Bidragsmigration framför allt

Alla tjänar på om debatten lägger sig

Hanif Bali skriver om Migrationsverkets senaste rapport om asylmigration:

Idag släppte migrationsverket sin rapport om hur många asylsökande som förväntas komma till Sverige de kommande två åren.

På en söndag. Mitt i semestertider. Det är ju uppenbart så att Migrationsverket – tillsammans med regeringskansliet – gör sitt yttersta att denna rapport inte ska uppmärksammas.

Vad säger den då? Jo, den säger att asylärendena kommer fortsatt ligga på abnormt höga nivåer på ca 23 000. De tillfälliga asyllagarna man antog 2015 kommer löpa ut i mitten av 2019 och därefter beräknas asylvolymerna öka med ytterligare 25%. Enbart på ett halvår.

Antalet anhörigärenden prognostiseras att landa på ca 70 000 bara för 2019. Bara nästa år är det ca 100 000 asyl och anhörigärenden som ska behandlas.

Gunnar Sandelin skriver om reaktionerna på migrationen på Dagens Samhälle: Media sprider en felaktig bild av invandringen

Via media sprids bilden från politiker, opinionsbildare, journalister och ledarskribenter att Sverige nu tillämpar en strikt migrationspolitik som ligger på ”EU:s miniminivå”. Nyligen fastslog Göteborgs Postens politiska redaktör Alice Teodorescu i en ledarkrönikadetta påstående, liksom vår statsminister har gjort flera gånger.

Emellertid har vi haft en tydlig minskning endast om man ser till dem som söker asyl här nu, jämfört med 2015. Konsekvenserna då var att året därpå beviljades 72.000 uppehållstillstånd till asylsökande. Första halvåret i år har Sverige beviljat uppehållstillstånd i drygt 11.000 asylärenden, vilket trots allt är ungefär fyra gånger så många som övriga Norden tillsammans!

Det är ett smutsigt skådespel som pågår, och ett spel men allvarliga konsekvenser. Bidragsmigration är det mest destruktiva som svenska staten sysslar med idag.

Erik Lidström har skrivit om välfärdsstatens destruktiva effekter på samhället, och samma sak gäller med bidragsinvandring. I ett fritt samhälle har migrationen en positiv kraft. Människor kommer då genom jobb eller investeringar och blir direkt en del av samhället.

Genom bidragsinvandring kommer människor till utanförskap, och genom regleringar och lagar permanentas utanförskapet. Man skapar en ny etnisk underklass. Som Henrik Alexandersson skriver är detta rent självmord för ett land.

Det är intressant att se hur synen på bidragsmigration har blivit ett mått på en persons rasism. Det utgår från perspektivet att svensk bidragsmigration är helt normal, vilket den självklart inte är.

Precis som med det mesta annat som den svenska staten tar sig för är bidragsmigrationen ett enormt experiment. Detta experiment måste få ett slut.

 

Bokrecension: Soldat med brutet gevär

Jag läste för några år sedan Utvandrarserien av Vilhelm Moberg och förälskade mig i hans språk och berättelser. Genom projekt Allmogen fick jag upp ögonen för hans frihetliga tankar och läste igenom flera av verken som står i deras rekommenderade läsning.

Efter detta har jag fått förtroende för Moberg och gick till antikvariatet i Linköping och köpte en bok på måfå. Det blev Soldat med brutet gevär.

Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg

Boken handlar om soldatsonen Valter Sträng som föds 1897 i Småland. Vi får följa hans liv tills början på 1920-talet. Det börjar med hans första intryck som barn, hans erfarenheter i skolan och de händelser som formade honom.

Valter får en kort skolgång genom kyrkan men får vid tio års ålder börja jobba vid glasbruket i trakten. Där möter han pennalism och superi. Men en del av kollegorna behandlar honom med respekt – socialisterna. Genom dem får han tillgång till böcker som han slukar och blir övertygad “unghink” som det kallas.

Han blir en soldat med brutet gevär, eftersom anti-militarism var ett krav från socialisterna på den tiden. Arbetarna skulle resa sig och enas i en världskongress och besluta att ta bort alla vapen.

Valter är begåvad och törstar efter mer kunskap. Han går därför med i godtemplar-orden där han får möjlighet att läsa och lära. Men hans törst är för stor och han jobbar ihop till ett år på en folkhögskola. Han fortsätter även sin utbildning på realskola och väljer sedan en yrkesbana som journalist.

För mig är svenskt 1900-tal ett hål, även om jag fått översiktlig kunskap genom En annorlunda historia. Genom denna bok har jag lärt känna arbetarrörelsen och deras utveckling och genom detta Sverige som det såg ut då.

Boken är inte en självbiografi även om det finns många beröringspunkter mellan Sträng och Moberg. Något som jag undrade över är hur Moberg som liberal kunde skriva med så stor kunskap och passion om socialismen. För mig känns det dock som att han utan pekpinnar ville visa på socialismens galenskap.

Valter Sträng får av en lärare på realskolan höra att han är troende och att socialismen är en religion. Det framkommer ganska tydligt att Moberg själv såg det så. Valter Sträng är en god människa som står för icke-våld, men socialismen lär honom att hata borgare och se mellan fingrarna med våld mot dem.

Det är också fascinerande att se den radikalism som arbetarrörelsen hade då, och hur mycket som lever kvar än idag.

Jag känner igen mig mycket i Valter Sträng. Jag är som han idealist och en del av en rörelse som är ny i samhället. Precis som arbetarrörelsen då strävade efter egna tidningar har libertarianer i dag bildat egna “tidningar”.

Jag är som han övertygad och möjligen lika naiv som Valter Sträng är. Även om han går över gränsen ofta är hans idealism inspirerande. Något som verkligen inspirerar är hans strävan efter att göra rätt för sig. Inga allmosor.

Ur epilogen:

Jag har aldrig velat söka någon annan hjälp än min egen. Om jag ska uppnå något som jag kan sätta värde på i mitt liv, så vill jag känna att är helt mitt eget verk. Det egnaste och dyraste man äger måste man skapa sig helt med egna händer.

Och så mycket vet jag nu vid min ålder, nu när jag börjar bli gammal och är en mogen man, så mycket vet jag: I fråga om allt det som ytters betyder något för oss i denna tillvar kan ingen människa vara en annan till hjälp.

Jag rekommenderar denna bok å det varmaste. Vi kan inget åstadkomma om vi inte känner vår historia. Med Moberg som vägledare kan vi lära av historien.

Socialistisk assimilation

Jag har sent omsider upptäckt Aron Flam och hans utmärkta podd Dekonstruktiv kritik. I hans repost av ett gammalt inlägg pratade han om assimilation.

Aron berättar om sin uppväxt som jude och det bemötande ha fick från sina klasskompisar. De undrade om han inte bara kunde ge upp sina judiska traditioner. Aron förstod då att de själva fått ge upp sina traditioner genom den svenska socialismen, och de förväntade sig helt naturligt att han som jude skulle göra samma sak.

Det är verkligen tänkvärt och träffande som Aron Flam säger att Sverige är socialistiskt, rätt upp och ned. Socialismen är en religion som ställer vissa krav på oss, bland annat att ge upp vår historia. Detta skrev jag om i mitt inlägg Staten som tar mer än våra pengar.

En annan aha-upplevelse fick jag från podden med Jens Ganman och Mustafa Panshiri. Panshiri brukar ställa frågan på sina föreläsningar om människor vill leva i ett multikulturellt samhälle och i så fall varför. Han brukar mötas av tystnad, men att vissa till slut säger att olikheter berikar.

Detta är för det mesta en lögn. Svenskar vill leva i en svensk monokultur och att invandrare som kommer hit ska bli svenskar. Vi säger integration, men vi menar assimilation. Det har Panshiri också skrivit om i Göteborgsposten.

Maktlös jättestat

Det gäller att prioritera. Illustration av @stegetefter

Skogarna brinner i Sverige och staten kan inte släcka elden.  Tino Sanandaji kommenterar en artikel från SVT: Regeringen får kritik för brandberedskapen

Morgan Johansson: ”Jag tror att det är en bättre väg att gå över en EU-kapacitet så att man kan dela på kostnaderna. Det är ganska stora investeringar, vi talar kanske om 100 miljoner kronor för två flygplan som man kanske då kan komma att använda var tredje, var fjärde år under några veckor”

Är det så det låter nu? SR ett halvår sen: ”Sverige skeptiskt till räddningsstyrka i EU. Morgan Johansson: Det blir för dyrt.”

Regeringen är mästare på skylla ifrån sig.Varför kan inte både EU och Sverige satsa mer? 100 miljoner är småpengar, och det är absurt att klaga på att det bara används ibland, när det behövs är det oumbärligt. Ska vanligt folk inte försäkringar, brandlarm och bransläckare hemma med samma argument att de knappt använder den?

Polis, försvar och krisskydd är billig relativ de enorma summor som lägs på sociala åtgärder, men vänstern är av ideologiska skäl fientliga till statens kärnuppgifter. Polisen kostar ca 25 miljarder och Brand- och räddningsverksamhet ca 10 miljarder kr per år. Som jämförelse kostar Socialt skydd ca tusen miljarder per år, där bara arbetsförmedlingen får 80 miljarder per år.

Samma regering som säger att Sverige inte har råd med helikoptrar för 100 miljoner ger 16 miljarder per år till Kultur, medier, trossamfund och fritid. Utöver detta ska regeringen utreda att ge sina partivänneri Malmö en ”demokrati- och migrationsmuseum” för kanske en miljard kr.

Vad har Sverige mer nytta av, ännu ett propagandistisk museum i Malmö eller 20 brandhelikoptrar?

Mot bakgrund att varje flykting från låginkomstländer kostar netto ca tre miljoner kr kostar amnestyn till ensamkommande ca 27 miljarder kr, som hade kunnat köpa fem hundrahelikoptrar och släcka hela EUs skogsbränder.

Från Expressen: Svidande kritiken mot svensk krisberedskap

Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara.

Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist.

– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist.

Det som Aud Sjökvist verkar mena när hon säger “samhället” är staten. Staten kan man inte lita på – däremot kan man lita på samhället. De ideella krafterna möter upp när staten sviker.

Den svenska staten är en koloss på lerfötter. Staten har växt okontrollerat och utan styrning. Följaktligen har MSB satsat på genusforskning istället för att fokusera på brandbekämpning. Utredningen som skulle granska hur MSB skötte sitt arbete vid förra branden la regeringen ned och hänvisade till MSB att utreda sig själva.

Det finns en föreställning om att staten naturligt borde prioritera sina kärnuppgifter. Men det fungerar inte så. För staten idag är Nämnden för hemslöjdsfrågor lika viktigt som brandbekämpning.

En mindre stat med mer regionalt självbestämmande går att hantera bättre. Dagens jättestatstat saknar allt moraliskt berättiganden. Den är en födkrok för politiker, tjänstemän och lobbyister.

Biståndsbluffen

Biståndet är en helig ko för svenska politiker. En procent av statens budget ska varje år spenderas på bistånd. Vad det går till är sekundärt – pengarna ska ut.

Nu rapporterar Ekot öppet om att SIDA inte klarar av att bränna alla pengar på ett rimligt sätt.

Från Ekot: Sveriges biståndsbudget större än någonsin – men svår att kontrollera

Sveriges starka ekonomi har skapat den största biståndsbudgeten någonsin. Men biståndsorganisationen Sida saknar kapacitet att hantera de enorma beloppen, menar erfarna biståndsexperter. Konsekvensen är att nästan hälften av pengarna skänks till FN.
– Sverige klarar inte att kontrollera hur pengarna i FN spenderas, säger ambassadören och förre Sida-chefen Bo Göransson. […]

Förre Sida-chefen och ambassadören Bo Göransson är kanske Sveriges mest erfarna biståndsexpert. Han säger till SVT Nyheter att Sida i dag saknar administrativ kapacitet att hantera de enorma beloppen.

Sida har valt att lösa dilemmat på två sätt. Det ena är att ge stora delar till FN; det andra är att nästan hälften av biståndsprojekten på plats inte drivs av Sida utan av ett 30-tal enskilda organisationer som RFSU, Världsnaturfonden, Pingstmissionen, LO, TCO, Sacos och Kvinna till Kvinna med hjälp av Sidas pengar. Att frivilligorganisationer i dag driver svenska biståndet har gett dem ett stort inflytande över innehållet i svenskt bistånd, vilket enligt flera SVT Nyheter talat med skapar en vildvuxen ideologisk agenda.

Människors pengar tas ifrån dom oavsett om de vill eller inte. Statens löfte är att detta spenderas på saker som gynnar dem. Hur detta fungerar i praktiken illustreras av biståndet.

För mig är det inget annat än ett hån mot svenska skattebetalare att deras pengar bränns på detta sätt. Katastrofbistånd, att stötta andra länder i akut kris, kan ha en god effekt och vara motiverat. Visst bistånd har effekt. Men i de allra flesta fall är det bortkastade pengar.

Faktum är att man får vara glad om pengarna bränns utan att ge effekt. I många fall är de direkt skadliga. Som nämns i Ekot dumpas pengarna på FN – staternas lekstuga där diktaturer dessutom har majoritet.

Men svenska staten stöttar också diktaturerna konkret och direkt. Det bästa exemplet är palestinska myndigheten som avlönar terrorister. Sverige bidrar med ett ovillkorat budgetstöd.

Budgetposten, som utan skada för någon skulle kunna strypas med 95%, är idag lika stor post som försvaret. Om detta finns en fullständig enighet bland riksdagspartierna.

Varför inte? De kan se goda ut, deras vänner kan få fina jobb och deras närstående organisationer kan finansieras.

Min åsikt, precis som Klassiskt liberala partiet, är att biståndet ska slopas. Människor ska själva avgöra vad de gör med sina pengar.

Syna statens vårdbluff

I Sverige har vi statligt finansierad sjukvård. Den är lätt tillgänglig och håller högsta klass. Vi medborgare kan känna oss trygga när vi blir sjuka – sjukvården håller världsklass.

Detta är socialdemokraternas drömbild. Men hur håller den i verkligheten?

Förutsättningarna för skapande är ganska enkla. Människor med idéer skapar varor och tjänster och säljer till andra medmänniskor. De utsätts för konkurrens och måste hela tiden pressa sig till det yttersta.

I en statlig verksamhet finns ingen konkurrens. Varje verksamhet har sin låda med pengar som ska förbrukas varje år. Ingen vinner på att spara. Ingen får skörda frukterna av briljanta idéer.

Den svenska sjukvården drivs enligt planekonomisk modell. Resultatet blir därefter. Om ditt husdjur blir sjukt finns vården tillgänglig omgående. Om du blir sjuk får du stå i vårdkö.

Vårdkö är ett begrepp som bara kan existera i en politiskt styrd vård. Om vården drevs på en fri marknad skulle tillgängligheten motsvara andra tjänster – tillgång och efterfrågan helt enkelt.

När det gäller tjänster kan man välja två av tre: Tillgänglighet, pris och kvalitét. I Sverige har vi pris och kvalitet, men inte tillgänglighet. Du kan helt enkelt inte lita på att få vård när du blir sjuk.

Enligt den statliga vårdgarantin ska du få träffa en specialist och få påbörjad behandling inom 90 dagar. Du får alltså stålsätta dig för 90 dagars väntetid innan du ens får träffa en specialist.

Och vad händer om inte vårdgarantin följs? Då får du klaga, och hoppas att någon lyssnar. På den fria marknaden kan du stämma en part som inte uppfyller sin part av kontraktet. I den svenska vården finns inte ens ett kontrakt.

Varje medborgare betalar landstingsskatt. Strax över 10% av våra inkomster går till en statlig sjukförsäkring som vi inte kan välja bort och som inte är heltäckande.

Drömbilden om vården är skön och härlig att vara i. Verkligheten är mindre härlig.

Sanningen är att statens löften är falska. Det går inte att lämna så viktiga saker som sjukvård till staten – medborgaren måste se om sitt eget hus. Det gäller att skaffa sig ett verkligt skydd.

Stoppa bidragsmigrationen

Bidragsmigrationen är högprioriterad i våp:en – bild av @stegetefter

Migrationspolitiken som den ser ut idag i Sverige är det statliga ingrepp som påverkar oss mest konkret.

Svenska staten utannonserar uppehållstillstånd för alla som tar sig till landets gränser och som uppfyller ett godtyckligt kriterium om skydd. Uppehållstillståndet  innebär fritt tillträde till välfärdsstaten och god chans till medborgarskap med livstidslång försörjning utan motprestation.

Följderna vet vi alltför väl – en etnisk underklass, ökat våld, enorma kostnader. Ökningen av kostnaderna var 31 miljarder i vårbudgeten, och beräknas vara 55 miljarder 2020. Man fullkomligt eldar skattepengar.

Denna politik marknadsförs som vanligt som moralisk men är mycket svår att försvara. Staten har inget mandat att förändra landets befolkningssammansättning genom bidragsdriven migrationspolitik. Staten har ingen rätt att ta våra pengar och dela ut godtyckligt för att uppnå grumliga politiska mål.

Klassiskt Liberala Partiets migrationspolitik bygger på en i grunden positiv syn på migration för produktiva invandrare. Men vi har inget till övers för den bidragsdrivna migration som vi ser idag.

Vi är emot att staten bedriver asylpolitik, och vill att alla migranter behandlas på samma sätt. Ingen statlig integrationspolitik ska förekomma.

Medborgarskap utfärdas efter en prövotid om tio år av gott uppförande. Klassiskt Liberala Partiet anser att medborgarskap som uppnåtts genom osanning ska återkallas.

Följden av denna politik blir att de många som ljugit och på så sätt fått medborgarskap kommer få sitt medborgarskap indraget. Många måste då lämna Sverige – det är helt naturligt.

Se gärna kapitel 10 i vår partiprogram.

Den som följer svensk migrationsdebatt idag vet att närmast omvända förhållanden gäller. Kriminella och bidragsberoende får uppehållstillstånd och massiva satsningar. Produktiva invandrare kastas ut.

Bidragsmigrationen är huvudlös och i grunden ett hot mot samhällsekonomin och sammanhållningen i landet. Den måste omedelbart upphöra.

Kvinnor som villebråd

Är kvinnor säkra i Sverige?

Från Linköping News: Kidnappades och våldtogs i timmar: ”De drack öl och skrattade”

Nästan två år efter den grova gärningen har en av dem, en 40-årig man, nu dömts i Linköpings tingsrätt. Han döms till sex års fängelse för människorov och grov våldtäkt. Dessutom utvisas mannen från landet och får aldrig mer återvända till Sverige. […]

Kvinnan var på väg hem efter en utekväll i den östgötska kommunen när en man i en bil ropade på henne. Hon hörde inte vad mannen sa och gick därför närmare. Plötsligt slogs bakdörren upp och kvinnan slets in i bilen. […]

När bilen stannade slet en av männen av henne byxorna, hon gjorde motstånd genom skrik och sparkar men ju mer hon försökte slå sig fri desto mer våld användes mot henne. Mannen dunkade hennes huvud mot dörrhandtaget och fullbordade våldtäkten. Under tiden stod den andra mannen utanför och rökte. […]

När polisen granskade mannen visade det sig att han tidigare är dömd för våldtäkt i sitt hemland där han har våldtagit en kvinna som var under 18 är. […]

Den östgötska kvinnan berättar för tingsrätten att hon efter händelsen har svårt att sova och äta. Hon mår dåligt och vill inte umgås med vänner. Hon kan inte jobba och har svårt för beröringar.

Det finns män som hatar kvinnor i Sverige. Dessa män förgriper sig på kvinnor.

Männen kommer från kulturer där kvinnor har en annan ställning än i Sverige. De har kommit till Sverige genom statens migrationspolitik, som gynnar män.

Nyheten från Linköping News är inte den enda, det som är ovanligt är att rapporteringen är så tydlig. De flesta medier väljer bort information som visar gärningsmannens etnicitet.

Vi vet inte hur stor faktor ursprunget har, eftersom staten vägrar att ta reda på fakta. Etablissemanget gör vad de kan för att dölja hur de har förändrat Sverige. Sanningen är att kvinnor inte är trygga här längre.

Kvinnor som rör sig ute i samhället är försvarslösa. Om de blir överfallna kan de inte göra motstånd, eftersom staten förbjuder dem att skydda sig på ett meningsfullt sätt.

Ett liknande exempel som ovan finns från USA: Woman shoots rapist in her home

Before shooting and killing her rapist early Friday morning, a Cape Girardeau woman had never fired a shotgun in her life.

Though the woman, whose name has been withheld, lived alone, she’d always felt safe in her neighborhood, where she’d lived for the past four years.

When Ronnie W. Preyer, a registered sex offender who was about to be charged with assaulting her a week earlier, broke into her home shortly after 2 a.m. Friday, she said a calm settled over her as she shot him in the chest before running to a neighbor’s to get help. […]

Cape Girardeau County Prosecuting Attorney Morley Swingle was in the process of charging Preyer with attempted rape, rape, burglary and attempted burglary when he learned Preyer died at the hospital, around 9:30 a.m.

“It is clear that under Missouri’s self-defense law the woman was justified in using deadly force upon the intruder in her home because he was in the process of burglarizing her home when she shot him,” Swingle wrote in a letter to police chief Carl Kinnison.

The woman said she keeps seeing the image of Preyer crashing through her basement door.

“I’m glad I had something to protect me. When your life is in danger, you just do what you have to, you don’t think,” she said. “It’s you or them.”

Vilket samhälle är mest värdigt? Vilket samhälle skyddar kvinnor bäst?

Det är dags att ge svenska kvinnor rätt att skydda sig själva.

(M): Ideologi är för de unga

Gunnar Strömer: Ideologi är för de unga – vuxna ska vara sossar

Corren har en intressant intervjuserie med fokus på ideologi. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömer är först ut:

-För mig är ideologi inte alltid en fråga om höger och vänster. […] Den enskilde medborgaren har ett ansvar för sitt liv och i vår politik ställer vi raka transparenta krav. Exempelvis att du har kunskaper i svenska för att få ett svenskt medborgarskap.

Gunnar Strömer får frågor om sin ungdom och de åsikter han hade då:

När det gäller ideologi kan tonläget förstås vara hårdare när någon är ung kontra lite mer erfaren. Läser man på så ska Gunnar Strömmer ha sagt en del saker när han var yngre som uppfattas som kontroversiella. Exempelvis sa han så här i programmet Fittja Paradiso från år 2000: ”Personligen tycker jag inte att det skall finnas en enda kommunal skola”. Han var aktiv i ungdomsförbundet då. Idag ser han annorlunda på den saken, det behövs både kommunala skolor och friskolor. Och han säger att han har en annan roll idag.

– Min ideologiska grund finns där fortfarande. Den ändras inte. Det handlar om individens friheter, rättigheter och skyldigheter. Men som ung har man uppgiften att driva på frågor.

Under läsningen blir jag alltmer förvirrad, vilket även verkar drabba intervjuaren Roland Klinga:

Men vari ligger då de ideologiska skillnaderna i årets valrörelse?

– Välfärdens utveckling är en övergripande fråga och där finns påtagliga ideologiska skillnader mellan oss och Socialdemokraterna om hur vi ser på den. Se bara på Reepalu-utredningen som hotar valfriheten.

Den ideologiska skillnaden enligt Gunnar Strömer är alltså att alliansen vill ha valfrihet i vården. Det är självklart bra, men ingen större skillnad. En gradskillnad i utformningen av den statliga sjukvårdspolitiken.

Journalisten Roland Klinga ställer en närmast desperat fråga till Strömer: “Hur ska en väljare kunna navigera i det här?” Det är en mycket berättigad fråga.

Sanningen är att det är mycket liten skillnad mellan moderaterna och socialdemokraterna. De är överens om det mesta.

Det är också upprörande att höra Strömer ta avstånd från sina ungdomliga åsikter om att kommunen inte ska driva skolor. Det är en ideologisk linje som är enkel att förklara – staten ska inte indoktrinera våra barn.

Enligt Strömer är detta en uppgift för de unga. Sen när man växt upp ska man glömma sin ideologi, gå in i moderaterna och bli “pragmaitsk” –  en sosse som alla andra.

Det har hänt gång på gång – unga ideologiska stjärnskott från ungdomsförbunden sugs upp av moderpartierna och blir grå politiker som pratar om obegripliga saker.

Det spelar ingen roll om moderaterna vinner valet – de har gett upp och accepterat socialdemokratin.