Kunderna stoppade SAAB

Från Aftonbladet:

Fredrik Almqvist, 34, har jobbat på Saab i 15 år. Och han kan inte förstå att ett av Sveriges främsta varumärken går i graven.– Hur fan kan regeringen slänga bort 30 års bilutveckling? I andra länder har man stöttat bilindustrin. Men Maud Olofsson kommer bara med massa kvalificerat skitsnack.

Enligt honom är det vansinne att slänga bort all kompetens som finns samlad i Trollhättan.
– Maud Olofsson hade verktygen men hon använde dem inte. Både miljöbilspremien och skrotningspremien togs bort. Men nu får hon inte låta all kunskap här gå till spillo. Det vore oförlåtligt

Jag lyssnade på ett radioprogram från Trollhättan för en tid sedan, där fanns representanter från fack och SAAB och politiker från Trollhättan. Alla pratade om den kvalitet och kompetens som fanns i Trollhättan.

Det är som att alla nu är övertygade om att SAAB var världens bästa företag, vilket det kanske var. Det var bara det att kunderna inte ville köpa deras bilar, utan valde andra bilmärken. Fredrik Almqvist och bland annat Mona Sahlin är övertygade om att SAAB borde tas över av staten och drivas vidare som något slags Trabant 2010.

Men det spelar ingen roll hur många stödmiljoner man öser in i SAAB – inget förtar det grundläggande faktum att kunderna valde andra bilar istället.

PS: Makarna Roos och Zakridsson menar att de “gav sina liv” till SAAB. Ja, antingen det eller också fick de möjlighet att jobba på SAAB under hela sina liv. Det beror lite på hur man ser på verkligheten.

Makarna beskyller även de “regeringen” för att SAAB går under. Skyll på kunderna istället.

Sudan: ”Förintelsens värderingar bakom klimatavtal”

Jag skrev tidigare om hur diktaturerna förberedde sig för att få cash på klimatkonferensen i Köpenhamn. Där skrev jag bland annat om Sudan, vars regering har ett folkmord på sin CV. Men det gör inget, de får ändå sitta vid FNs fina bord och förhandla om klimatavtal. Nu gick det inte som Sudan ville, från Haaretz:

The Sudanese official, Lumumba Stanislas Dia-ping, who chairs the Group of 77 and China bloc of 130 poor nations, said the pact was “a solution based on values, the very same values in our opinion that funnelled six million people in Europe into furnaces.”

Dia-ping is known for strong statements and declared the draft deal the worst in the history of climate negotiations.

The draft “asked Africa to sign a suicide pact, an incineration pact, in order to maintain the economic dominance of a few countries,” he said.

Countries including Venezuela, Sudan and Tuvalu said they opposed a deal spearheaded on Friday in Copenhagen by the United States, China, India, South Africa and Brazil at the summit. The deal would need unanimous backing to be adopted.

Opponents said the document, which sets a target of limiting global warming to a maximum 2 degree Celsius rise over pre-industrial times and holds out the prospect of $100 billion in annual aid from 2020 for developing nations, was too weak.

The document “is a solution based on the same very values, in our opinion, that channeled six million people in Europe into furnaces,” said Sudan’s Lumumba Stanislaus Di-aping.

Man får gå till utländsk media för att få en verklig bevakning av FNs patetiska cirkus, där hälften av de beslutande medlemmarna är diktaturer. Hälften av medlemmarna är brottslingar och brutala mördare. Men i svenska mediers ögon är de höga ärovördiga diplomater.

Jag gråter inga tårar över att det inte blev något skarpt avtal om pengar till sådana som mördarna i Sudan.

Palestinierna avvisade freden – igen

Fred i Mellanöstern går i en lång bloggpost genom vad som hänt i mellanöstern på senaste tiden, och tar upp en mycket viktig kolumn: Alltid ett skäl att tacka nej av Mats Skogskär i Sydsvenskan.

En palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza med östra Jerusalem som huvudstad är vad palestinierna erbjudits av Israel och avböjt. Mer än en gång. Senast i september 2008.

Den senaste tiden har bilden av det erbjudande Israels förre premiärminister Ehud Olmert då gav den palestinske presidenten Mahmud Abbas kompletterats med en rad nya detaljer.

Enligt Jerusalem Posts nätupplaga, som i sin tur hänvisar till uppgifter i den israeliska TV-kanalen Channel 10 i tisdags, rådde i stort sett enighet mellan parterna om vilka områden i nuvarande Israel som skulle överlämnas till palestinierna i utbyte mot de större israeliska bosättningarna på ockuperad mark.

Israel skulle annektera 6,5 procent av Västbanken. Den blivande palestinska staten skulle, efter landbytet, få en yta motsvarande 99,3 procent av Västbanken och Gaza före sexdagarskriget 1967.

I en intervju i The Australian för två veckor sedan konstaterade Olmert att Israel på så sätt skulle kunna behålla de stora bosättningar som utgör förorter till Jerusalem, vars östra del skulle bli huvudstad i en palestinsk stat.

”Även om jag var övertygad om att Jerusalem, historiskt och känslomässigt, alltid kommer att vara det judiska folkets huvudstad, så var jag redo att dela staden”, sade Olmert.

Västbanken och Gaza skulle enligt förslaget förbindas med en tunnel under palestinsk kontroll. I erbjudandet till Abbas ingick också att Israel, som en symbolisk gest, skulle ta emot 5 000 palestinska flyktingar.

Huvuddragen i Olmerts erbjudande har varit kända en längre tid och bekräftades i allt väsentligt av Abbas i en intervju i Washington Post i slutet av maj. Som förklaring till att budet – av allt att döma det förmånligaste någon palestinsk ledare fått – avvisades sade Abbas:

”Klyftan var för stor.”

Se mer detaljer i Haaretz.

Agerandet minner om hur Arafat hanterade Camp David Summit. Israelerna lade fram ett mycket generöst erbjudande, vilket förkastades av Arafat som istället utlöste den tredej intifadan. Världen fördömde p.. nej, som vanligt fördömde man Israel.

Det finns inga incitament för palestinska ledare att ta initiativ till fred. Världen skuldbelägger och demoniserar Israel oberoende av vad palestinierna gör.

Det är som jag tidigare har sagt, palestinska ledare är hindret för fred i Mellanöstern.

Köpenhamn: Diktaturerna får cash

Det verkar vara på gång ett avtal mellan världens rika och fattiga länder, som går ut på att de fattiga ska få pengar av de rika. Mattias Svensson på Neobloggen kommenterar:

[…]det alternativ som ligger på bordet i Köpenhamn klingar bara allt för välbekant av politikens alla begränsningar. Handel med utsläppsrätter låter bra i teorin, men är i praktiken en låtsasmarknad som stoppar miljardvinster i fickorna på ryska oligarker och oljebolag. Läs mer i vetenskapsjournalisten Ronald Baileys Neoartikel. Till det en astronomisk välståndsöverföring på 5 procent av den högproducerande världens BNP till världens diktaturstater.

Hur naiv måste man inte vara om man ser detta som den enda möjliga lösningen på mångfacetterade och komplexa problem som uppstår följer av global uppvärmning? Tror ens Ann-Charlotte Marteus att Mugabe fixar fungerande skydd mot stigande vattennivå för sin befolkning om vi bara ger honom pengar?

Det finns mycket att invända över klimatmötet i Köpenhamn. Journalisterna tror att världen ska gå under och detta möte genom fina, demokratiska FN, ska lösa alla problem.

Som alltid med FN gäller det att hälften av medlemmarna är diktaturer, det vill säga organisationer som skiter i mänskliga rättigheter eller att hålla ingångna avtal. Är det någon som tror att de verkligen bryr sig om klimathotet? Och att de kommer använda våra skattepengar till att bekämpa detta hot?

Som ett exempel så hörde jag att Sudan var med i förhandlingarna. Ni vet, landet vars regering har medverkat till att hacka ihjäl ett antal hundra tusen människor med machete. Tror ni att dom kommer bekämpa klimathotet, eller använda pengarna för att förtrycka sin befolkning?

Gissa en gång!

Klimatbacklash förespås

Jag blir vansinnig när jag läser all rapportering om Klimathotet och Armageddon som kommer om vi inte gören bättring och upphör med all koldioxidutsläppning.

Det är som om att journalisterna har släppt på alla spärrar. Nu kan de vräka ur sig allt de kan, och skriva om en fråga som de brinner för till 100%.

I min i övrigt utmärkta lokaltidning Corren har det flera gånger klippts in reportage från klimatmötet i Köpenhamn eller bara allmänt “fakta” om Klimathotet.

Men jag tror de har glömt en sak – folk måste bry sig också. Jag köper inte min tidning för att läsa den politiskt korrekta smörja som journalisterna använder för att visa hur fina de är för andra journalister.

Klimathotet har slutat att vara en miljöfråga – den har förvandlats till ett dekret från överheten som nu alla medborgare ska rätta sig efter.

Om jag får tolka samtiden en smula så säger jag att folk snart kommer fullkomligt tröttna på allt vad klimathot heter. Och då spelar det ingen roll om frågan är viktig eller inte.

Så tänk en gång till, journalister, innan ni slår på stora trumman för klimatet för femtielfte gången.

De grönas bruna tendenser

Idag på Expressen Sidan 4 skriver Mattias Svensson om miljörörelsens bruna drag:

Ska gravida kvinnor som redan har ett barn utsättas för tvångsaborter? Ska varje del av samlivet övervakas av staten? Ska föräldrar med mer än ett barn förvägras arbete och bostad? Ska de tvingas betala en femtedel av sina inkomster i extraskatt?
Det förespråkade ekonomen Diane Francis i gårdagens Expressen. Den kinesiska diktaturens repressiva ettbarnspolitik lyfts, utan detaljer som de ovanstående, fram som en lösning på såväl klimatproblem som “överbefolkning”.
Francis är inte ensam i sin beundran för diktaturers repressiva, planerande och kontrollerande politik. För bara några dagar sedan förklarade meteorologen Pär Holmgren i tv-programmet “Korseld” att det största hindret för klimatpolitiken är allmänna, demokratiska val. Dem ville han avskaffa.

$vensson skriver på sin egen blogg:

Undrar förresten hur det känns för miljöpartiet att i år ha delat ut ett pris till någon som enligt egen utsago länge förespråkat demokratins avskaffande? Eller att kommunala skattepengar använts för att låta diktaturkramaren turnera bland landets kommuner. Inte så värst klimatsmart, va?

Det är fascinerande att se hur vänstern alltid uppfinner nya anledningar att avskaffa demokratin. Och hur de som gör det får en upphöjd plats i media och kastas skattepengar på.

Pär Holmgren borde pekas ut som den dåre han är. Och Miljöpartiet borde ställas till svars för om de fortfarande anser att han är värd sitt pris.

Ta debatten med SD och förlora II

Nu visar även forskning att jag har rätt. Från Riksdag och Departement:

Riksdagspartierna har, med några få undantag, valt att inte ta upp invandring i någon större omfattning.
Erfarenheterna från andra länder i Europa visar att om etablerade partier tar upp invandring på dagordningen, skänker det legitimitet åt högerpopulistiska partier.  Så har skett i Österrike, Belgien, Danmark och Norge.
Genom att välja motsatt strategi i Sverige har inget högerpopulistiskt parti kommit in i riksdagen under 2000-talet, enligt en forskarrapport från Göteborgs universitet. […]
Forskningsrapporten slår fast att det alltså inte tjänar något till att ”ta debatten med extremhögern” när det gäller invandringen. Resultatet blir bara att den typen av partier får en fastare plattform att stå på.
Den bästa strategin rent partiegoistsikt är att inte ta upp frågan över huvud taget. (min fetstil)En effektivare strategi för riksdagspartierna skulle kunna vara att fokusera på ekonomin, där högerpopulistiska partier ofta är splittrade; partierna lockar allt från nyliberaler till välfärdskramare.
Vad det i sin tur sedan innebär för det demokratiska klimatet och öppenheten i debatten tål att diskuteras.

Opinionsläget: Dags att kommunicera

För några år sedan kollade jag igenom West Wing eller Vita huset som programmet heter i Sverige. Där lärde jag mig mycket om politik. Ibland känns det som att Reinfeldt och hans stab inte har sett programmet.

Den senaste tidens sjukförsäkringsdebatt är rätt anmärkningsvärd. Att det ska löna sig att arbeta är regeringens käpphäst. Tidigare använde sossarna sjukskrivningar som ett sätt att dölja arbetslöshet. Alliansen har ändrat på det, som Anna Dahlberg så förtjänstfullt visade igår.

PJ Anders Linder skrev en rätt bra krönika igår: “De försiktiga generalernas kris“. Reinfeldt har helt enkelt ställt sig över den svenska debatten under sitt halvår som ordförande. Under tiden har sossarna som vanligt pumpat på. Och i sjukförsäkringsdebatten har de fått en önskefråga med en önskemotståndare: Christina Husmark-Persson har fått tala i Reinfeldts ställe.

Cristina Husmark Pehrsson hade behövt mycket mer hjälp av sin statsminister för att få styr på diskussionen. Nu hade hon inte auktoritet nog att dämpa överdrifterna på egen hand utan nidbilderna fick chans att sätta sig. När Försäkringskassan i torsdags rapporterade att de har gått igenom sin statistik, och att det inte är fler cancersjuka som får sin sjukskrivning avbruten efter sex månader idag än vad det var före regeringens reform, var ingen intresserad av att lyssna. En orättvis bild av sval inkompetens hade redan fått fäste.

Sossarna är ett idéparti med två idéer: Att ta makten och att sedan behålla den. I deras budget visar det sig att de har samma politik som Alliansen, vilket de har mörkat för journalisterna.

De kan gärna tänka sig att åter göra sjukförsäkringen till ett sätt att dölja arbetslösheten.

Det har pratats en hel del om att Alliansen behöver visa mer visioner. Visst kan det vara så, men jag tror inte det är det viktigaste. Alliansens politik är fortfarande kontroversiell, och valet nästa år ser ut att bli en repris av förra valets frågor.

Det som gäller för regeringen är att kommunicera. Tyvärr verkar man då och då lägga av med det. Som om att man nästan är lite för fin för att kommunicera om den tråkiga inrikespolitiken. Det är roligare att regera.

Då vinner sossarna.

Klarspråk om sjukförsäkringarna

Anna Dahlberg på Expressen skriver idag briljant om regeringens sjukförsäkringsreform:

Årets dummaste debatt. Så skulle man kunna beskriva de senaste veckornas hätska konflikt om sjukförsäkringarna. […]

– Vi har använt sjukskrivningar som ett sätt att lösa andra problem än ohälsa, framför allt sysselsättningsproblem. Norrlands inland, exempelvis, har traditionellt försörjts genom sjukförsäkringen. Det nya är att staten inte längre accepterar detta, säger Bertil Thorslund, analytiker på försäkringskassan.
Effekten har varit dramatisk. När Göran Persson avgick som statsminister för tre år sedan hade Sverige högst sjukfrånvaro i hela EU. Tre år senare har antalet långtidssjukskrivna halverats från drygt 200000 till runt 100000 och kostnaderna sjunkit med över 40 procent.
Sverige har gått från att vara Europas sjukaste land – fast vi objektivt sett är ett av världens friskaste – till att närma oss EU-snittet.
Det är en imponerande bedrift. Jag skulle vilja påstå att det är regeringens viktigaste insats hittills, även om man har misslyckats med den betydligt större gruppen förtidspensionärer.

Bästa svenska julskivorna

Idag är det tredje advent och hemma i min lägenhet håller jag och min flickvän på och skapar julstämning. Vi tänder ljus, dricker glögg och självklart lyssnar vi på julmusik.

För mig finns det egentligen bara en julskiva. Folk & Rackares skiva Stjärnhästen är jul för mig. När jag växte upp lyssnade vi alltid på den.

Det är en härlig skiva med blandning av visor vi känner igen, ofta i folkliga varianter eller med medeltida känsla. Samtidigt som det är modernt. Helt underbart.

Tyvärr verkar inte skivan finnas till försäljning på cd. Det som återstår då är nedladdning, och en snabb sökning visar att skivan finns flera sajter. Men det är upp till var och en vad man anser om det!

Självklart är det dags för en återutgivning av denna klassiker. Stjärnhästen till försäljning nu!

Näst bästa julskivan är “Vintervisor” av Triakel. Det är en härligt avskalad skiva med svenska folkvisor i sättningen fiol, tramporgel och sång.

Som tredje alternativ finns även skivan “Jul i folkton”, vilket också är en mycket bra skiva. Här rekommenderar jag självklart Spotify.

Så det finns lite att välja på för er som uppskattar svenska traditioner som jag gör. Glad tredje advent!

PS: Vad det gäller glögg kan jag verkligen rekommendera årets julglögg. Den klassiska glöggsmaken har kompletterats med en ton av mandarin. Det låter corny men det är väldigt gott.