta får inte sägas i Sverige. Det politiska mantrat från alla riksdagspartier är att Sverige ska konkurrera med högkvalificerad produktion.

Men om de hundratusentals människor som kommit till Sverig till del är analfabeter eller lågt utbildade, hur ska detta hänga ihop?

För mig är det självklart med fri arbetskraftsinvandring. Men invandring av andra skäl, t ex flyktingskäl, är en kostnad för landet och denna kostnad måste självklart lösas på något sätt.

I Sverige tar vi in mängder med invandrare som har låg kompetens, samtidigt som vi stänger dem ute från arbetsmarknaden. Resultatet blir utanförskap, segregering och problem.

Sverigedemokraterna vill minska invandringen, men jag gissar att de inte är särskilt tända på en låglönemarknad. Vänstern vill inte ha någondera – de vill fortsätta att ha en hög invandring utan att hantera den på något särskilt sätt.

De borgerliga har två rimliga alternativ. Antingen sänka invandringen av personer med låg kompetens, eller att reformera arbetsmarknaden.

Bosättningar olagliga – eller?

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

Erik Rozenman i LA Times.

The conviction that Jewish settlements in the West Bank are illegal is now so commonly accepted, it hardly seems as though the matter is even open for discussion. But it is. Decades of argument about the issue have obscured the complex nature of the specific legal question about which a supposedly overwhelming verdict of guilty has been rendered against settlement policy.

There can be no doubt that this avalanche of negative opinion has been deeply influenced by the settlements’ unpopularity around the world and even within Israel itself. Yet, while one may debate the wisdom of Israeli settlements, the idea that they are imprudent is quite different from branding them as illegal.

Indeed, the analysis underlying the conclusion that the settlements violate international law depends entirely on an acceptance of the Palestinian narrative that the West Bank is “Arab” land. Followed to its logical conclusion—as some have done—this narrative precludes the legitimacy of Israel itself.

David M Philips i Commentary Magazine: “The Illegal-Settlements Myth

Ta debatten med SD och förlora

Gunnar Sandelin är mannen som skrev den berömda DN-artikeln “Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna“. Nu är han tillbaka igen med artikeln “Hög invandring och mångkulturella ideal hotar välfärdsstaten“. Det är den mest lästa artikeln på Newsmill just nu. Ett utdrag:

När det gäller frågor som rör invandring och asyl har det alltför länge i politiken och i det offentliga samtalet rått ett öststatsliknande klimat, där den som har en kritisk hållning utifrån fakta riskerar att stämplas som psykiskt störd, företrädelsevis lidande av någon fobi som resulterar i aversioner mot främmande människor, religioner eller kulturer (xenofobi, islamofobi). Att vilja ha ett samhälle som man känner igen sig i definieras som någonting närmast patologiskt.

Det finns mycket att säga om invandring, men den viktigaste aspekten är den som Gunnar Sandelin tar upp ovan. Det svenska debattklimatet har länge varit mycket auktoritärt. Det har gällt för prostitution, men där börjar taket höjas. Numer kan man problematisera ämnet utan att stämplas som pro-trafficking eller torsk.

Men i debatten om immigration finns inte de alternativen. Idag handlar det om förenklat om att man är för svensk immigrationspolitik och då är man god. Eller också vill man problematisera och då är man Sverigedemokrat och rasist. Precis som Gunnar Sandelin skriver ovan.

De svenska politiker som säger sig vilja ta debatten med Sverigedemokraterna står såvitt jag vet till fullo bakom svensk immigrationspolitik. Jan Björklund har yttrat att det finns problem med integrationen, annars har det varit rätt tyst. Det som däremot framkommit är att de etablerade politikerna och medierna är totalt anti-sd.

Den etablerade politikern som tar debatten med SD måste hålla sig inom ramen för den rådande politiska diskursen kring invandring. Den innebär att man helst inte ska prata om invandring, och om man pratar om den måste det vara i positiva och väldigt generella termer.

Om man debatterar med SD utifrån gällande diskurs kommer man förlora. Den som går utanför gällande diskurs kommer stämplas som pro-sd och rasist.

Folkpartiet försökte problematisera invandringen för ett antal år sedan, men det blev för känsligt och Mauricio Rojas hamnade i frysboxen. Sedan dess har det varit tyst. Men på landsmötet öppnade Jan Björklund för debatt med Sverigedemokraterna, och även för problematisering.

Men för att SD ska kunna stoppas måste vi få till en integrationspolitik som fungerar. Johan Ingerö beskriver situationen:

Sveriges problem är, enligt min uppfattning, att Sverige kombinerar en socialdemokratisk arbetsmarknad med en liberal migrationspolitik. Enkelt uttryckt: allas rätt att misslyckas med att ta sig in på en genomreglerad arbetsmarknad, och uppbära diverse bidrag under tiden.

Om man väl börjar debattera kommer dumheten i svensk immigrationspolitik att framstå i ljus dager. Den har kunnat överleva på grund av att den inte debatterats.

Så för de etablerade partierna som vill hålla sig innanför de gällande ramarna är det bäst att fortsätta tysta ned SD. Tyvärr fungerar det inte i längden, eftersom SDs stöd ökar. Etablissemangets bästa försök att fortsätta tysta ned SD är att prata om blocköverskridande samarbet för att fortsätta tysta ned problemen. Det kommer leda till att SDs stöd fortsätter att öka.

Det som är kärnan i SD-problemet är att vi har en dålig immigrations- och integrationspolitik. Första steget är att man tar debatten och vågar problematisera. Men den politiker som trots allt ger sig ut för att försvara vår dåliga integrationspolitik kommer förlora. Integrationspolitiken måste förändras till något som håller långsiktigt.

För Hamas är moskéer vapenfabriker

Såg på SVT Agenda om Goldstonrapporten, och inslaget var relativt balanserat. Man rapporterade om Goldstonerapporten och ställde frågan till Goldstone om hur Israel ska kunna försvara sig mot Hamas. Han sa att det var OK att attackera vapenfabriker, men inte moskéer.

Vad han verkar ha missat är att Hamas användare moskéer som vapenfabriker. Jag skrev om det här, läs IDF spokesperson här.

Om man resonerar som Goldstone finns det ingen möjlighet att försvara sig mot terrorgrupper som Hamas. De bryter mot lagar genom att använda sjukhus och moskéer som vapenförråd. Men landet som blir attackerat har ingen möjlighet att försvara sig, eftersom de då bryter mot Goldstone och mediernas regler och kommer bli utmålade som förövare.

Deras alternativ är då att dö eller bli fördömda.

PS: Vad Agenda inte heller berättade var att Goldstonerapporten skrevs som ett beställningsverk från diktaturerna som tagit över FNs  råd för mänskliga rättigheter.

Dörrknackning ett framgångskoncept

Igår skrev DN om en undersökning kring dörrknackning, som menade att 80% av svenska folket är negativa till metoden. Det har fått en mängd tyckare att uttala sig i frågan, bland annat Jimmy Fredriksson i GT som inte tycker att politiker ska knacka dörr, eftersom politiker är så anonyma i Sverige.

Mathias Sundin är dörrknackningens ambassadör i Sverige. Under min tid i Norrköping åkte Mathias till USA och lärde sig metoden. Vi i fp Norrköping fick möjlighet att prova.

När man säger dörrknackning tänker de flesta på Jehovas vittnen eller dörrförsäljare. Det är den attityden man möter när man knackar dörr. Folk öppnar dörren och inser med skräcken i halsen att de står framför en politiker. De tror de ska bli stående i 20 minuter och aldrig bli av med människan.

Sen frågar man artigt om man får lämna över material, de flesta tackar ja. Efter detta säger man lika artigt tack och hej. Personen ifråga blir då svårt chockad – de behöver inte stå och gagga med någon som vill övertyga en! Politikern ville bara lämna lite material!

Den tacksamhet som personerna känner smittar. Man får för det mesta ett tack och hej då, eller kanske till och med ett glatt tillrop.

Nordegren i P1 idag menar att också 70% av valarbetarna är negativa till dörrknackning. Den attityden känner jag väl igen. Jag minns särskilt en äldre partimedlem som åkte ut med Mathias och mig. Han hade inte riktigt förstått att han skulle knacka dörr och såg ut som sju svåra år när han insåg vad han förväntades göra.

Men när vi väl kom igång märkte han som de flesta av medlemmarna att det är väldigt kul att gå runt. När vi mötte honom efter ett tag småsprang han mellan husen med ett stort leende på läpparna.

Att stå vid torgbord eller dela flygblad på stan är döden i jämförelse med dörrknackning. Dessutom är det inte ens i närheten så effektivt.

Mathias Sundin skriver idag i Expressen om ämnet. Jimmy Fredriksson har delvis rätt i sin kritik av det svenska politiska systemet – men personer som Mathias kan förändra. Jimmy Fredriksson och andra kan knyta näven i byxfickan eller jobba för förändring.

Jag tänker jobba för Folkpartiet och Mathias och ser fram emot att knacka ett gäng dörrar här i Linköping under valrörelsen.

Ny antisemitism och islamofobi

Från Haaretz:

But while European Islamophobia mostly manifests itself in straight forward hatespeech, and should be slammed and fought as such, the anti-Semitism of today is far more sophisticated. It originated from the same extreme right that fuels anti-Islamism, but right-wing anti-Semitism has not evolved. Neo-Nazis spout the same gall, but are widely despised, if even heard, and as such cannot be considered dangerous.

Mycket läsvärd text!

Via SII.